14 oktober 2017

Att snacka med sig själv när man tränar..


Alla som tränar i någon form känner säkert igen sig i att det plötsligt kommer något som ger motstånd. Mitt i träningspasset, när det ena sekunden känns superbra så känns nästa trög, seg och som att man bara vill stanna upp och ge upp. Börja gå om man springer, sluta trampa om man cyklar... Men det är då man måste snacka lite med sig själv! Kom ihåg varför du gör det du gör? Att låta något vara obekvämt en kort tid för att du ska bli starkare efteråt, tills nästa gång den uppförsbacken kommer eller när du kan ta en längre skön runda på cykeln, i löparskorna eller på gymet om man föredrar det. Igår när jag cyklade på min lunchrast fick jag ett sånt moment....Det lutade segt uppför och tristess i trampandet ramlade över mig och jag kände bara för att stanna. Men vad hade hänt då? Hade jag kommit förbi det jobbiga partiet? Hade jag blivit starkare genom att pulsen inte fått gå upp och musklerna fått kämpa? Nej, inget av det. Så jag snackade med mig själv. "Bra träning!" "Kämpa!" "Det här partiet har du klarat förut" "Snart förbi!" Man kan ju prata högt om man vill, det gör jag ibland, om jag vet att ingen är nära:) Haha eller i alla fall tror att jag vet. Men det funkar fint att prata inom sig också. Sätt fokus på något annat än det jobbiga, flytta fram fokus tills du är förbi det jobbiga, till den goa känslan efteråt och till att det stärker! Se framför dig en skön dusch, något gott att äta och skön vila och innan du hunnit övertyga dig själv om att du inte kan så är det jobbiga över. Snacka med dig själv!