Löparskorna och en god bok måste alltid få plats i väskan:-)

Det finns vissa saker som är viktigare än andra att få plats med i väskan när man är ute och reser. Löparskorna (och kläderna förstås)och en god bok!

Att ge sig ut på en löparrunda i nya områden är spännande och omväxlande mot de vanliga rundorna och idag var Älvsjö stället för mitt äventyr. 

Efter en lång dag med tidigt flyg till huvudstaden och en hel dags möte var det skönt att dra på sig skorna och ge sig av ut i den kalla höstöuften. Det är absolut kyligare här än hemma i Götet!

Jag tänkte att jag ville springa runt milen men ville inte springa på några ödsliga platser eftersom jag inte kände till områdena. Det gick ju sådär.....:)

Eftersom det var fullbokat inne i city och vi ska på mässan i morgon så bor vi på Connect hotell med gångavstånd till mässan. Runt omkring finns industrier och bostadsområden med villor och lägenheter. Villaområde känns tryggt så jag tog sikte ditåt. Där blev det några varv  runt samma gator för att inte komma för

långt bort samt att det var en del folk i rörelse där. Hittade en go backe också som jag tuggade uppför fyra gånger.

Efter några kilometer var det dags att dra sig tillbaka. Hmm...få se nu....vilken väg kom jag på....? Nähä....inte den....nytt försök...känner inte igen mig där heller... 8 km in på rundan stannar jag till första gången för att kolla Google Maps. Okej...ditåt ska jag. Springer på och är plötsligt ute på dubbelfilig bilväg...inte helt okej... Vänder...kollar kartan igen...hur tusan kommer jag över järnvägsspåren utan att springa in i den där ödsliga parkdelen...? Provar en annan väg...äsch det gick inte heller....Ser sen en tjej som cyklar in i parken och då vågar jag. Vad fånig man är...eller jag är...men det känns lite läskigt att springa in i en okänd park en mörk höstkväll. Ökade tempot, kom igenom parken och kände igen mig! Gött!!! 

12 km fick jag ihop innan det blev ett besök in på Hemköp för att handla yoghurt, frukt och knäckebröd att festa på under kvällen. Hade hunnit notera en micronvågsugn på rummet innan jag stack ut så jag köpte även micropopcorn som jag mumsade på innan det var dags att krypa till kojs. Det var gott, men inte lika gott som mina stora, luftiga  hemmapoppade popcorn :-)

Botar min rastlöshet med löpning :)

Som en superhjälte ger jag mig av ut på min runda! Det grymma skyddet som gör får mig att känna mig som en superhjälte har jag fått låna av min goa kollega så handleden är helt stabil när jag springer! 

Senskideinflammationen går åt rätt håll men jag måste ha tålamod lite till. Jag tackar gudarna för att jag får springa!! Doktorn säger att jag inte får jobba på minst en vecka till och hade jag inte fått springa hade jag blivit tokig!! 

Kan verkligen förstå hur de som är långtidssjuka känner sig, och arbetslösa också för den delen! Och då har jag bara varit hemma i två veckor....

Som tur är ska lillkillen till skolan så jag går upp tidigt varje morgon, äter frukost, sätter lite mascara på ögonfransarna och följer honom till skolan. Jag tror det är viktigt att ha någon slags rutin i vardagen även fast man är hemma, att inte bara skrota runt i pyjamas hela dagarna.....Efter att jag följt Alvin till skolan blir det ofta en löparrunda  och de andra dagar försöker jag planera in något annat. Sitta hemma och titta på såpor på TV:n är liksom inte min grej....;-)

Vi har ett underbart höstväder och att köra intervaller i vackra Billdals Park är verkligen en njutning!

Att sedan träna mage och rygg på altanen och softa en stund med att ligga och titta upp på vinrankan och den blåa himlen, det är lyx i vardagen:-)

Jag är så glad att jag är positivt lagd av naturen så jag kan hitta halmstrån och positiva vinklar i allt. Jag har hoppet uppe att snart vara tillbaka på jobbet och tills dess försöker jag njuta av höstsolen, av att jag bor vid både havet och skogen, av att jag ser mina barn mera, att jag kan strunta i städning och rena tvätthögen med gott samvete eftersom jag inte får ta hand om det (mannen och barnen får göra desto mer:-), att jag kan boka in en lunch eller en fika med vänner som jag inte hinner träffa annars. Ja det går att hitta fördelar med att ha ont, och utöver alla dessa så hinner jag känna att jag saknar jobbet och mina härliga kollegor:-)