Fyll i din mailadress för mail vid nya inlägg :)

31 maj 2014

Förväntansfull, laddad och lite nervös:-)


31 maj! Ett datum som känts långt borta är nu här! I dag är det dags för mitt största fysiska kraftprov under mina 45 år. Psykiska prövningar har jag haft många, men det hör till en helt annan historia även om dom prövningarna bidragit till att jag blivit starkare som person. Jag har dock alltid varit envis. "Envis som en röd gris" brukade pappa säga när jag var liten:-) Hmm....finns det röda grisar har jag tänkt när jag blivit äldre, eller blir dom röda när dom kämpar och är envisa? :-)
Oavsett hur det är för grisarna så väljer jag att låta envishet vara en bra egenskap. Det har många gånger satt mig i jobbiga situationer då jag i min envishet gjort val som i efterhand visat sig vara fel val, men den har också många gånger tagit mig vidare både privat och i arbetslivet. 
Och nu är det då dags att verkligen bekänna färg, kan envisheten ta mig runt 42 km i vår härliga huvudstad? 

Nummerlappen sitter på plats, chippet ordentligt fastsatt på skon, midjeväskan laddad med ett par energigel, några druvsockertabletter, lite djungelvrål och humöret på topp :-) Jag är laddad och förväntansfull, boostad av energi från min underbara vän Carina som pimpat mitt hotellrum och sedan lagat kolhydratrik mat och och peppat mig med sin erfarenhet från det marathon som hon gjorde i Helsingfors för några år sedan. Därefter har jag fått en hyfsat god natts sömn på Quality Hotel Haninge och en god frukost! Jag säger hyfsat för det var svårt att somna igår, många tankar som snurrade.....:-)

Väderleksrapporten har pendlat fram och tillbaka under veckan. Från 10 grader och regn till 16 grader och sol och tillbaka till regn.....

Men....spelar vädret egentligen någon roll? Ja....lite gör det nog det eftersom en extrem värme ställer högre krav på vätskebalansen. Annars är det nog mer träningen fram till loppet, sömn mat och vätska dygnen före, envishet, rätt inställning och att springa smart som avgör om man kommer runt eller inte. 
Jag tänker att jag ska springa smart! 
På Aktivitus i måndags trodde man utifrån mina resultat på testerna att ett 6 min tempo skulle fungera bra. Men jag tänker mig mer kanske 6.30 i början. Fast...det är svårt att springa så långsamt.... Men, jag har ju inte gjort detta innan och jag vill hålla hela vägen! Jag vill ha en positiv upplevelse och en tid att vinna över på nästa marathon. För det blir väl ett nästa? Jag hoppas det! Jag hoppas det blir en grym fest som håller på någonstans mellan fyra och fem timmar och som jag vill göra om igen och igen och igen... :-)

29 maj 2014

Aktivitus! Det var ett spännande ställe det:-)


För någon vecka sedan fick vi möjlighet att med M.I.T Tough Team komma till Aktivitus testklinik för en visning av vad dom kan erbjuda. Jag tyckte det var oerhört spännande och bokade en tid för att kolla hur jag själv ligger till. 
I måndags var det dags och jag var faktiskt lite nervös:-)
Aktivitus håller till i Kviberg och det tar inte lång tid från stan varken med bil eller kommunala kommunikationer. Framöver kommer de att ha kliniker i Stockholm och i Malmö också!
Jag kliver in genom dörren och det är lite hemmakänsla i väntrummet:-) Andreas som är en av "testkillarna" kommer och visar vart jag kan byta om och så sätter vi fart.
Börjar med att klä av mig igen till underkläder för att kolla fettprocenten på sju punkter med hjälp av ultraljud. 
"Ja men det har väl inte du något" har många sagt i dagarna.
Jo men tänk för att det har jag visst!! Och ska också ha! Skalan man tittar på går från nödvändigt fett, atleter, fitness, acceptabelt och fet.
Jag landade på kategorin fitness och har alltså god marginal till ohälsosam. Jag samlar på mig fett framför allt nedåt på kroppen och målet är nu att hamna i kategorin atlet. Hellre sträva åt det hållet med balans än att med åldern dra iväg åt andra hållet då det medför ökade risker för diverse sjukdomar. Jag har dock ingen strävan att överdriva åt atlethållet heller utan kommer jag bara in i den skalan är jag nöjd. Då har min kropp bästa förutsättningarna att utöva de aktiviteter jag tycker är roligt och även ha en pigg vardag med familj, vänner och arbete:-) 
Så till de ännu mer intressanta testerna!
MJÖLKSYRATRÖSKEL
Jag fick börja promenera och sedan småjogga på bandet och när jag var uppvärmd ökade Andreas farten med jämna mellanrum. Jag fick titta på en tavla framför mig med olika siffror för hur det kändes. Lätt, något ansträngande, ansträngande, mycket ansträngande osv. Det var det svåraste med den testen, hur tusan känner man skillnad på något ansträngande och ansträngande:-)
Sen att han stack mig i fingret då och då och att farten på bandet ökade var inte lika jobbigt som att välja nivå på skalan. Haha:-) 
Stack mig i fingret och tappade upp blod i rör gjorde han 5 gånger innan mjölksyran stack i höjden. Då var det dags att sluta springa.
Jag fick återhämta mig några minuter innan nästa test drog igång.

SYREUPPTAGNINGSFÖRMÅGAN 
Nu fick jag en mask över mun och näsa och Andreas berättade vad som skulle hända. Han visste från föregående test vilken hastighet vi skulle jobba på vilket var 11km/tim och varje minut så skulle han öka lutningen på bandet. 
"Försök nu att inte sluta för tidigt" sa Andreas "Många ångrar sig efteråt och du får lika mycket syre i masken som utan även om det kanske inte känns så. När du inte orkar mer trycker du på röda knappen eller hoppar åt sidan. Ser jag att du håller på att falla så tar jag emot dig, jag orkar det så kör på!" :-)
Ovan känsla med masken, hörde mina andetag bli tyngre och tyngre, Andreas peppade "Kom igen Anna-Karin, du ser stark ut, kör på!"
Och jag körde på! Men plötsligt, när lutningen var på 10% och fortfarande samma hastighet så kände jag att nä, nu går det banne mig inte mer, kan inte andas, måste ur den här saken jag har för munnen! Jag hoppade åt sidan med fötterna och tryckte på röda knappen. Fick sedan stå kvar och fortsätta andas i masken en stund för att testet skulle bli klart. 
Men....trots känslan jag hade så hade jag kunnat köra liiiite till. Man ser på bilden att kurvan hade inte börjat dippa innan jag avbröt testet.


Resultatet på syreupptagningen var dock riktigt bra vilket var kul! Jag hade god marginal på övre skalan för en kvinna i min ålder. 41 och över är Superior och jag ligger på 50,7. 
Med den vetskapen och med kunskap om vart min mjölksyratröskel går så tar jag det med mig på lördag när det är dags för mitt första Marathon i vår vackra huvudstad :-)

25 maj 2014

Några dagar i högklackat gjorde susen för vaden:-)

(Inte så lätt att ta bild på sig själv när man hoppar:-) 

Efter Göteborgsvarvet när jag gick genom målområdet, njöt av stämningen, loppet som varit och tittade på alla människor omkring mig så började ju min vänstra vad att krampa! Dagen efter var den fortfarande stel och öm. Jättestel och jätteöm faktisk! 
Och varför får man kramp då? Ja om det tvista de lärde, man vet faktiskt inte riktigt. Det spekuleras i många orsaker, allt från vätskebrist till brist på magnesium och kalcium och helt enkelt att muskeln är trött. Det sistnämnda är det man tror på mest och det låter ju faktiskt också väldigt logiskt. 
Av min fina vän Louise som är sjukgymnast fick jag tipset att jag skulle se till att den fick cirkulation, "trampa" med foten och göra tåhävningar!
Tänkte då att högklackat måste vara kanoners! Så nu har jag "trampat" runt i högklackat några dagar och vaden har mjuknat och mår fint igen! :-)
En vecka kvar nu till det stora kraftprovet.
Det har inte varit världens bästa uppladdning denna veckan heller men några små hållaigångpass ska nog gå att få in under sista veckan. 
Igår gav jag mig ut på en liten kort runda med några styrkeövningar vid havet. Vissa ställen är ju trevligare än andra för en planka och diverse andra övningar!
Har DU gjort DIN planka idag?





17 maj 2014

Nöjd...eller...nja...


Jag borde vara nöjd! Med tanke på hur jag känt mig i veckan och värmen som återigen förgyller Göteborg denna dag:-)
Men....jag tänker alltid efteråt....borde jag inte kunnat köra på lite hårdare....jag hade orkat lite mer...bla bla bla....För egentligen är jag bättre tränad än så här...jag borde klara det bättre....!
Det är väl tävlingsmänniskan i mig som talar då förmodar jag....Jag glömmer att jag vann över mig själv från förra året! 
Jag jämför mig med andra, och sen är jag plötsligt inte nöjd längre! 
Men varför kör jag då "safe", varför ger jag inte "lite" mer?! På senare år har jag blivit mer rädd för att bli trött, och ändå är det jag som peppar och säger "Våga bli trött"!
Ja ja, som jag skrev innan så skulle jag ju njuta, och det gjorde jag också stora delar av banan. Det var varmt på sina ställen, och det var trångt! På väg upp för Älvsborgsbron, på de smala gatorna på Hisingen, över Götaälvbron, på Avenyn och vid Götaplatsen! Där bestämde inte jag tempot! Det kändes ändå stabilt första milen, fick håll efter 7-8 km som inte ville ge sig på ett tag, det tog energi. Men det var en folkfest! Det var roligt och härligt med alla människor som hejade, barnen som sträckte fram händerna så man fick göra high five med dom och banden som spelade efter vägen! Tack Daniel Lith i M.I.T och bandet ReChord för "Sommarnatt" när jag passerade, det gjorde stegen lättare och sen var det bara ett par kilometer kvar:-)
Det var inte personbästa på halvmaran men bästa på Varvet. Kom in på tiden 1.57.39.
Efteråt kände jag mig fräsch i benen, njöt av myllret när man fortsatte genom målområdet, fick medaljen som var tung och vacker, smakade på bananen och kexchokladen och sippade lite kaffe. Kaffe var gott!! 
Sen hände nåt läskigt, jag slog i en upphöjning i asfalten och vänster vad började krampa. Visste inte vad jag skulle göra, satte mig på huk, böjde foten, masserade vaden och det började släppa! Puh....vadmuskeln var stenhård, som en tennisboll, hur läskigt som helst:-)
När jag kom hem hade mannen grillat lax och ett glas kallt vitt vin väntade i solen efter en go dusch och lyxig bodylotion från London:)


16 maj 2014

Jag vann mot förkylningen, idag kör vi!:-)

Hämtade nummerlappen på lunchen igår tillsammans med kollegor som också ska springa. Där började pirret komma, vilken fest detta är! Alla människor som är inblandade för att göra detta möjligt. 

Till lunch blev det pasta och på kvällen laddade jag med hemgjord sushi med massa ris! Mmm....riktigt mumsigt! :-)

Kolhydratladdning är toppen eftersom varje gram kolhydrater(glykogen) som är lagrade i kroppen binder 4 g vätska och som efterhand när de förbrukas frisätter vätskan. Det gör att man liksom har vätskan med sig under loppet:-) Har man exempelvis 500g lagrade kolhydrater så motsvarar det 2 liter vätska vilket är väldigt svårt att dricka under ett lopp!

Efter lite uppvärmning i vackra Billdals Park och en stunds reflektion vid havet sitter jag nu på bussen mot Slottsskogen. 

Den befarade förkylningen jag kände av i början av veckan vek undan och jag segrade ännu en gång! Älskar dessa segrar! :-)
I dag lär jag inte segra och eftersom jag inte känner mig i toppform kommer jag kanske inte ens att segra över min egna tid på halvmaran. 
Men.....jag kommer att genomföra loppet, njuta av folkfesten, det fina vädret, pirret och adrenalinet innan start och den härliga känslan efteråt när jag fått min medalj och känner att jag slutfört något. 
Känslan att ha nått ett mål, suga på den karamellen en stund och sedan känna suget efter mer, DET är en härlig känsla! 
Nu kör vi! :-)

14 maj 2014

Inte läge nu!!!

Nu blir det vitaminboost!!!
Har känt mig lite trött ett par dagar men tänkte att det kunde bero på Londonresan....
Var oerhört trött på måndagen men hoppade ändå av bussen lite tidigare och körde 4 km uppvärmning på vägen till Slottsskogen och körde sedan på i ett drygt 5 min tempo i snitt de 5 km som Vårruset är. Eftersom första kilometern var galet trång innebar det ett högre tempo resten. Det gick, men det var jobbigt! 

Igår kände jag mig lite småskum i halsen men kunde inte riktigt sätta fingret på det....men så i morse kände jag tjockhet och stickande i halsen samtidigt som huvudet hade något av en "stoppatmedbomullkänsla"
Efter morgonkaffet och den varma goa gröten kändes det bättre, men....det är ändå något där!
Nu är frågan, ska min kropp vinna mot infektionen som den oftast gör eller ska jag trilla dit den här gången? Jag är så otroligt sällan sjuk, mitt immunförsvar jobbar oftast FÖR mig och det är INTE läge att göra annorlunda nu!!!
Min plan får nu vara att avstå träning om det känns lika i morgon, för att inte öppna upp för baceluskerna, och så vitaminboost!
Färsk vitkålssallad till maten, det är grejer det!
Visste du att kålväxter är bakteriedödande och grymma för immunförsvaret?
Innehållet av pektin gör också att de sänker blodsockret!
Så, ta en osthyvel, strimla vitkål och blanda tillsammans med olja, vitvinsvinäger, salt och dragon och njut!!!

En skön natts sömn nu i drömmarnas värld hoppas jag gör underverk, och i morgon är en annan dag:-) Natti natti


11 maj 2014

1,5 dygn i London, bra eller mindre bra för formtoppningen?

Hmm...ja det vet man inte förrän efteråt, men man ska ju dra ner på träningsmängden veckan innan;-)
Helt stilla kan man knappast säga att jag har varit heller, 16 timmar på språng i ett myllrande London!

Mycket promenera och upp och ner i trappor. Jo nog har jag rört på mig allt:-)
Träningskläderna var nedpackade men något löppass på hotellområdet på Heathrow flygplats eller hotellets löpband gick inte att klämma in om man skulle hinna sova ett par timmar också!

Ett hektiskt och supertrevligt 1,5 dygn med mina härliga kollegor Jos, Peter och Martina. 
Riktig "måbratid" verkligen!
Förra året var vi till Vilnius och i år blev det London. Det är alltid lika roligt att resa med dessa godingar och alltid lika roligt med den förvirring som uppstår hos receptionisten när vi ska checka in. Dom har lite svårt att få ihop det när det är jag och Martina som ska dela rum och vi inte är två par som checkar in en fredagskväll. Haha:-)
Resan startade efter en stressig eftermiddag på jobbet så vi tog igen oss lite med ett glas bubbel i SAS Loungen på Landvetter innan flyget tog oss till London via Köpenhamn. Strategiskt hade vi bokat in oss vid flygplatsen eftersom vi kom så sent och när vi lämnat in väskorna på rummen blev det ett besök i skybaren. 

