21 september 2017

Det var ju lite onödigt....


En härlig fredag, nästan hela dagen...  Som många andra fredagar började jag dagen med ett härlig pass i Billdals Park med några av godingarna som jag har förmånen att träna i Rootcamp. Älskar den starten på dagen! Rörelse, frisk luft och att träffa goa människor!

Eftersom jag numera har hemmakontor så är det superlyxigt att ut och springa på lunchen. Idag stod det uppvärmning 15 min och sedan 7 km i ett högre tempo på schemat jag fått av Magnus och nedvarvning efter det. Det var underbart väder och jag fick lite sommarfeeling faktiskt då solen värmde och någon klippte gräset.
Idag valde jag inte att springa i skogen utan bara ett par minuter löpning från där vi bor finns en underbart vacker gång och cykelbana som slingrar sig fram några kilometer längs havet. Jag sprang på och det kändes hur bra som helst! Jag kände mig stark och pigg och kilometerna flög förbi. Stannade till en stund när jag var klar och bara njöt av havet, solen och värmen. Gjorde lite styrkeövningar på en klippa och fortsatte sedan hem för att avsluta arbetsdagen.

På kvällen hade vädret ändrats och regnet strilade ner. Jag var iväg och hämtade lite fredagsmat och balanserade väska, mat och paraply, genar nerför en grässlänt och halkar till. PANG sa det i vristen! Aj aj aj, det där var INTE bra! Jag haltade hemåt medan jag började kallsvettas och gråten stockade sig i halsen. En vecka kvar till Lidingöloppet.....
Jag satte kyla på vristen och jag borde ju förstås även lagt tryckförband och stannat med foten i högläge några timmar. Det senare slarvade jag med för den svullnade inte upp tokmycket och det kändes som att jag ville röra på den för att inte stelna till. Lite dumt och tvärtom vad råden säger och vad vi ger som råd om någon av våra deltagare skadar sig. Tyvärr har jag en förmåga att nonchalera saker lite som händer mig själv men jag jobbar på att bättre mig på det planet. Man är ju inte 20 längre liksom...

Nåja, det ska nog hinna bli bra!




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar