Fyll i din mailadress för mail vid nya inlägg :)

14 november 2015

Ensam med mina tankar....

Det är mycket som snurrar i mina tankar nu....och då är springa ett sätt för mig att sortera, fundera och reflektera. 

Jag funderar massor....kring jobbet, hemmet, nära och kära... 
När det gäller jobbet känns det liksom som att jag står lite stilla... Jag behöver utmanas och utvecklas. Det är som ett ekorrhjul som bara snurrar på när jag suttit länge med samma sak, även om jag stortrivs på företaget, med mina kollegor och med mina goa kunder. Men som sagt, jag måste utmanas för att fungera som bäst och just nu gör jag inte det...

Hemmets projekt är många, vi står inför en större renovering av kök, badrum och tvättstuga med allt vad det innebär men samtidigt en massa småprojekt för att få en bra plats för allt. Jag är uppvuxen i ett hem där var sak hade sin plats och jag blir oerhört frustrerad över att inte komma dit själv. Prioriteringar förstås, men det känns så övermäktigt och tidskrävande att man liksom aldrig tar tag i det på riktigt och kommer i mål utan väljer att göra andra saker. Men jag gillar ju att komma i mål, att slutföra och därför är det en stor frustration. 

Funderar också mycket på mina nära och kära. Min familj finns i min hemstad med sina ups and downs och min mans familj som jag också älskar som den vore min egen finns här med sina ups and downs. Jag önskar bara att jag kunde räcka till för alla och att alla bara skulle ha "ups". Nu fungerar ju tyvärr inte livet så..... Även jag som är den obotlige optimisten har mina downs och mina funderingar och i fredags var lite en sån dag..... "That's life" är ett bra uttryck faktiskt för att man ibland får acceptera vissa saker och inse att "så är det". Men.... så finns det också många tillfällen där man faktiskt kan påverka. Där man har ett eget ansvar för sin tillvaro och inte bara kan sitta stilla i båten och vänta att någon annan ska fixa det för en. 

Trivs du inte på jobbet? Se dig om efter annat för det finns jobb där ute som vill ha "DIG"!

Är det kaos i ditt hem? Ta dig tid att ordna det och om du inte kan och orkar själv så ta hjälp. Det finns de som arbetar med sådant, eller en god vän eller familjemedlem som kan stötta och hjälpa.
Men DU måste lyfta frågan och säga hur DU känner och hur DU vill ha det.

Nära och kära då... Kan du inte fysiskt finnas där för alla så skicka ett meddelande, visa att du tänker på dem. Med sociala medier, mobiltelefoner mm är det enklare idag än det någonsin har varit. Man kan lättare vara nära även om man är långt borta. Jag vet, tiden...den måste också finnas där och ofta tänker man att man ska och så rusar dagarna på. Jag vet, för så är det ofta för mig. Men jag tänker mycket på alla och då och då får jag iväg små meddelanden med en kram och ett hjärta. Och jag har hela tiden ambitionen att det ska bli mer och oftare. 

Jag har en egenskap som ofta räddar mig så att jag oavsett situation mår ganska bra och lyfter upp mig snabbt efter att dippat lite. Det är att hitta de positiva bitarna i stöket. Det är inte så att jag behöver anstränga mig för att hitta dem utan har man öppna ögon så ser man även det som är bra. För det finns oftast något bra mitt i allt som känns jobbigt eller tråkigt. Hitta dessa bitar och hämta kraft och energi där för att förändra eller förbättra de bitar som känns mindre bra. 

Sätt också saker i perspektiv, se dig omkring i din närmsta tillvaro och ute i världen. Hur ställer sig det jobbiga och svåra du upplever i relation till det som händer i världen och runtomkring dig. Har du det värst av alla? Eller har du det ganska bra? Det sker terrorattacker där helt oskyldiga människor dödas, alla flyktingar som går och färdas långa vägar bärande på sina barn för att komma undan det krig som förstör deras hem och hotar deras liv. Varje morgon när jag går till jobbet kryper människor fram under bron som är deras hem. Sommar som vinter bor de där och när de kommer upp på vägen, och möter mig på samma väg som jag går till jobbet så går de till sitt "jobb". En lyktstolpe eller ingången till en affär. Tänk dig in i situationen, de är människor precis som du och jag. Jag får dåligt samvete när jag en dag som denna lördag känner mig lite nere över jobb och stökigt hem när det samtidigt är ett par i Paris som i lugn och ro äter middag på en restaurang när någon kommer in och skjuter och frun dör. 

Visst är det så att alla är sig själv närmast och det är absolut okej att vara nere ibland. Men när det känns tungt, ta ett eget ansvar, förvänta inte att "någon annan" ska göra det bättre för dig. Ta rodret över din egna tillvaro och hämta energi från det som är bra för att förändra det som är mindre bra. Eller så kan man göra som mig, ge sig ut på en löparrunda och sortera, fundera och reflektera..... Efteråt mår jag alltid mycket bättre och är alltid lite starkare :)






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar