Tisdag och all in... :)

Ledig och uppe före tuppen! Mannen jobbade hemma så jag kunde få sticka iväg utan att vänta tills lillkillen vaknade som jag skulle behövt göra annars. Stora sonen sov hos flickvännen och lillkillen är fortfarande lite för liten för att vilja vakna själv hemma. Klockan ringde 05.45 och jag smög upp, hällde upp kaffet som redan var klart i vår grymma kaffebryggare med timer och slog på plattan på spisen där gröten var förberedd i kastrullen. Kläderna låg framlagda så jag klev i skidkläderna, åt min gröt och mixade en smoothie med massa gott i. Yoghurt, banan, havregryn, chiafrön, färsk ingefära, fryst mango och frysta blåbär. Hällde upp i en bägare som jag tog med samt i två muggar som jag ställde i kylen till mannen och lillkillen. I min blandade jag även i en tesked ärtprotein. 

06.30 smög jag ut genom dörren och körde till Skidome där Tina och Louise mötte upp. 

Man har förut trott att banan var 1,2 km men det har visat sig att det var fel så den är bara 1050 m lång. Vi körde 10 varv och tog sedan en paus med för min del smoothien och lite kaffe. Mysigt att så tidigt på morgonen sitta och småprata om allt möjligt medan vi fyllde på energiförråden. 5 varv till blev det därefter och alltså nästan 1,6 mil. Det var ganska bra före idag, -4 i hallen och på raksträckorna höll det sig helt okej hela tiden. I svängarna var det dock moddigt och bitvis isigt där under modden. Det tråkiga med Skidome är just alla svängar. Man får liksom aldrig upp flytet eftersom raksträckorna är så pass korta. Längtar efter riktig snö och riktigt långa fina sträckor att njuta och få lite flow på. 

Bilden är från när vi var i Norge i våras

Direkt från Skidome åkte jag till gymmet bredvid jobbet och körde Patriks Cagefit pass. Det är så grymt roligt och inspirerande att man inte vill missa det och idag var även Malin där och peppade! Madde och Carro från jobbet var också med och vi körde järnet så svetten lackade :)

När vi var klara fanns det några minuter över så Patrik drog med oss ut till monkeybaren och pushade alla att testa. Aaaah jag blir galen! Jag bara SKA klara den snart! Innan 1 april har jag sagt :) Nu gick jag i alla fall 3-4 steg innan jag tappade greppet. Har man för lite fart och tvekar så blir det för tungt för mina klena händer. 

Efter passet var det otroligt skönt att komma hem, duscha och äta!!!!

En grymt bra träningsdag var gjord och massor kvar av dagen! Älskar att komma upp och sätta fart tidigt på morgonen!

Hann få lite smått och gott gjort i hemmet också innan vi på kvällen landade i soffan och började titta på serien Homeland som vi totalt missat men som alla säger är SÅ bra. Och jag kan väl säga som så att efter att ha sett tre första avsnitten så är vi fast :)

Som jag har längtat!

Jag har varit aktiv, jag har kört styrka, yoga, intervaller på löpbandet och längdskidor i Skidome. Men jag har inte sprungit långt och länge på jättelänge. Men idag, Annandag Jul var det äntligen dags att snöra på mig skorna och sakta löpa iväg. Jag tog ett djupt andetag, kände in den friska luften och lät benen bara gå av sig själva. Lugnt och metodiskt landade jag efter ett par kilometer i ett 5.40 tempo. Det kändes underbart! Jag sprang genom vår vackra Billdals park, vidare förbi fotbollsplanerna, följde sedan vägen en bit innan jag vek in på gångbanan som leder ner till havet. När jag kom ner till havet och svängde ut på en av de vackraste gång och cykelbanor jag vet kommer en man på rullskidor och kör förbi mig. "Bra klipp i steget där" säger han och fortsätter staka. Jag blir paff, och glad. Stärkande ord när man sprungit dryga milen. "Detsamma" hann jag ropa innan han susat vidare på rullskidorna. Hmm...inte för att han sprang så han kunde ha klipp i stegen men jag hoppas han förstod att jag menade stakningen :) Jag kände själv att det kändes bra, jag slog ett öga på pulsklockan och såg att den nu pendlade mellan 5.05 och 5.15-tempo. Det kändes bra och det kändes lätt. Jag fortsatte i samma tempo och tänkte att jag skulle springa 12 km men det kändes så bra att jag inte vände så tidigt som jag tänkt. När 12 km gått stannade jag istället för en planka på klipporna. Älskar planka på klipporna! 

Därifrån är det kortare än en kilometer hem men jag kan inte sluta på 12,5 km så det fick bli en extra sväng en bit förbi huset, och sen hem. Grannarna är vana nu, måste stanna på en jämn kilometer..... :)

Julafton, min födelsedag :)

Julaftons morgon...jag ligger vaken och hör familjen tissla och tassla nere i köket. Mannen vet förstås att jag är vaken men lillkillen tror att jag sover och ska bli överraskad med kaffe på sängen. Och paket! 

Det är julafton, men det är också min födelsedag. Många har tyckt synd om mig som fyller år på julafton men det har aldrig varit synd om mig, det såg min mamma till :) Jag fick presenter när jag vaknade, tittade på jullovsmorgon klockan nio och därefter kom mina kompisar som bodde granne med oss in med paket och vi åt tårta som mamma gjort. Efter det kom min kusin eller så gick jag bort till dom, de bodde en bit bort på samma gata. Där blev det mera paket och strax därefter kom farmor och farfar. Med paket förstås :) 

Min farfar var född 1907, en generation som verkligen höll på rutiner så det var alltid jullunch/middag kl 13 som var den normala mattiden. Lagom till Kalle Anka var det sen dags för fika igen och efter det kom tomten! Massor av paket, mjuka, hårda, nyttiga, mindre nyttiga. En julklapp jag saknar som vi alltid fick jag och min bror var en kartong Cloettas mjölkchoklad Lys melk. Kommer ni ihåg dessa?

Jag skrev t o m till Cloetta för några år sedan och frågade om kartongerna skulle komma tillbaka, men det fanns inga planer på det utan det är lösvikt som gäller... Jag letade alltid upp två med samma mönster, klämde ihop dem och sög på dem tills de smälte i munnen...

Nu låter det som de är klara där nere....nu hör jag dem smyga uppför trappan, bäst att låtsas sova....

När de kommit upp för trappan började de sjunga "Vad är det för dag idag, vad är det för dag idag? Idag är ingen vanlig dag, idag är det mammas födelsedag hurra hurra hurra"

Älskade familj! T o m stora sonen hade kommit upp tidigt för att gratta mamma :) 

Lite smått och gott låg bland presenterna bl a en klocka, en foamroller, reflexband och en ny elvisp. Present från stora sonen med flickvän får jag vänta lite på till mannens födelsedag som är om två veckor. Vi ska tydligen få något ihop. Spännande :) 

När vi myst en stund och druckit lite kaffe var det dags att sätta fart på dagen. Min svärmor och min ena svåger kom med lilla kusinen på grötfrukost hos oss innan vi tillsammans gick upp till min svägerska 400 m från oss. Där anslöt min mans andra bror och sambo och sen var det full rulle med mat, tomte, julklappar och sällskapsspel till sena kvällen. När vi gick hem mitt i natten var det en trött men överlycklig Alvin som skuttade hemåt! Mannen lämnade vi kvar ett par timmar till för sällskapsspelet drog ut på tiden och han var kvar i matchen mot dina syskon :) När Alvin skulle krypa till kojs och vi kramades god natt sa han "Mamma, du är världens snällaste och sötaste mamma! Alltså, jag menar det!! Jag ÄLSKAR dig!"

Bättre ord än så kan inte avsluta en mammas Julafton och födelsedag. Bättre än alla paket i hela världen :)

Känner mig hedrad :)

Häromdagen fick jag en jättefin present av mina nya vänner Malin och Patrik Braw på MB Newbody Holmen. Jag känner mig hedrad att få bära deras färger och logga! 

Strumporna är så sköna att efter jag provat dem fick de sitta på resten av kvällen i TV-soffan.

Patrik och Malin öppnade under hösten det nya gymmet bredvid jobbet. Det är dit jag går och blir starkare, piggare och gladare. Det är där jag under lunchen laddar mina batterier och gör en restart på dagen. Ett gött träningspass, trevligt tjöt och en dusch gör mig redo för eftermiddagens utmaningar på jobbet.

Samtidigt kom vi in på framtiden och jag fick ett riktigt intressant och spännande erbjudande. Ser fram emot våren 2016 med massor av träning på New Body Holmen där mycket är på gång. Och att få ingå i New Body familjen även som personal hade ju varit riktigt grymt! Som sagt, vi får se vad framtiden utvisar :)

Luciamorgonen...

....då brukar man smyga upp och lussa....men.... jag smög upp och åkte skidor:) Det var mörkt och jag var lite trött så jag tog "sovmorgon" till 06.45. Familjen sov fortfarande gott och det var bara jag och katten som var vaken. Jag kokade havregrynsgröt spetsad med ett ägg som jag rör i i slutet av kokningen. Bredde över en mosad banan, strödde på chiafrön och kanel och hällde på lite mjölk. Mmm....älskar min energiboostade gröt! 

Smög sedan iväg och körde till Skidome på andra sidan stan. Där var det redan full rulle och många åkare i spåren. Jag spände på skidorna, mina nya snygga, sköna Spyder strumpor från Sportstyle womans only satt skönt på foten och jag satte fart. 

1,2 km är varje varv och jag bestämde mig för att fika efter 10 varv. Det var trögt idag...vad var det för fel? Måste jag se över glidvallan? Jösses, stannade nästan i nerförslutningen om jag inte stakade på. På de plana sträckorna var det inte tal om att staka för mig, det var alldeles för tungt. Efter ett tag hörde jag några prata om hur trögt det var och strax efter några andra som sa samma sak. Gött, då var det kanske inte mig eller min valla det var fel på... Senare fick jag veta att de byter snö på söndagar vilket innebär att det förmodligen var väldigt mycket rester av gammal valla i spåren som gjorde det så trögåkt. Nåja, träna klassisk åkning är vad jag behöver och att det går lite trögt ger ju bara bättre träning. Försökte tänka på det Catharina från Aktivitus sa på teknikkursen. Trycka ifrån med benen, litet fall framåt precis som i löpningen, staven i strax framför skon och en distinkt isättning för att hinna bak med  staven hela vägen, liksom släppa den bakåt och greppa den igen på vägen fram innan nästa stavisättning. Tyvärr är det ganska korta raksträckor i Skidome så det är svårt att hinna få upp flytet innan nästa kurva. Efter några varv kände jag ändå att jag kom in i det mer, man liksom känner när man får till alla bitar rätt. 2 mil blev det denna Luciamorgon men jag längtar efter riktigt snö, långa härliga raksträckor där man bara kan njuta av naturen samtidigt som man lägger kilometrarna bakom sig :)

Att våga släppa taget....

Ja att våga släppa taget kan vara svårt i många avseenden. 

Det kan handla om en kärlek där man länge hoppats att allt ska bli bra igen men till slut inser att man måste släppa taget. Det kan handla om någon nära som gått bort och till slut måste man släppa taget om sorgen och gå vidare för det är vad den personen hade önskat. 

Det kan handla om jobb, man känner att man vill göra något annat än det man gör men där man är så är det tryggt. Då kan det handla om att våga släppa taget om den tryggheten och kasta sig ut. 

Jag har varit med om och också lyckats ganska bra på alla ovanstående punkter och jag vet att om jag skulle behöva så är jag stark och klarar det igen. Det finns substans i uttrycket det som inte dödar det härdar och med rätt fokus kan man träna sig starkare både psykiskt och fysiskt. 

Att våga släppa taget kan också handla om mindre allvarliga saker, som när jag möttes av en 8 meter nymonterad monkeybar på gymmet, MB Newbody vid Holmen. Jösses! Den satt högt upp, den var hal och det var långt mellan stegen. Igår vågade jag inte släppa taget!!!

Kommer jag att våga släppa taget en dag och gå hela vägen, alla 8 meter? Ja det är klart jag kommer klara det! Fokus, träning, vilja och tålamod!

Skidome

Alltså så rätt att bygga detta ställe just här i Göteborg där vintern är regnig och grå. Tittar man på väderleksrapporten så är det inte i närheten av minusgrader så långt man kan se och då kan man ju räkna ut att snön är långt borta också. Lite ljus i mörkret hade inte skadat, inte bara för skidåkningens skull!

På lördagen var det premiär för min del, nu skulle mina nya skidor och stavar få visa vad de går för. Skidorna är längre och med ett högre spann än de gamla som var på tok för mjuka för mig. För den som inte känner till uttrycket spann så är det själva böjningen på mitten av sidan. Mina gamla skidor som var för mjuka tyngde jag ner för mycket och då får man inte något bra glid eftersom glidzonen ligger framför och bakom spannet. På mitten av skidan lägger man fästvallan och som det blev för mig på Vasaloppet med det underlag som var så fastnade allt under skidan. IK Stern hjälpte mig skrapa bort och det som hände sen var att jag istället inte fick något fäste alls utan fick klättra i alla backarna. Tog på tok för lång tid! Tog mig inte heller tid att valla om, kändes meningslöst också för jag skulle ju tynga ner det igen...

Både skidor och stavar känns i alla fall kanon så här långt.

Jag ska bara kapa stavarna ca 8 cm eftersom de inte hade rätt längd för mig kvar där jag köpte dem. Att jag även byter stavar beror på att de gamla har plasthandtag vilket är väldigt kallt att hålla i och jag fryser så oerhört lätt om fingrar och tår. Jag ville även ha funktionen där man knäpper loss remmen som sitter runt handen från staven utan att behöva krångla av sig den för att man ska dricka eller äta. 

Det är 1,2 km dubbla spår som ringlar sig fram och tillbaka, ett par små uppförsbackar och en nerförsbacke med 90 graders kurva. Det går absolut att tuffa runt här några timmar åt gången!

Kl 7 denna lördagsmorgon möttes vi upp. Det var jag, Tina och Louise och så körde vi på ett par timmar med en liten ätapaus mitt i passet. Blev ca 1,5 mil denna första dag på säsongen och när vi gav oss av därifrån vid 10-tiden på förmiddagen hade det kommit ganska mycket folk och spåren började blir lite moddiga. Så tidig morgon är definitivt att föredra. Mysigt också att komma hem till familjen sen och äta frukost nummer två, eller tre rättare sagt:)

I måndags var det dags för pass nummer två och en lektion i skidteknik. 1,5 timme med skidcoach Catharina Ramhult från Aktivitus som hjälpte mig, Cecilia och Malin med vad vi ska tänka på och träna på framöver. Riktigt bra var det och nu är det bara att köra! Diagonalåkning, stakning, stakning med frånskjut, tjoho vad här ska åkas :)

Olika former av stress..

Den här måndagen var en märklig dag. Den fullkomligt flög förbi! Bra när det är måndag kanske men samtidigt gillar jag alla dagar så jag vill inte ens att måndagen ska gå för fort :)

Hur som helst så skulle jag sluta en timme tidigare så jag laddade för det redan på morgonen. Prioriterade bort det som inte var brådskande just idag och betade sedan av grej på grej. Hade grymt flyt i arbetet och fick sätta check på många punkter. Vad gött det är när det flyter på! Strax innan lunch bokade jag spontant in mig på yogapasset på gymmet. En lite okänd mark för mig men jag hade gott sällskap av Patrik som äger det här grymma gymmet och inte heller är någon van yogautövare, än.....:)

Jag har bara varit på yoga en gång tidigare och den varianten var definitivt inte för mig. Sitta och göra ett mantra i 11 minuter var inte avkopplande i min värld utan snarare stressande. Det tog några år men nu var det alltså dags att prova igen. Det är ju så många som verkligen älskar yoga och min inställning ändrades definitivt efter dagens pass. Elaine är en instruktör med ett behagligt lugn och ett behagligt sätt att prata oss igenom passet. Det var många sköna stretchövningar och jag kunde känna nyttan med varje rörelse. Helt klart ett perfekt komplement till all hårdträning där man stressar kroppen till prestation men glömmer eller hinner inte låta musklerna sträcka ut och få det blodflöde de så väl behöver. När jag gick tillbaka till jobbet var det med en skön känsla i kroppen och benen kändes lätta! Jag kommer kanske inte köra yogapasset varje vecka men jag kommer definitivt att göra det igen. 

Flytet i arbetet höll i sig på eftermiddagen. Ett högt tempo men en skön stress eftersom jag kände att jag fick avslutat mycket. Stressen hade inte varit lika skön om det varit tvärt om, att jag inte lyckades slutföra något.

Jag kom iväg från jobbet i tid och eftersom min man är på tjänsteresa och inte hade bilen så tog jag den för att snabbt komma hem och hämta lillkillen och gå på utvecklingssamtal på skolan. Där tog dock mitt flyt en liten paus. Satt i andra tankar och låg i fel fil i Götatunneln så jag fick svänga av mot Järntorget. Jaja, det spelar inte så stor roll tänkte jag för klockan var ju bara strax efter fyra så trafiken borde inte ha tjocknat till än. Men se där hade jag fel!!! Hela Linnégatan stod nästan stilla! Krypfart hela vägen och vid Linnéplatsen var det fullständig kaos. Där försvann min tidsmarginal, och lite till! Kommer hem, slänger snabbt på mig löparkläder, sliter med mig pannlampa, löparryggsäck, mössa och vantar och så springer jag och Alvin ut till bilen och kör bort till skolan. Utvecklingssamtalet går bra och efter att ha släppt av Alvin hemma igen kör jag bort till Botaniska trädgården där jag ska hålla i traillöpningen för Team Nordic Trail. Sladdar in på parkeringen och hinner lagom på plats till kl 17.59 och kan hälsa 11 tappra löpare välkomna. Vi ger oss av upp i mörkret och pannlamporna visar vägen. Efter några minuters uppförslöpning finns en tjärn som visade sig perfekt att springa runt i de 40 sek intervaller jag planerat in för gruppen. 40 sek med 85-90% kapacitet och vila 20 sek mellan intervallerna. Ett varv runt tjärnen blev 10 intervaller, samlade sedan ihop gruppen, hämtade andan och körde 10 till. Därefter lite styrkeövningar och långsam jogg tillbaka för lite stretch och fotografering :)

Puh...jag hann, och passet gick bra.... Efteråt rullade jag sakta hemåt. Storebror hade fixat mat till lillebror och de fick en mysig stund tillsammans. 

Det var som sagt en märklig dag, med olika typer av stress....det mesta positiv stress till något roligt, men att stressa i trafiken är ju aldrig roligt. Jag förstår faktiskt hur lätt det är att bli galen på sina medtrafikanter. I kaoset vid Linné höjer en gubbe armarna åt mig fast jag bara står där utan att komma framåt och det egentligen är hans fil som bör hejda sig lite. Då blixtrar det till inom mig och jag höjer armarna tillbaka i en frågande gest och blänger på honom som för att säga: Fattar du inte att jag har bråttom och att jag har köat här hur länge som helst! Lilla snälla jag känner mig inte så snäll längre! Jag vill ju också komma framåt! Nåja, efter lite löpning rann det hela av mig och min totala bild av dagen blev "Grym dag!" Effektiv på jobbet, avslappnad med yoga på lunchen, bra utvecklingssamtal med Alvin och ett gött löppass i mörkret. Somnade sedan gott och pigg och alert gav jag mig av till jobbet på tisdag morgon. Strax efter att jag kommit till jobbet ringer min mobil och det är en kvinna som säger att hon hittat ett Visa kort med mitt namn på i en parkeringsautomat vid Botaniska trädgården när hon skulle parkera på morgonen. Jag hade alltså i all hast tagit parkeringslappen och sprungit iväg utan att ta mitt kort! Jösses vilken flax att det var en ärlig människa som hittade det efter att det suttit en hel natt i automaten och att hon hittade mitt nummer. SÅ tacksam! Gissa vart hon jobbade då! Jo på Institutionen för stressmedicin! Hmm...... :)

Ensam med mina tankar....

Det är mycket som snurrar i mina tankar nu....och då är springa ett sätt för mig att sortera, fundera och reflektera. 

Jag funderar massor....kring jobbet, hemmet, nära och kära... 

När det gäller jobbet känns det liksom som att jag står lite stilla... Jag behöver utmanas och utvecklas. Det är som ett ekorrhjul som bara snurrar på när jag suttit länge med samma sak, även om jag stortrivs på företaget, med mina kollegor och med mina goa kunder. Men som sagt, jag måste utmanas för att fungera som bäst och just nu gör jag inte det...

Hemmets projekt är många, vi står inför en större renovering av kök, badrum och tvättstuga med allt vad det innebär men samtidigt en massa småprojekt för att få en bra plats för allt. Jag är uppvuxen i ett hem där var sak hade sin plats och jag blir oerhört frustrerad över att inte komma dit själv. Prioriteringar förstås, men det känns så övermäktigt och tidskrävande att man liksom aldrig tar tag i det på riktigt och kommer i mål utan väljer att göra andra saker. Men jag gillar ju att komma i mål, att slutföra och därför är det en stor frustration. 

Funderar också mycket på mina nära och kära. Min familj finns i min hemstad med sina ups and downs och min mans familj som jag också älskar som den vore min egen finns här med sina ups and downs. Jag önskar bara att jag kunde räcka till för alla och att alla bara skulle ha "ups". Nu fungerar ju tyvärr inte livet så..... Även jag som är den obotlige optimisten har mina downs och mina funderingar och i fredags var lite en sån dag..... "That's life" är ett bra uttryck faktiskt för att man ibland får acceptera vissa saker och inse att "så är det". Men.... så finns det också många tillfällen där man faktiskt kan påverka. Där man har ett eget ansvar för sin tillvaro och inte bara kan sitta stilla i båten och vänta att någon annan ska fixa det för en. 

Trivs du inte på jobbet? Se dig om efter annat för det finns jobb där ute som vill ha "DIG"!

Är det kaos i ditt hem? Ta dig tid att ordna det och om du inte kan och orkar själv så ta hjälp. Det finns de som arbetar med sådant, eller en god vän eller familjemedlem som kan stötta och hjälpa.

Men DU måste lyfta frågan och säga hur DU känner och hur DU vill ha det.

Nära och kära då... Kan du inte fysiskt finnas där för alla så skicka ett meddelande, visa att du tänker på dem. Med sociala medier, mobiltelefoner mm är det enklare idag än det någonsin har varit. Man kan lättare vara nära även om man är långt borta. Jag vet, tiden...den måste också finnas där och ofta tänker man att man ska och så rusar dagarna på. Jag vet, för så är det ofta för mig. Men jag tänker mycket på alla och då och då får jag iväg små meddelanden med en kram och ett hjärta. Och jag har hela tiden ambitionen att det ska bli mer och oftare. 

Jag har en egenskap som ofta räddar mig så att jag oavsett situation mår ganska bra och lyfter upp mig snabbt efter att dippat lite. Det är att hitta de positiva bitarna i stöket. Det är inte så att jag behöver anstränga mig för att hitta dem utan har man öppna ögon så ser man även det som är bra. För det finns oftast något bra mitt i allt som känns jobbigt eller tråkigt. Hitta dessa bitar och hämta kraft och energi där för att förändra eller förbättra de bitar som känns mindre bra. 

Sätt också saker i perspektiv, se dig omkring i din närmsta tillvaro och ute i världen. Hur ställer sig det jobbiga och svåra du upplever i relation till det som händer i världen och runtomkring dig. Har du det värst av alla? Eller har du det ganska bra? Det sker terrorattacker där helt oskyldiga människor dödas, alla flyktingar som går och färdas långa vägar bärande på sina barn för att komma undan det krig som förstör deras hem och hotar deras liv. Varje morgon när jag går till jobbet kryper människor fram under bron som är deras hem. Sommar som vinter bor de där och när de kommer upp på vägen, och möter mig på samma väg som jag går till jobbet så går de till sitt "jobb". En lyktstolpe eller ingången till en affär. Tänk dig in i situationen, de är människor precis som du och jag. Jag får dåligt samvete när jag en dag som denna lördag känner mig lite nere över jobb och stökigt hem när det samtidigt är ett par i Paris som i lugn och ro äter middag på en restaurang när någon kommer in och skjuter och frun dör. 

Visst är det så att alla är sig själv närmast och det är absolut okej att vara nere ibland. Men när det känns tungt, ta ett eget ansvar, förvänta inte att "någon annan" ska göra det bättre för dig. Ta rodret över din egna tillvaro och hämta energi från det som är bra för att förändra det som är mindre bra. Eller så kan man göra som mig, ge sig ut på en löparrunda och sortera, fundera och reflektera..... Efteråt mår jag alltid mycket bättre och är alltid lite starkare :)

Rough backyard, great gym

Det är stökiga dagar på jobbet nu! Lufthansa strejkar och det är inte alltid lätt att hitta alternativ för att få hem eller iväg våra kunder. När arbetsdagen är intensiv känns det extra lyxigt att ha ett grymt ställe att rensa tankarna på så nära att man hinner träna på lunchen! Nu är det fokus Vasaloppet som gäller! 

Jag kommer fortsätta löpträningen för konditionens skull och idag blev det ett svettigt intervallpass på bandet följt av lite benstyrka. Annars blir det mycket fokus på axlar och rygg kommande månader. Det är där jag är svag, eller till och med klen :) Även magen ska stärkas! 

Det är roligt att ha något att fokusera på, ett mål att bygga upp träningen kring. Vad behöver jag förbättra för att ge mig själv de bästa förutsättningarna att må bra och känna mig stark i vardagen och göra utmaningarna möjliga? 

En stund för eftertanke..

Igår ringde skolsyster och Alvin hade fått en allergisk reaktion av ett äpple. Han har tidigare kunnat känna lite klåda i halsen men inte mer än så och så var det för mig också när jag var liten. Även mannen har känt av det men på äldre dar...Allergi för äpple och andra stenfrukter hänger ihop med pollen och det känner vi ju alla av också. Men den här gången svullnade halsen och läpparna på Alvin och han fick utslag i ansiktet. Skolsyster gav allergitablett och kortisontabletter och efter hand gav det med sig. Jag fick ge mig av från jobbet och hämta honom och resten av dagen tog vi det lugnt. Han var fortfarande tät i halsen och det liksom väste lite vid vissa andetag. Jag ringde vårdcentralen som tyckte vi skulle avvakta under dagen men komma in nästa dag och träffa en läkare. Sagt och gjort, vi åkte till vårdcentralen och träffade läkare Fredrik som lyssnade på Alvin, tittade i halsen på honom och skrev ut Betapred kortisontabletter att ha hemma ifall det händer igen. Han skrev även ut allergitabletter som Alvin ska ta en om dagen i en vecka för att motverka att det blossar upp igen. Vi stannade hemma från skola och jobb då Alvin fortfarande var trött och tät i halsen. 

På eftermiddagen kom stora sonen hem en stund mellan jobben och jag passade på att sticka ut på en mil i höstluften. Det gör mig alltid gott att springa, att tänka och reflektera. 

Det var obehagligt med en allergireaktion, det var något nytt och okänt för oss. Dessutom var mannen på tjänsteresa. En annan sjukdom, hög feber eller vad det må vara kan man oftast bedöma själv, men när det kommer till sådant här och när andningen påverkas är det svårare. Då är det oerhört skönt att det finns människor som arbetar med det som man kan få goda råd av. Jag är också tacksam att det "bara" blev det som blev. Det finns ju de som får riktig andnöd och blir mycket mycket sämre än Alvin blev. Det här var obehagligt för oss, men skulle kanske inte vara det för någon annan som har värre symptom. Så är det med de flesta saker här i livet och man får försöka ha förståelse för att olika människor har olika erfarenheter och olika känslor kring saker som händer i ens liv. Det är lätt att tänka "Äsch, det där är väl ingenting" om någon beklagar sig över saker man själv tycker är obetydliga. Jag vet det av egen erfarenhet. Jag har varit med om jobbiga saker på olika plan, saker som förtjänar egen uppmärksamhet vid tillfälle men jag kan ibland känna att folk gnäller för småsaker. Och tänk på alla flyktingar och andra utsatta människor. En del gnäller ju för saker som dessa människor skulle tacka gudarna för. Men....samtidigt måste man komma ihåg att sätta saker i perspektiv. Jag försöker tänka på att den som mår dåligt över en liten sak kanske har haft en väldigt slät och fin väg genom livet utan några större bumpar. Om det så kommer ett litet gupp i vägen kan det vara nog så stort för den som haft den problemfria vägen fram tills dess. Det är inte alltid L lätt att ha förståelse för andra människor men jag försöker att ha det. Jag påminner mig om att just det där är stort och jobbigt för den personen i jämförelse med vad den gått igenom tidigare. Vi har ju alla olika tungt bagage att släpa på. När jag springer hinner jag som sagt tänka mycket och det är också då jag hinner känna tacksamhet. Tacksam över att Alvin inte blev värre drabbad än han blev, tacksam över att ha ett jobb, familj och vänner och tacksam över att kunna springa! Idag med rehabbandet på tog det ända fram till 6,5 km innan jag kände något alls och jag kunde slutföra milen utan större smärta. Att kunna springa är viktigt för mig, det ger mig tid för tankar och känslor och tillför måbrakänsla. Oavsett hur jag mår innan jag springer så mår jag alltid lite bättre efter :)

En ny erfarenhet :)

Ikväll var det dags! Jag har varit med och tittat på två pass tidigare men idag var det dags för mig att hålla mitt första pass som ledare för Team Nordic Trail. 

http://www.teamnordictrail.se/lopargrupper/goteborg/

Jag hade rutinerade Linus som sällskap och vi började med att hälsa alla välkomna och sedan tog Linus täten och tog oss med in i mörkret i Botaniska trädgården. Ljuset från pannlampornas sken guppade upp och ner och vi tog oss uppåt till en lämplig slinga. Där körde jag lite benpendlingar för att aktivera bålen och öka flexibiliteten i höfterna och efter det körde Linus lite pulshöjande löpning några hundra. Därefter satte vi igång med 5 x 3 min intervaller med gå eller småjoggvila i 1 min mellan intervallerna. Gänget kämpade SÅ bra! Det är inte alltid så lätt att springa i mörkret med pannlampa om man inte gjort det tidigare som vissa inte hade gjort men det gick jättefint för alla, även om några var lite oroliga innan. Men man är ju inte ensam när man springer med Team Nordic Trail, dels är det andra löpare runt omkring och dels ser vi ledare till att alla är med och ingen lämnas ensam. Den här formen av löpning är för alla, oavsett nivå så kör man efter sin förmåga och det är underbart att vara ute i skogen! 

När intervallerna var klara var det dags för ett par styrkeövningar och jag tyckte det var roligt med lite lek samtidigt så jag testade ett par övningar som var lite knöliga på underlaget, men vi körde ändå på med armhävningar i ring där man säger en siffra varje gång det är ens tur och däremellan står man i plankanposition. Därefter gick vi ihop två och två och körde upphopp med ryggarna mot varandra. Hmm....det gick la sådär :) Haha, några var grymma men det är faktiskt inte så lätt så det är bättre att köra även det på bättre underlag. Får man till det så är det rejält jobbigt! Nu fick vi skratta lite i alla fall :) Efteråt tog Linus täten igen och tog oss med på en nedjoggningsrunda tillbaka till starten där vi stretchade en stund innan vi tackade för idag. Riktigt riktigt roligt var det och energin dröjer sig kvar även idag! Jag ser redan fram emot måndag om två veckor då det är dags igen, då är det fartlek som gäller! 

Lätt som en plätt :)

Ibland ska det gå fort, och samtidigt ge bra energi! Dessa plättar uppskattas av både stora och små.

Till en liten sats, 2 ägg, 2 bananer och lite kanel. Till flera, ja då ta man fler bananer och fler ägg :) Mosa ihop och dutta ut i stekpannan. Till det hade vi lite från sommarens jordgubbsskörd som jag fryst in lätt mosade men utan socker. Självklart är det bara att välja vad man gillar och har hemma, eller så äter man dem naturella, funkar fint det med :)

Ditt eget ansvar att använda din kropp!

Visst funkar plankan på nya gymmet också :) En planka funkar överallt! Gymet eller gymmet ja, det är frågan....? Har googlat på det och man kan skriva på båda sätten men gymmet är tydligen mest rätt så jag väljer det.

Det är en lyx att kunna träna på lunchen,  att kunna utnyttja den timmen till att bli starkare, både i kropp och i själ. För visst gör träning gott även för själen. Känslan efter att ha använt kroppen, satt igång puls och muskler oavsett på vilken nivå man gör det så får man belöning i välbehagskänsla och i styrka. Uttrycket "den bästa träningen är den som bli av" stämmer så väl och alla behöver inte hålla på med En svensk klassiker eller springa Marathon. En promenad är också mer än ingenting. Det gäller att hitta sin "måbranivå" och bevaka den. Det är ett eget ansvar och det är ingen annan som gör det för dig. Du kan ta hjälp med pepp, coachning, teknik, upplägg osv osv men det är du själv som måste sätta din kropp i rörelse. 

När man tränat kan man belöna sig med något gott att äta, fylla på förråden igen. Kom bara ihåg att bra bränsle gynnar dig mer än dåligt bränsle och bra behöver inte heller betyda tråkigt eller osmakligt. I min burk idag fanns ugnsrostade rotfrukter, rödbeta, kålrot, rädisa och morot. Dessa blandades med en näve babyspenat, cocktailtomater, finhackad ingefära, persimonfrukt, en kycklingfilé och hemmarostade solrosfrön. Riktigt mumsigt faktiskt :)

I skydd av mörkret vågade jag mig ut, med...

.....en märklig blandning av träningskläder och utrustning. Löpartights och tröja, cykelhjälm, skidhandskar, skidskor och stavar. Kansle kan sätta badmössan under cykelhjälmen så har jag användning av utrustning som hör till alla Klassikerlopp. Haha :) Och så var det ju rullskidorna då, det nyaste inköpet i min träningsutrustning. Det är några veckor sedan nu som jag köpte dem för det var så otroligt bra pris, men har inte provåkt förrän idag. Har inte kunnat bestämma mig för om jag skulle behålla eller skicka tillbaka, bra eller livsfarlig träning liksom... :)

Jag bestämde mig i alla fall för att behålla dessa då jag trots allt bor i Göteborg och det brukar oftast inte vara sådär överdrivet mycket snö här. 

Jag började med några trevande stakningar, fram och tillbaka på en kort sträcka nära huset. Kände dock snabbt att det kändes bra, skidorna var stabila och jag vågade ge mig av en bit. Vände efter ca 1 km och åkte hemåt igen. Så totalt 2 km blev det. Det gick inte fort, men det känns att det är riktigt bra träning faktiskt. Det känns tydligt hur man måste sätta i stavarna för att få kraft framåt. Jag ska snart våga ge mig av en dag i dagsljus och ut på en lite längre utflykt :) 

Vakna med huvudvärk...

...är aldrig roligt. Nu har jag turen att inte ha problem med så hemsk huvudvärk som migrän men ändå tillräckligt för att det inte ska bara en behaglig start på dagen. Tisdagen bestod av kundmöte hela eftermiddagen, ett mycket bra och intressant möte och därefter middag. Även den supertrevlig men klockan hann bli över 23 innan jag var hemma. 

Alvin kommer gärna intassande till oss på natten och hur mysigt det än är så är det inte alltid lätt för mig att somna om och den lille som inte är så liten längre nu när han är 9,5 tar ändå plats. Ofta ligger jag längst ut på kanten och sover inte jättebra och varje morgon efter en sån natt frågar jag mig varför jag inte leder tillbaka honom till sin säng igen. Han skulle inte märka något för han sover ju, men jag har helt enkelt inte hjärta att göra det ändå :)

Hur som helst var jag så himla trött när jag vaknade och huvudet bultade. Mm å vin till middagen tänker ni, då blir det så. Ja visst var det lite vin till middagen men ett glas är inga mängder så den stora boven var för lite sömn och för lite vatten.  Jag kunde se när jag var på toa att jag låg back på vätska och såg till att dricka ordentligt under förmiddagen. När lunchen kom gick jag över till gymmet även om det tog emot lite men när jag var där kändes det lika gött som vanligt. Jag och min kollega Helene tog sällskap och började med några minuters rodd som uppvärmning. Redan där kände jag hur huvudvärken började släppa. Körde sedan bestyrka och rygg och undan för undan kändes det bättre och bättre och jag blev piggare och piggare. Avslutade med 1 km på stakmaskinen innan dusch och så tillbaka till jobbet igen. Piggare, gladare och utan huvudvärk! Massa vatten och lite träning, så enkelt det kan vara ibland :)

Provade ett nytt recept

Jag tycker inte riktigt om att köpa bröd.....jag tycker alla smakar lite samma....samma konstgjorda liksom.....och det känns som att man betalar för tillsatser utan nytta. 

Jag tycker ju dessutom om att baka bröd men problemet i den vardag jag lever i som heltidsarbetande mamma och fru så hinner jag inte alltid så mycket som jag skulle önska. Dygnet är för kort helt enkelt :)

Jag provar mig fram när det gäller recept på bröd och min man brukar säga att direkt jag gör ett bröd de gillar så provar jag något nytt. Haha, ja lite så kanske det är men jag vill liksom hitta det optimala. Det ska vara enkelt att göra och massor med nyttig energi! 

Häromdagen fick jag så ett nytt recept av min svägerska, ett enkelt recept där man kalljäser degen över natten. Sagt och gjort, på lördag kväll efter "Så mycket bättre" var slut på TV:n rörde jag ihop degen. 5 dl vatten, 1/2 pkt jäst, 1 msk olivolja, 1 msk honung, 2 tsk salt och 12 dl rågsikt. Det var enkelt att röra ihop, in i kylen med det och i säng. 

På söndag morgon lyckades vi sova lite längre och klockan hann bli nio innan jag klev upp, satte ugnen på 225 grader, klickade ut degen och in med plåtarna. 

Strax spred sig en härlig doft i huset och 20 min senare kunde jag bjuda övriga i familjen på nybakade frallor. Dom var riktigt goda och nu när jag testat grundreceptet kommer jag boosta frallorna med lite smått och gott. Chiafrön, solrosfrön, hackade valnötter, sesamfrön, havregryn, lingon, ja det är bara fantasin som sätter gränserna. Jag kommer också att tillsätta lite keso eller möjligtvis kesella för att de ska bli lite saftigare. Nybakade var det inga problem men dag två var de i ärlighetens namn rätt torra och tråkiga. Så, ny omgång till helgen :)

Den lyxiga söndagsmorgonen följdes av en härlig promenad runt Amundön med en kaffestund på klipporna. 

A-Ks må bra blogg på Bloglovin

Gillar du att läsa min blogg? Gillar du att läsa andra bloggar? Skaffa appen Bloglovin och följ de bloggar du tycker är intressanta på ett enkelt vis.

För att hitta min söker du på A-K's må bra blogg :)

 <a href="http://www.bloglovin.com/blog/14504691/?claim=x7djgbnbya9">Follow my blog with Bloglovin</a>