Fyll i din mailadress för mail vid nya inlägg :)

29 november 2015

Skidome

Alltså så rätt att bygga detta ställe just här i Göteborg där vintern är regnig och grå. Tittar man på väderleksrapporten så är det inte i närheten av minusgrader så långt man kan se och då kan man ju räkna ut att snön är långt borta också. Lite ljus i mörkret hade inte skadat, inte bara för skidåkningens skull!
På lördagen var det premiär för min del, nu skulle mina nya skidor och stavar få visa vad de går för. Skidorna är längre och med ett högre spann än de gamla som var på tok för mjuka för mig. För den som inte känner till uttrycket spann så är det själva böjningen på mitten av sidan. Mina gamla skidor som var för mjuka tyngde jag ner för mycket och då får man inte något bra glid eftersom glidzonen ligger framför och bakom spannet. På mitten av skidan lägger man fästvallan och som det blev för mig på Vasaloppet med det underlag som var så fastnade allt under skidan. IK Stern hjälpte mig skrapa bort och det som hände sen var att jag istället inte fick något fäste alls utan fick klättra i alla backarna. Tog på tok för lång tid! Tog mig inte heller tid att valla om, kändes meningslöst också för jag skulle ju tynga ner det igen...

Både skidor och stavar känns i alla fall kanon så här långt.

Jag ska bara kapa stavarna ca 8 cm eftersom de inte hade rätt längd för mig kvar där jag köpte dem. Att jag även byter stavar beror på att de gamla har plasthandtag vilket är väldigt kallt att hålla i och jag fryser så oerhört lätt om fingrar och tår. Jag ville även ha funktionen där man knäpper loss remmen som sitter runt handen från staven utan att behöva krångla av sig den för att man ska dricka eller äta. 


Det är 1,2 km dubbla spår som ringlar sig fram och tillbaka, ett par små uppförsbackar och en nerförsbacke med 90 graders kurva. Det går absolut att tuffa runt här några timmar åt gången!




Kl 7 denna lördagsmorgon möttes vi upp. Det var jag, Tina och Louise och så körde vi på ett par timmar med en liten ätapaus mitt i passet. Blev ca 1,5 mil denna första dag på säsongen och när vi gav oss av därifrån vid 10-tiden på förmiddagen hade det kommit ganska mycket folk och spåren började blir lite moddiga. Så tidig morgon är definitivt att föredra. Mysigt också att komma hem till familjen sen och äta frukost nummer två, eller tre rättare sagt:)

I måndags var det dags för pass nummer två och en lektion i skidteknik. 1,5 timme med skidcoach Catharina Ramhult från Aktivitus som hjälpte mig, Cecilia och Malin med vad vi ska tänka på och träna på framöver. Riktigt bra var det och nu är det bara att köra! Diagonalåkning, stakning, stakning med frånskjut, tjoho vad här ska åkas :)

23 november 2015

Olika former av stress..

Den här måndagen var en märklig dag. Den fullkomligt flög förbi! Bra när det är måndag kanske men samtidigt gillar jag alla dagar så jag vill inte ens att måndagen ska gå för fort :)

Hur som helst så skulle jag sluta en timme tidigare så jag laddade för det redan på morgonen. Prioriterade bort det som inte var brådskande just idag och betade sedan av grej på grej. Hade grymt flyt i arbetet och fick sätta check på många punkter. Vad gött det är när det flyter på! Strax innan lunch bokade jag spontant in mig på yogapasset på gymmet. En lite okänd mark för mig men jag hade gott sällskap av Patrik som äger det här grymma gymmet och inte heller är någon van yogautövare, än.....:)

Jag har bara varit på yoga en gång tidigare och den varianten var definitivt inte för mig. Sitta och göra ett mantra i 11 minuter var inte avkopplande i min värld utan snarare stressande. Det tog några år men nu var det alltså dags att prova igen. Det är ju så många som verkligen älskar yoga och min inställning ändrades definitivt efter dagens pass. Elaine är en instruktör med ett behagligt lugn och ett behagligt sätt att prata oss igenom passet. Det var många sköna stretchövningar och jag kunde känna nyttan med varje rörelse. Helt klart ett perfekt komplement till all hårdträning där man stressar kroppen till prestation men glömmer eller hinner inte låta musklerna sträcka ut och få det blodflöde de så väl behöver. När jag gick tillbaka till jobbet var det med en skön känsla i kroppen och benen kändes lätta! Jag kommer kanske inte köra yogapasset varje vecka men jag kommer definitivt att göra det igen. 
Flytet i arbetet höll i sig på eftermiddagen. Ett högt tempo men en skön stress eftersom jag kände att jag fick avslutat mycket. Stressen hade inte varit lika skön om det varit tvärt om, att jag inte lyckades slutföra något.
Jag kom iväg från jobbet i tid och eftersom min man är på tjänsteresa och inte hade bilen så tog jag den för att snabbt komma hem och hämta lillkillen och gå på utvecklingssamtal på skolan. Där tog dock mitt flyt en liten paus. Satt i andra tankar och låg i fel fil i Götatunneln så jag fick svänga av mot Järntorget. Jaja, det spelar inte så stor roll tänkte jag för klockan var ju bara strax efter fyra så trafiken borde inte ha tjocknat till än. Men se där hade jag fel!!! Hela Linnégatan stod nästan stilla! Krypfart hela vägen och vid Linnéplatsen var det fullständig kaos. Där försvann min tidsmarginal, och lite till! Kommer hem, slänger snabbt på mig löparkläder, sliter med mig pannlampa, löparryggsäck, mössa och vantar och så springer jag och Alvin ut till bilen och kör bort till skolan. Utvecklingssamtalet går bra och efter att ha släppt av Alvin hemma igen kör jag bort till Botaniska trädgården där jag ska hålla i traillöpningen för Team Nordic Trail. Sladdar in på parkeringen och hinner lagom på plats till kl 17.59 och kan hälsa 11 tappra löpare välkomna. Vi ger oss av upp i mörkret och pannlamporna visar vägen. Efter några minuters uppförslöpning finns en tjärn som visade sig perfekt att springa runt i de 40 sek intervaller jag planerat in för gruppen. 40 sek med 85-90% kapacitet och vila 20 sek mellan intervallerna. Ett varv runt tjärnen blev 10 intervaller, samlade sedan ihop gruppen, hämtade andan och körde 10 till. Därefter lite styrkeövningar och långsam jogg tillbaka för lite stretch och fotografering :)


Puh...jag hann, och passet gick bra.... Efteråt rullade jag sakta hemåt. Storebror hade fixat mat till lillebror och de fick en mysig stund tillsammans. 
Det var som sagt en märklig dag, med olika typer av stress....det mesta positiv stress till något roligt, men att stressa i trafiken är ju aldrig roligt. Jag förstår faktiskt hur lätt det är att bli galen på sina medtrafikanter. I kaoset vid Linné höjer en gubbe armarna åt mig fast jag bara står där utan att komma framåt och det egentligen är hans fil som bör hejda sig lite. Då blixtrar det till inom mig och jag höjer armarna tillbaka i en frågande gest och blänger på honom som för att säga: Fattar du inte att jag har bråttom och att jag har köat här hur länge som helst! Lilla snälla jag känner mig inte så snäll längre! Jag vill ju också komma framåt! Nåja, efter lite löpning rann det hela av mig och min totala bild av dagen blev "Grym dag!" Effektiv på jobbet, avslappnad med yoga på lunchen, bra utvecklingssamtal med Alvin och ett gött löppass i mörkret. Somnade sedan gott och pigg och alert gav jag mig av till jobbet på tisdag morgon. Strax efter att jag kommit till jobbet ringer min mobil och det är en kvinna som säger att hon hittat ett Visa kort med mitt namn på i en parkeringsautomat vid Botaniska trädgården när hon skulle parkera på morgonen. Jag hade alltså i all hast tagit parkeringslappen och sprungit iväg utan att ta mitt kort! Jösses vilken flax att det var en ärlig människa som hittade det efter att det suttit en hel natt i automaten och att hon hittade mitt nummer. SÅ tacksam! Gissa vart hon jobbade då! Jo på Institutionen för stressmedicin! Hmm...... :)

14 november 2015

Ensam med mina tankar....

Det är mycket som snurrar i mina tankar nu....och då är springa ett sätt för mig att sortera, fundera och reflektera. 

Jag funderar massor....kring jobbet, hemmet, nära och kära... 
När det gäller jobbet känns det liksom som att jag står lite stilla... Jag behöver utmanas och utvecklas. Det är som ett ekorrhjul som bara snurrar på när jag suttit länge med samma sak, även om jag stortrivs på företaget, med mina kollegor och med mina goa kunder. Men som sagt, jag måste utmanas för att fungera som bäst och just nu gör jag inte det...

Hemmets projekt är många, vi står inför en större renovering av kök, badrum och tvättstuga med allt vad det innebär men samtidigt en massa småprojekt för att få en bra plats för allt. Jag är uppvuxen i ett hem där var sak hade sin plats och jag blir oerhört frustrerad över att inte komma dit själv. Prioriteringar förstås, men det känns så övermäktigt och tidskrävande att man liksom aldrig tar tag i det på riktigt och kommer i mål utan väljer att göra andra saker. Men jag gillar ju att komma i mål, att slutföra och därför är det en stor frustration. 

Funderar också mycket på mina nära och kära. Min familj finns i min hemstad med sina ups and downs och min mans familj som jag också älskar som den vore min egen finns här med sina ups and downs. Jag önskar bara att jag kunde räcka till för alla och att alla bara skulle ha "ups". Nu fungerar ju tyvärr inte livet så..... Även jag som är den obotlige optimisten har mina downs och mina funderingar och i fredags var lite en sån dag..... "That's life" är ett bra uttryck faktiskt för att man ibland får acceptera vissa saker och inse att "så är det". Men.... så finns det också många tillfällen där man faktiskt kan påverka. Där man har ett eget ansvar för sin tillvaro och inte bara kan sitta stilla i båten och vänta att någon annan ska fixa det för en. 

Trivs du inte på jobbet? Se dig om efter annat för det finns jobb där ute som vill ha "DIG"!

Är det kaos i ditt hem? Ta dig tid att ordna det och om du inte kan och orkar själv så ta hjälp. Det finns de som arbetar med sådant, eller en god vän eller familjemedlem som kan stötta och hjälpa.
Men DU måste lyfta frågan och säga hur DU känner och hur DU vill ha det.

Nära och kära då... Kan du inte fysiskt finnas där för alla så skicka ett meddelande, visa att du tänker på dem. Med sociala medier, mobiltelefoner mm är det enklare idag än det någonsin har varit. Man kan lättare vara nära även om man är långt borta. Jag vet, tiden...den måste också finnas där och ofta tänker man att man ska och så rusar dagarna på. Jag vet, för så är det ofta för mig. Men jag tänker mycket på alla och då och då får jag iväg små meddelanden med en kram och ett hjärta. Och jag har hela tiden ambitionen att det ska bli mer och oftare. 

Jag har en egenskap som ofta räddar mig så att jag oavsett situation mår ganska bra och lyfter upp mig snabbt efter att dippat lite. Det är att hitta de positiva bitarna i stöket. Det är inte så att jag behöver anstränga mig för att hitta dem utan har man öppna ögon så ser man även det som är bra. För det finns oftast något bra mitt i allt som känns jobbigt eller tråkigt. Hitta dessa bitar och hämta kraft och energi där för att förändra eller förbättra de bitar som känns mindre bra. 

Sätt också saker i perspektiv, se dig omkring i din närmsta tillvaro och ute i världen. Hur ställer sig det jobbiga och svåra du upplever i relation till det som händer i världen och runtomkring dig. Har du det värst av alla? Eller har du det ganska bra? Det sker terrorattacker där helt oskyldiga människor dödas, alla flyktingar som går och färdas långa vägar bärande på sina barn för att komma undan det krig som förstör deras hem och hotar deras liv. Varje morgon när jag går till jobbet kryper människor fram under bron som är deras hem. Sommar som vinter bor de där och när de kommer upp på vägen, och möter mig på samma väg som jag går till jobbet så går de till sitt "jobb". En lyktstolpe eller ingången till en affär. Tänk dig in i situationen, de är människor precis som du och jag. Jag får dåligt samvete när jag en dag som denna lördag känner mig lite nere över jobb och stökigt hem när det samtidigt är ett par i Paris som i lugn och ro äter middag på en restaurang när någon kommer in och skjuter och frun dör. 

Visst är det så att alla är sig själv närmast och det är absolut okej att vara nere ibland. Men när det känns tungt, ta ett eget ansvar, förvänta inte att "någon annan" ska göra det bättre för dig. Ta rodret över din egna tillvaro och hämta energi från det som är bra för att förändra det som är mindre bra. Eller så kan man göra som mig, ge sig ut på en löparrunda och sortera, fundera och reflektera..... Efteråt mår jag alltid mycket bättre och är alltid lite starkare :)






11 november 2015

Rough backyard, great gym

Det är stökiga dagar på jobbet nu! Lufthansa strejkar och det är inte alltid lätt att hitta alternativ för att få hem eller iväg våra kunder. När arbetsdagen är intensiv känns det extra lyxigt att ha ett grymt ställe att rensa tankarna på så nära att man hinner träna på lunchen! Nu är det fokus Vasaloppet som gäller! 


Jag kommer fortsätta löpträningen för konditionens skull och idag blev det ett svettigt intervallpass på bandet följt av lite benstyrka. Annars blir det mycket fokus på axlar och rygg kommande månader. Det är där jag är svag, eller till och med klen :) Även magen ska stärkas! 

Det är roligt att ha något att fokusera på, ett mål att bygga upp träningen kring. Vad behöver jag förbättra för att ge mig själv de bästa förutsättningarna att må bra och känna mig stark i vardagen och göra utmaningarna möjliga? 

04 november 2015

En stund för eftertanke..

Igår ringde skolsyster och Alvin hade fått en allergisk reaktion av ett äpple. Han har tidigare kunnat känna lite klåda i halsen men inte mer än så och så var det för mig också när jag var liten. Även mannen har känt av det men på äldre dar...Allergi för äpple och andra stenfrukter hänger ihop med pollen och det känner vi ju alla av också. Men den här gången svullnade halsen och läpparna på Alvin och han fick utslag i ansiktet. Skolsyster gav allergitablett och kortisontabletter och efter hand gav det med sig. Jag fick ge mig av från jobbet och hämta honom och resten av dagen tog vi det lugnt. Han var fortfarande tät i halsen och det liksom väste lite vid vissa andetag. Jag ringde vårdcentralen som tyckte vi skulle avvakta under dagen men komma in nästa dag och träffa en läkare. Sagt och gjort, vi åkte till vårdcentralen och träffade läkare Fredrik som lyssnade på Alvin, tittade i halsen på honom och skrev ut Betapred kortisontabletter att ha hemma ifall det händer igen. Han skrev även ut allergitabletter som Alvin ska ta en om dagen i en vecka för att motverka att det blossar upp igen. Vi stannade hemma från skola och jobb då Alvin fortfarande var trött och tät i halsen. 
På eftermiddagen kom stora sonen hem en stund mellan jobben och jag passade på att sticka ut på en mil i höstluften. Det gör mig alltid gott att springa, att tänka och reflektera. 

Det var obehagligt med en allergireaktion, det var något nytt och okänt för oss. Dessutom var mannen på tjänsteresa. En annan sjukdom, hög feber eller vad det må vara kan man oftast bedöma själv, men när det kommer till sådant här och när andningen påverkas är det svårare. Då är det oerhört skönt att det finns människor som arbetar med det som man kan få goda råd av. Jag är också tacksam att det "bara" blev det som blev. Det finns ju de som får riktig andnöd och blir mycket mycket sämre än Alvin blev. Det här var obehagligt för oss, men skulle kanske inte vara det för någon annan som har värre symptom. Så är det med de flesta saker här i livet och man får försöka ha förståelse för att olika människor har olika erfarenheter och olika känslor kring saker som händer i ens liv. Det är lätt att tänka "Äsch, det där är väl ingenting" om någon beklagar sig över saker man själv tycker är obetydliga. Jag vet det av egen erfarenhet. Jag har varit med om jobbiga saker på olika plan, saker som förtjänar egen uppmärksamhet vid tillfälle men jag kan ibland känna att folk gnäller för småsaker. Och tänk på alla flyktingar och andra utsatta människor. En del gnäller ju för saker som dessa människor skulle tacka gudarna för. Men....samtidigt måste man komma ihåg att sätta saker i perspektiv. Jag försöker tänka på att den som mår dåligt över en liten sak kanske har haft en väldigt slät och fin väg genom livet utan några större bumpar. Om det så kommer ett litet gupp i vägen kan det vara nog så stort för den som haft den problemfria vägen fram tills dess. Det är inte alltid L lätt att ha förståelse för andra människor men jag försöker att ha det. Jag påminner mig om att just det där är stort och jobbigt för den personen i jämförelse med vad den gått igenom tidigare. Vi har ju alla olika tungt bagage att släpa på. När jag springer hinner jag som sagt tänka mycket och det är också då jag hinner känna tacksamhet. Tacksam över att Alvin inte blev värre drabbad än han blev, tacksam över att ha ett jobb, familj och vänner och tacksam över att kunna springa! Idag med rehabbandet på tog det ända fram till 6,5 km innan jag kände något alls och jag kunde slutföra milen utan större smärta. Att kunna springa är viktigt för mig, det ger mig tid för tankar och känslor och tillför måbrakänsla. Oavsett hur jag mår innan jag springer så mår jag alltid lite bättre efter :)



02 november 2015

En ny erfarenhet :)

Ikväll var det dags! Jag har varit med och tittat på två pass tidigare men idag var det dags för mig att hålla mitt första pass som ledare för Team Nordic Trail. 
http://www.teamnordictrail.se/lopargrupper/goteborg/

Jag hade rutinerade Linus som sällskap och vi började med att hälsa alla välkomna och sedan tog Linus täten och tog oss med in i mörkret i Botaniska trädgården. Ljuset från pannlampornas sken guppade upp och ner och vi tog oss uppåt till en lämplig slinga. Där körde jag lite benpendlingar för att aktivera bålen och öka flexibiliteten i höfterna och efter det körde Linus lite pulshöjande löpning några hundra. Därefter satte vi igång med 5 x 3 min intervaller med gå eller småjoggvila i 1 min mellan intervallerna. Gänget kämpade SÅ bra! Det är inte alltid så lätt att springa i mörkret med pannlampa om man inte gjort det tidigare som vissa inte hade gjort men det gick jättefint för alla, även om några var lite oroliga innan. Men man är ju inte ensam när man springer med Team Nordic Trail, dels är det andra löpare runt omkring och dels ser vi ledare till att alla är med och ingen lämnas ensam. Den här formen av löpning är för alla, oavsett nivå så kör man efter sin förmåga och det är underbart att vara ute i skogen! 
När intervallerna var klara var det dags för ett par styrkeövningar och jag tyckte det var roligt med lite lek samtidigt så jag testade ett par övningar som var lite knöliga på underlaget, men vi körde ändå på med armhävningar i ring där man säger en siffra varje gång det är ens tur och däremellan står man i plankanposition. Därefter gick vi ihop två och två och körde upphopp med ryggarna mot varandra. Hmm....det gick la sådär :) Haha, några var grymma men det är faktiskt inte så lätt så det är bättre att köra även det på bättre underlag. Får man till det så är det rejält jobbigt! Nu fick vi skratta lite i alla fall :) Efteråt tog Linus täten igen och tog oss med på en nedjoggningsrunda tillbaka till starten där vi stretchade en stund innan vi tackade för idag. Riktigt riktigt roligt var det och energin dröjer sig kvar även idag! Jag ser redan fram emot måndag om två veckor då det är dags igen, då är det fartlek som gäller! 

01 november 2015

Lätt som en plätt :)

Ibland ska det gå fort, och samtidigt ge bra energi! Dessa plättar uppskattas av både stora och små.
Till en liten sats, 2 ägg, 2 bananer och lite kanel. Till flera, ja då ta man fler bananer och fler ägg :) Mosa ihop och dutta ut i stekpannan. Till det hade vi lite från sommarens jordgubbsskörd som jag fryst in lätt mosade men utan socker. Självklart är det bara att välja vad man gillar och har hemma, eller så äter man dem naturella, funkar fint det med :)