Fyll i din mailadress för mail vid nya inlägg :)

28 februari 2016

Vilken tur att jag inte skulle åka Öppet Spår idag...

Bakslag på förkylningen har gjort att jag hostar, harklar, nyser och vaknar på natten av att halsen gör ont.


Vilken himla tur att jag inte ska åka Öppet spår i dag tänker jag och häller upp en kopp te med ingefära och honung efter att jag mumsat både kiwi och apelsin. På en vecka är det väl själva den om det inte ska gå över! Det gäller att hålla sig borta från annat bara och lita på att kroppen åter igen är starkare än de bacelusker som nu försöker attackera. 
Jag hade tänkt toppa träningen under förra veckan och maxa helgen i Skidome för att sedan trappa ner sista veckan och istället ladda kolhydrater och vätska för att vara så väl förberedd som möjligt för den utmaning som väntar. Nu får det bli det populära uttrycket "vila sig i form" istället. Det är som det är och blir som det blir och det enda man kan göra är att göra det bästa möjliga... Istället för skidåkning i Skidome i helgen blev det ärenden på Frölunda Torg och tänka sig, jag fyndade på Haga hem och köpte ett par byxor som inte är i funktionsmaterial :-)


19 februari 2016

SÅ mycket inte jag...

I förrgår kände jag något diffust i halsen och på eftermiddagen var jag lite småfrusen på jobbet. Märkte att tempot och tankeverksamheten liksom inte var på topp. Men med 2,5 veckor kvar till Vasaloppet så är ju sjuk inget alternativ så jag försökte förtränga känslan. Min kropp brukar ju oftast vinna över baceluskerna! På torsdag morgon vaknade jag dock med ett bultande huvud och tjock hals. Hmm....det var inte enligt planen. Gick upp och drack mitt morgonkaffe som var färdigt när jag kom upp. Det är en vardagslyx att ha en kaffebryggare med timer! Det brukar ju alltid kännas bättre när man fått dricka och äta lite så jag fortsatte med de vanliga morgonrutinerna och blandade frukostsmoothien till familjen tills de kom upp och drack min smoothie. Det svalkade skönt i halsen men det gjorde ändå ont och jag kände mig lite matt och yr. "Du kanske ska stanna hemma och ta det lite lugnt för en gångs skull" sa min man. Och ja, så fick det bli. Ett vuxet beslut att lyssna på kroppen. Men det är ju SÅ inte jag! Jag har så svårt att vara stilla om jag inte har 40 graders feber och 40 grader har jag inte! Under gårdagen smög sig en rastlöshet på mig och ett dåligt samvete. Så sjuk är jag väl inte, jag hade nog kunnat gå till jobbet ändå...tusen tankar malde och gnagde så jag tog en promenad. Då märkte jag dock att det faktiskt var rätt beslut att vara hemma. Jag fick gå långsamt, jag blev trött och blicken sackade liksom efter så visst var det något som försökte attackera min kropp! 

Idag fredag känns det bättre men inte helt bra så det känns som att det var rätt beslut trots allt att stanna hemma och dricka te med ingefära och läsa en bok. Jag läser andra boken av Marika King som jag köpte på 4Goodkväll i höstas där hon föreläste om sin utbrändhet och vägen tillbaka. Marika kommer från mina hemtrakter Dalarna och är uppvuxen i Ludvika där vi har stugan och jag känner igen flera platser hon beskriver. Hon flyttade sedan till huvudstaden och hennes liv rullade på fortare och fortare. Supernova och Projekt längtan är helt klart böcker att rekommendera i vårt stressiga och pressade samhälle och hennes budskap i hälsningen på bokens uppslag är tänkvärt. "Heja lagom!" För lagom blev hennes ledord för att komma tillbaka med balans i tillvaron. 

Jag har alltid haft ett högt tempo och många bollar i luften men jag tycker att jag hittat en lagom balans på det mesta och känner mig stark i det. Lagom städat, lagom social, lagom träning, lagom nyttig mat och lagom med onyttigheter. Vi är ju landet lagom så varför inte landa i en lagom balans och må så bra som vi kan och som alla förtjänar. Men man måste komma ihåg att vi alla har ett eget ansvar och att det inte alltid är någon annan som ska se till att man mår bra. Att hitta saker som boostar energi, göra det man tycker om och lyssna på vad just min kropp och mitt sinne säger till mig, det tror jag är grunden till välbefinnande. Och javisst, nu känner jag mig inte helt på topp när mitt immunförsvar kämpar på högvarv men det känns som att kroppen kommer vinna även denna gång så halsont och annat tjafs får backa tillbaka tidigt, och medan fighten pågår får jag väl erkänna att jag har det ganska mysigt. I alla fall en liten stund, även om det är SÅ mycket inte jag :)

14 februari 2016

Prioriterade om! Det blev en Icebug-runda...

Jag skulle åkt Engelbrektsloppet i helgen som var men det blev inställt på grund av brist på snö. Så oerhört trist!!! Då tänkte jag istället åka Västgötaloppet men 42 km distansen blev fullbokad innan jag hann anmäla så det fanns bara platser på 21 km. Kändes inte värt att lägga så mycket tid en lördag som det skulle gå åt för att köra till och från Ulricehamn för bara 21 km. Jag ville ha morgonmys med familjen istället och en dag tillsammans. När jag vaknade på lördag morgon var det vitt på marken och en blandning av snö och hagel. Min kropp skrek "Jag vill ut och springa!" Den här årstiden blir det inte så mycket löpning, allra helst inte när det är fokus skidåkning som gäller någon vecka till. Men idag ville jag helt enkelt inte åka skidor, jag ville springa! Efter en skön morgon med mys i soffan tillsammans med familjen och en go frukost så snörade jag på mig mina Icebugs och gav mig iväg. Jag andades djupa andetag, kände den friska luften fylla lungorna och en lyckokänsla började sprida sig i kroppen. Jag känner mig verkligen lycklig när jag får springa! Jag är så tacksam att jag kan springa så inga skador eller något annat i min kropp hindrar det. 

Det var inga mängder med snö så jag valde att springa i skogen, ville utnyttja mitt skoval och vek in i Billdals park. Jag sprang genom parken, vidare förbi Billdalsvallen, bakom fotbollsklubbstugan och upp i skogen mot Årekärr. Det går uppåt och uppåt och uppåt.... :)

Det är en fin slinga och man möter inte så många. Idag mötte jag en man med sin hund och ett par tjejer till häst. När jag var uppe på toppen stannade jag för lite styrkeövningar och foto samtidigt som jag njöt av utsikten.


Jag fortsatte ner på andra sidan berget och vände sedan tillbaka samma väg. Uppåt, uppåt för att sedan få ett gott medlut nedåt och en fart att ta med mig hela vägen hem. Det blev drygt en mil i härligt kuperad terräng, frisk luft, vitt på marken och jag var lycklig :) Jag längtar verkligen efter att springa mer nu, att ut på långa rundor med fågelkvitter och grönska!

På söndagen var jag tvungen att få till lite skidåkning också. Otaggad till tusen smög jag upp kl 6 och åkte iväg till Skidome. 

Det var redan ett antal entusiastiska åkare där och föret var inte lika bra som sist. Det gick trögt och jag fick inget riktigt flyt i tekniken. Försökte fokusera ännu mer, frånskjut, distinkt stavisättning, tyngdöverföring..... Puh...20 varv hade jag bestämt mig för och 20 varv fick det bli! Att vara mentalt stark har sina fördelar och känslan när man är klar är riktigt riktigt skön!


08 februari 2016

Rackarns också!! :(

I tisdagsmorse fick jag ett sms av min pappa som läst att man ställer in Engelbrektsloppet på söndag. Det är för dåligt med snö och man har inte tillräckligt med snökanoner för att kompensera. Här i söder har vi inte tillräckligt med plogbilar när det kommer snö och längre norrut har man inte tillräckligt med snökanoner när det inte kommer snö.... 
Jag hade ju tänkt Engelbrektsloppet som en liten måttstock på hur jag ligger till träningsmässigt inför Vasaloppet. Och som en försäkran att ha klarat En Svensk Klassiker ifall jag blir sjuk eller skadad till Vasan. För även om jag inte skulle känna mig helt nöjd med Klassikern utan att ha klarat Vasaloppet så skulle jag ändå kunna sätta check på att ha gjort En Svensk Klassiker eftersom den räknas...:)
Ja ja, vädrets makter rår man inte på utan efter den besvikelse som följde efter sms:et så blev nästa tanke, vad gör jag nu då? Hur förbereder jag mig bäst sista veckorna innan Vasan? Tänk om och ladda om. Vi stannar hemma i helgen istället så drar jag till Ulricehamn på söndag. Västgötaloppet är inte 6 mil men och 4,2 mil som också varit seedningsgrundande blev fullbokat innan jag bestämt mig så det är bara tjejloppet 21 km som det finns platser kvar på. Nåja, det blir inte alltid som man tänkt sig men det är ingen idé att lägga allt för mycket energi på besvikelser. Energin behövs till träningen och fortsatt fokus på Vasloppet. 24 dagar kvar nu....