En märklig känsla, men visst funkade det:-)

När snön inte ville stanna här i Göteborg får man vara glad att det finns eldsjälar som jobbar och fixar så det finns något att åka på ändå. 1,6 km konstsnöspår av helt okej kvalité i Skatås gjorde att ett par timmar lätt kunde tillbringas i spåret. Runt, runt, runt....Jag kom dit strax efter 11 och då hade Tina och Louise redan hunnit åka ett tag, men det blev ett par varv tillsammans i alla fall innan dom var klara. 

Sen kom det mer och mer folk och första tanken var att det var segt att trängas med en massa folk på ett kort spår, men tvärtom var det riktigt roligt och socialt. Man lär nästan känna varandra :-) Uppmuntrande leenden mot varandra när man möts och lämna företräde om någon kommer med full fart. "Bra jobbat, kämpa på" ropade en kille när vi möttes. "Detsamma" hann jag ropa innan vi var långt ifrån varandra åt varsitt håll. 

Och bara det lilla, lite peppning, det gör ju en glad, ger lite extra energi! 

Jag var annars rätt trött i musklerna idag. Har kört tuff styrketräning under veckan och ganska hårt på stakmaskinen och det kändes... Tänkte dock att så här trött kommer jag nog att känna mig efter 4...5...6 mil eller så också när det är skarpt läge...så...det är bara att köra på! Att träna psyket är som sagt inte underskattat :-)

En helg med boostat självförtroende och bättre valla:-)

Sportlovsvecka i Göteborg och efter att ha jobbat första halvan av veckan packade vi på torsdagen in oss i bilen och rullade upp till stugan. Vi tog med oss grannpojken som gillar att hänga med oss dit och har väldigt roligt tillsammans med Alvin. 

Som alltid är det underbart att komma upp till stugan och när vi kom fram hade farbror Håkan kokat både vitkålssoppa och grönkålssoppa som vi och barnen njöt flera portioner av medan elden sprakade i brasan :-)

På fredagen var det så dags för skidträning för mig. Med ett lite sargat självförtroende efter förra helgen lopp och förtvivlan över hur svårt det här med valla är beslutade vi att valla om mina skidor. Farbror Håkan tog ut dom i snickarboden och satte igång. Valla väck, smälta på rejält med glidvax, sickla ytan slät, rugga upp fästytan och på med klistervallan. Vi valde -3 - +10 då temperaturen låg strax över nollan. Det syntes att Håkan gjort det där förr:-)

Eftersom förra helgens lopp var tungt med dåligt glid valde vi att korta ner spannet för fästvalla. Det visade sig vara ett bra drag! Vilken skillnad! Bästa vallningen jag någonsin haft! Tack Håkan! Jag njöt i fulla drag de 15km jag hann åka på Hagge GK innan det var dags att åka tillbaka till stugan och fika med pappa och Agneta som kom på besök. 

På lördagen satte vi klockan på 04.30. Mackor var förberedda i kylen och bilen var packad. Vi väckte barnen som gosade in sig i baksätet med kudde och filt och strax innan 05 kom vi iväg. Det var mörkt ute och medan dagen grydde körde vi mot skidbackarna och rullade in på parkeringen vid Tandådalen innan personalen hade hunnit komma:-)

Det var dimmigt och grått men strax sprack det upp och vi fick en underbar dag i Tandådalen och Hundfjället med strålande sol! SÅ tacksamma! På seneftermiddagen var vi trötta, nöjda och lyckliga och körde de ca 20 milen tillbaka till stugan igen. 

Efter en god natts sömn ringde klockan tidigt på söndagmorgon igen. Då var det dock bara jag som gick upp medan de andra sussade vidare. Jag gick upp till storstugan, satte på kaffe och kokade gröt. Knäckte i ett ägg i slutet av kokningen för lite extra krafter och strödde rejält med chiafrön över gröten. Mmm....älskar min gröt!!! Och älskar Chiafrön!!! 

Jag njöt av gröten medan det ljusnade och ekorren mumsade fågelfrön utanför fönstret. Tog sen bilen 3 km bort till golfbanan för ett skidpass. Ett par andra morgonpigga skidåkare var också där men sen dröjde det ett par timmar innan spåren fylldes av både mer och mindre vana skidåkare. 

Allt flöt på, tyckte inte jag hade riktigt lika bra glid som i fredags men tiden visade på ett bättre snitt så känslan var lite missvisande. Tiden idag blev ca 5min/km så det blir bättre och bättre! 

Jag försökte tänka på tekniken, använda höfterna både i stakmomentet och i diagonalåkningen samt att räta upp ryggen vilket blir med automatik när höften tryggs fram. Det ger både bättre kraft samt att ryggen inte blir lika ansträngd. 

Nerförsbacke med sväng har varit min stora skräck, allra helst om spåren är dåliga men jag läste att man ska trycka ner ytterskidan, alltså om det svänger till höger ska tyngden ligga på vänsterskidan. Praktiserade det under dagens pass med gott resultat:-)

3 mil fick jag ihop innan det var dags att bege sig tillbaka till stugan och dra oss hem till Göteborg igen. 

Jag kan konstatera att om jag jämför förra helgens lopp där jag efter tre mil var gråtfärdig och bara ville att det skulle ta slut med igår då jag efter tre mil kände ett lyckorus och njutning och önskade att jag hade tid att åka mer så blev det en rejäl boost av självförtroendet! 

Kan konstatera att med rätt valla kommer man en bra bit och med förbättrad teknik ytterligare en bit på en lättare väg mot målet. Sen kan man läsa om olika sorters skidor, hur ett högre spann ger bättre stakning och proffsen har 10-15 olika par skidor. Men nu är det ju inte så att jag ska vinna Vasaloppet utan jag ska hålla mig undan repen som dras, ta mig i mål och få min medalj och bocka av första utmaningen i En Svensk Klassiker :-)

En mara på skidor för att testa...

.....utrustning, valla, energiintag och skidåkarmusklerna....Ja jisses....vilket lopp! Det blir fokus träna triceps och axlar kommande veckor! Ryggen, benen, magen, ja absolut behöver de göra sitt också, men armar och axlar är definitivt mina svaga delar av kroppen!!

Klockan nio i morse gav vi oss av. Lucas och Alvin åkte med:-)

När jag fått ordning på nummerlapp mm så lämnade dom mig en stund för att själva åka lite skidor någonstans i närheten. Lite lång tid annars för Alvin att bara titta på. 

Jag ställde ifrån mig skidorna för att gå in och värma mig en stund och då kommer en kvinna fram och säger "Du ser ut att ha lite koll på skidor" Oj oj, hon skulle bara veta....och det var just vad jag berättade för henne också, att jag själv var under upplärning:-) Vi enades i allafall om att hon behövde bättra på en vallningsfläck på sina skidor så hon gav sig av till vallningsservicen. 

Jag fortsatte in för att värma mig lite innan start och plötsligt ser jag ett ansikte jag känner igen:-) "Stefan! Kul! Så du ska också åka?!" Vi körde inte samma distans men starten gick samtidigt och självklart var vi tvungna att ta en glad selfie innan:-)

I starten var det trångt, det gick låååångsamt framåt, uppåt....lite som man hört att det gör på Vasaloppet, även om den backen är mycket längre!

Plötsligt hör jag någon bakom mig "Kan du köra på lite här eller!" "Men vad fasen" tänkte jag och vänder mig om för att se vem som kläckte den kommentaren när det var tvärstopp framåt så det verkligen inte gick att åka. Ser en leende Stefan som kommit ikapp, tur att det bara var han. Haha:-)

Ser kort därefter en lucka i vänsterspåret och eftersom jag frös om händerna satte jag fart och drog förbi klungan som stoppade upp och så bar det iväg. Kändes bra, hyfsat glid tyckte jag och fästet kändes okej. Körde på och njöt och första milen gick ganska fort. Det visade sig dock vara ett misstag....jag borde vetat bättre och sparat på krafterna.....Efter ett tag när det blev varmare i spåren, försämrades glidet och armarna som började bli rejält trötta gjorde att det var riktigt tungt att staka. 

Efter 18 km svängde jag in vid vallaservicen som ingick i loppet och bad om hjälp. Grabbarna kollade på mina skidor och sa "Har du haft något fäste alls på dessa?" "Öööh nja...jag tror det" svarade jag "Men jag är ingen skidåkare så jag kan inte det här så bra"

"Jo men det är du ju" sa dom då "du är ju här"

:-) Go kommentar, och i och för sig sann. Jag åkte ju skidor och då är man väl skidåkare....kanske...:-)

Efter vallningshjälpen blev uppförsbackarna lättare, jag behövde inte lyfta mig upp på armarna på samma sätt som innan utan kunde småspringa upp. Glidet däremot var fortfarande trögt. Alla gled snabbare i nerförsbackarna och när backen var slut tog det stopp och jag hade ingen hjälp av farten. Började bli duktigt trött nu, och minst sagt lite disorienterad. Trodde jag åkt sex varv av sju och svänger in vid männen som supportade med antal varv. 

"Du har åkt fyra" säger dom då "tre kvar"

"Va?! Skojar du med mig nu?!" utbrast jag. "Helt galet att jag bara ska ha passerat här fyra gånger!" Jag tänkte att dom måste ju kolla helt tokigt på den där datorn.... Nåja, det var inte mycket att be för utan bara att köra på. Men oj, så nedslagen jag blev. Att ha tre varv kvar när man tror att det bara är ett, det är mentalt riktigt jobbigt. Kollade min Runkeeper, jo fasen visst stämmer det. Jaja, då var det inte mycket att göra än att kämpa vidare. Efter ytterligare ett varv ser jag två personer komma springande mot spåret. Det var Lucas och Alvin som kommit för att heja på mig. Åh så glad jag blev! "Heja mamma" ropade Alvin och jag kände hur lite energi flödade in i kroppen.

Ett varv till och vid nästa värvning bad jag varvshållarna om ursäkt att jag inte litade på dom men det var ingen fara. Dom var så glada så och när jag kom förbi på sista varvet med bara 400 m kvar till mål ropade dom leende "Nu har du bara två varv kvar!" Haha, lustigkurrar! 

Men sen kom känslan, känslan att köra in på upploppet, krama ur de sista krafterna i armarna, staka över mållinjen och få medaljen runt halsen och den var lika underbar i ett skidlopp som ett löparlopp!

Alvin och Lucas kom och kramade om mig, hjälpte mig ta skidorna medan jag fick lite blåbärssoppa och kaffe och sen åkte vi hem. Efter en varm dusch och Lucas grymt goda fisksoppa känner jag mig....tja...helt ok och överkörd av en ångvält på samma gång :-)

Längdskidåkning över stock och sten..

Ja så kan det se ut när man försöker åka skidor i Göteborgsområdet.....Det har ju snöat, det har snöat ganska mycket t o m, men.....det är alldeles för varmt, för blaskigt, rötter och stenar är för ivriga att kika fram. Längtar efter våren kanske:-) Vem gör inte det, egentligen.... Men först vill jag ändå ha lite snö! Har ju ett litet nätt lopp att tänka på om fem veckor! Några mil på skidor kan ju vara bra att ha innan men det känns som att det är svårare att hitta bra spår än att klara skidåkningen. 

I lördags åkte vi till Rigortorpet i Lindome. Anläggningen är superfin och när snö finns har det hur fina förutsättningar som helst. 

Min man och yngste sonen följde med och vi gav oss av utmed elljusspåret. Lillkillen är grym på längdskidorna men jag körde ändå på för att få till ett litet träningspass. På sina ställen var det hyfsat men tyvärr alldeles för mycket genomslag av jord, rötter och stenar. På slutet var det en fläck alldeles nedanför en mindre backe och jag tänkte "Den där är lugn, den hoppar jag över" Hmm....hoppa med längdskidor kanske inte är det bästa valet då.....lite fel avvägning gjorde att det tog tvärstopp och där låg jag framstupa med skidorna i vädret! Snyggt jobbat! Det gick bra i alla fall så jag trasslade ut benen, väntade in grabbarna och sen drack vi varm Oboy och åt bulle istället. 

Min känsla från förra passet kvarstod dock, bakhalt och inget glid så jag tänkte att jag får lämna in skidorna och få bort den gamla tejpvallan som var blandad med något annat sen vi var i Norge förra året. Men min man som faktiskt, tro det eller ej är envisare än mig tänkte att det måste vi kunna lära oss själva. Sagt och gjort, iväg till sportaffären och inhandla ett kit och en kompletterande borste. Upp på vinden och leta fram det gamla strykjärnet vi tänkt ge sonen när han flyttar (nu får han ett nytt istället) och så satte vi igång. Killen i sportaffären gav väldigt bra råd och broschyren som följde med var tydlig och bra. Man kan även gå in på http://www.swixschool.com/ för att se klipp. 

Dessa behövde vi dock inte utan Lucas grejade det galant i alla fall.

På med Vallaväck och av med gamla vallan. Sedan på med glidvalla och fästvalla.

Igår var det sedan dags att leta spår för att testa vallan. Återigen inte det lättaste så det slutade med ett kort varv på Hamra golfbana där gräset stack upp på fler ställen än det inte gjorde det.... Jag hann i alla fall känna att vallan var klart mycket bättre än tidigare! Nu kollar jag väderleksrapporten och hoppas på snö även här i Götet! Ser rätt bra ut just nu i alla fall och även om det förmodligen inte blir så mycket så jag väljer att vara glad så länge snön faller :-)