Senskideinflammationen går åt rätt håll men jag måste ha tålamod lite till. Jag tackar gudarna för att jag får springa!! Doktorn säger att jag inte får jobba på minst en vecka till och hade jag inte fått springa hade jag blivit tokig!!
Kan verkligen förstå hur de som är långtidssjuka känner sig, och arbetslösa också för den delen! Och då har jag bara varit hemma i två veckor....
Som tur är ska lillkillen till skolan så jag går upp tidigt varje morgon, äter frukost, sätter lite mascara på ögonfransarna och följer honom till skolan. Jag tror det är viktigt att ha någon slags rutin i vardagen även fast man är hemma, att inte bara skrota runt i pyjamas hela dagarna.....Efter att jag följt Alvin till skolan blir det ofta en löparrunda och de andra dagar försöker jag planera in något annat. Sitta hemma och titta på såpor på TV:n är liksom inte min grej....;-)
Vi har ett underbart höstväder och att köra intervaller i vackra Billdals Park är verkligen en njutning!
Att sedan träna mage och rygg på altanen och softa en stund med att ligga och titta upp på vinrankan och den blåa himlen, det är lyx i vardagen:-)
Jag är så glad att jag är positivt lagd av naturen så jag kan hitta halmstrån och positiva vinklar i allt. Jag har hoppet uppe att snart vara tillbaka på jobbet och tills dess försöker jag njuta av höstsolen, av att jag bor vid både havet och skogen, av att jag ser mina barn mera, att jag kan strunta i städning och rena tvätthögen med gott samvete eftersom jag inte får ta hand om det (mannen och barnen får göra desto mer:-), att jag kan boka in en lunch eller en fika med vänner som jag inte hinner träffa annars. Ja det går att hitta fördelar med att ha ont, och utöver alla dessa så hinner jag känna att jag saknar jobbet och mina härliga kollegor:-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar