18 augusti 2017

Är man någonsin redo...?


Det har varit oceaner av tid till 19 augusti men i morgon ÄR det 19 augusti! 

Vart tog tiden vägen för alla långpass, alla backpass och all styrketräning som jag skulle göra i sommar? Visst har jag tränat men inte alls så mycket som jag tänkt! Livet kom helt enkelt emellan och dygnets 24 timmar ska räcka till mycket. Men är man någonsin redo för något som detta? Hur tränar man optimalt för en fjällmara samtidigt som livet med jobb och familj pågår? Jag vet faktiskt inte men oavsett så bestämmer jag mig för att jag är redo! 



Kaos före ordning :)

Nu är allt packat, tror jag...och jag har inte så mycket val än att vara redo! Det ska bli ööööösregn så extra strumpor och underställströja har stoppats i små plastpåsar. 



Proviant finns med och all obligatorisk utrustning så som kompass, första förband, visselpipa, regnbyxor, mössa, handskar mm mm 

Det börjar bli lite pirrigt nu faktiskt när jag är påväg! Nojade ur lite och packade det viktigaste i ett stort handbagage. Tänk om det skulle falla på att väskan inte skulle komma fram! 



Det kommer bli tufft men vilket fantastiskt äventyr! När jag såg filmen från tidigare lopp kände jag att jag bara måste göra detta! En kille sprang utför med armarna utsträckta och runtomkring var där bara naturen! 



Vi ska ju inte vinna loppet :) Vi ska bara försöka disponera det väl och njuta av naturen, upplevelsen, den goa tröttheten och känslan som kommer infinna sig när vi är i mål! Älskar känslan av att ha genomfört något som känns! 


12 augusti 2017

Nu kör vi! En ny resa är påbörjad😊


1 augusti gick startskottet för en ny resa för mig. Många tror att jag tränar jättemycket och hela tiden men de flesta gånger jag har träningskläder på mig nu för tiden tränar jag ju faktiskt mest andra även om jag såklart får lite rörelse själv också. Det är fantastiskt roligt att se andra växa i sin träning och det ger mig massor av energi! Men sen är det ju det där med tiden då man jobbar heltid med annat....hur klämmer man in sin egen träning? Ja man får helt enkelt t ex ta lunchraster till anspråk och transportträna till och från jobbet. Jag kommer fortsätta träna andra för jag älskar det men nu kommer jag samtidigt att lägga lite mer fokus på min egen träning. Jag har ju mest kört på känsla och det har väl fungerat bra på sätt och vis men nu vill jag se vad lite mer struktur kan göra. Jag har ett försiktigt mål men jag återkommer kring det :)
 

I början av juni var jag på Workout Åre, ett event som inte liknade något jag tidigare varit på! Det var dagar med föreläsningar av kloka personer, yoga, löpning och styrka med duktiga instruktörer och det var där jag kom i kontakt med löpcoach Magnus Hagström som driver Run your Health när jag på lördagen deltog i hans pass Flowrunning.

Hans sätt att förmedla tips för förbättrad löpteknik kändes så självklar och så lätt att ta till sig! På söndagen hade han och goa Ann-Sofie Forsmark hand om Toppturen då vi tillsammans med flera andra härliga människor tog oss upp på Åreskutans topp. SÅ fint och hela helgen var så fantastisk att den förtjänar ett eget inlägg framöver😊



På vägen upp pratade jag med Magnus och en annan kille och vid ett tillfälle sa jag att jag skulle ju behöva träna mer med tanke på de utmaningar jag tar mig för. Då frågar Magnus: "Klarar du av det du tar dig för då?" "Öööh....joo det gör jag väl..." svarade jag.

"Då så, varför ska du träna mer då?" 

Det var en så himla go och insiktsfull kommentar för visst, egentligen behöver jag ju inte träna mer utan det är good enough som det är. Men samtidigt....ja samtidigt så vill jag ju också se om jag kan utvecklas och framför allt vill jag ha en go resa i det jag gör och hålla mig så hel och stark som möjligt. Så...lite mer fokus på min egen träning får det bli och med en "spark i häcken" så blir det lättare 😊

Hur som helst, jag bestämde mig för att ta kontakt med Magnus och boka in en löpcoaching med honom när han skulle komma till Västkusten. Jag vill slipa lite på tekniken för bättre löpekonomi och lite mera fart och viktigast av allt minska skaderisken genom att springa med bästa möjliga teknik. Man blir ju inte yngre liksom....🙄Det blev en riktigt rolig timme som gav energi och ny inspiration och förutom några fler tillfällen med coachning får jag varje månad ett träningsprogram från Magnus att följa ett tag framöver vilket känns huuuur spännande som helst! Redan på augustis pass märker jag att jag får kliva utanför min comfort zone och det är ju vad man behöver för att steppa upp lite :) 


Första passet var en mil i så högt tempo som möjligt för att sätta tiden på milen och utifrån det får jag tidsindikationer på vissa av passen. Den milen körde jag på landet och jag hann även med ett intervallpass där innan semestern var slut.  


Nu gäller det att få in passen i vardagen också! 

På 20 km passet var det ingen tidsrekommendation satt utan det var leta backig terräng som var fokus. Eftersom jag älskar traillöpning så är ju ett långpass i skogen helt klart en av favoriterna! 

Att ta sig fram genom skog och mark, över stock och sten är något helt annat än landsvägslöpning. Terrängen varierar och kilometertiderna likaså. Mina 20 kilometer blev 21 lagom geggiga backiga kilometrar och en underbar känsla i kroppen:)

Ser ni hjärtat i vattnet? Jag ser det💙 


Dags att väcka min blogg till liv igen😊


Att skriva är en av de saker jag tycker om, det är "nästan" lika förlösande som att springa. Jag har under hela mitt liv skrivit dagböcker, brev, diktböcker mm mm och många gånger har jag skrivit ner mina tankar och frustrationer i ett brev eller på senare tid email till någon som gjort mig arg eller ledsen. De flesta gånger har de aldrig blivit skickade till mottagaren och jag har många gånger skrivit om det om och om igen olika dagar och i olika sinnesstämningar. Det känns bra! Det gör att frustrationen lämnar kroppen och ungefär detsamma händer när jag springer. Jag rensar och sorterar mina tankar och känslor. 
Nu har jag haft skrivtorka ett tag, lusten kom av sig när jag skadade axeln förra våren och jag har flera utkast här i bloggen som inte fått ett slut och publicerats...Nu känner jag dock lust igen och jag hoppas ni som tidigare uppskattat mina storys ska kunna dra nytta av dem igen på det sätt ni själva väljer. Jag skriver framför allt för min skull, för att jag tycker om det och för att det blir som nutidens dagbok. Samtidigt blir jag så himla glad när någon kommer och säger att de tycker om att läsa det jag skriver och att denne kan inspireras, känna igen sig eller tryggas av det för jag älskar ju när jag på ett eller annat sätt kan hjälpa någon att må lite bättre eller få ge goa tips som kan ge glädje även för andra❤️