Sheraton Skyline Heathrow levererade! Grymt bra hotell, underbara sängar och fantastisk frukost! 


Lördag morgon klockan sex var det dags att upp och skutta för att vid 8.15 ta oss till flygplatsen och vidare med blåa tunnelbanelinjen till Piccadilly Circus och shoppingen var igång! Martina kan London utan och innan så bättre guide kan man inte ha. Det var bara att haka på :-)
Alla fyndade, en del mer och en del mindre...:-)  
               Hollisters coola butik

Jag hörde dessvärre till de som shoppade mindre....Mitt mål var ett par Hunter gummistövlar i någon trevlig färg till ett schysst pris men de jag hittade som inte hade samma pris som hemma hade ett skavmärke fram på tårna som inte gick bort och då kändes det inte rätt. Så det bidde inga helt enkelt :-(
Fick dock handlat lite underkläder och mysbyxor, ett par tröjor från Hollister, en present till Alvin från Hamleys (leksaksaffären i fem våningar), en hårprodukt från Kérastase, en underbar bodylotion från The White Company och det bästa av allt tror jag faktiskt var en Tangle Teezer! Gryyyyymt bra borste, den rosa på bilden, finns även på NK. 
I London var bästa pris på Selfridges. Jag kommer att spara flera minuter varje morgon med hjälpa av denna så den är riktigt lönsam faktiskt!!! :-)
Fantastisk i både blött och torrt hår! 


Efter ett antal timmars promenerande så åt vi en underbart god middag på en mexikansk restaurang där vi bokat bord. Givetvis Martina som hade koll även där :-)
Mätta och belåtna promenerade vi sedan genom Covent Garden och China Town innan vi och våra shoppingpåsar hoppade på tunnelbanan ut till Heathrow igen. Vi somnade gott och åkte med direktflighten hem söndag förmiddag, och på så vis kunde söndag eftermiddag tillbringas med familjen. 
På väg från flygbussen till lokalbussen i Göteborg föll blommorna av träden och det betyder väl att våren är över och att sommaren är här! Men nu är det iallafall fall snart dags för Vårruset med 29 sköna tjejer från jobbet. 19.00 går startskottet:-)

07 maj 2014

Lite mindfulness på en klippa.....

......efter söndagens löparrunda. Gott att andas lite, ta in känslan, analysera rundan och....bara njuta av havet!

Igår sprang jag hem från jobbet igen, betydligt piggare i benen än förra veckan! 
Nu är det tuffa intervaller och kortare rundor som står på schemat. Kanske kanske ett långpass till innan nästa lördag men det får bero på känslan i kroppen och andra omständigheter om jag får till det. En del annat som ska hinnas med nu också, bl a en liten trip till London :-)
Men loppen närmar sig med stormsteg,  mindre än två veckor kvar till Göteborgsvarvet och mindre än fyra veckor kvar till Stockholm Marathon! 
Vet inte vilket som gör mig mest nervös.......Varvet tror jag, där har jag ju en tid sedan innan, en tid som jag givetvis vill slå. Förra året var första året jag sprang, termometern stod på 28,8 grader när jag åkte hemifrån och under loppet upplevde jag alla väder. Gassande sol, åska, hagel, regn, vind och gassande sol igen. Kom in på en tid alldeles under två timmar och målet var just att klara det under två timmar. Men i år vill jag mer! Får därför lite prestationsångest.....
På Stockholm halvmarathon hade jag ytterligare lite bättre tid än på Varvet och även den tiden måste slås..... Det gäller att dagsformen är bra, att jag prickat rätt med sömn, mat och dryck. Matintaget har jag helt misslyckats med sista rundorna så magen har bråkat med mig. Det får INTE hända vilket jag är orolig för att det kan göra....Men nu har jag i alla fall testat lite olika saker som jag vet att inte funkar för mig så jag får åtminstone undvika dessa. 
Marathon däremot, där har jag ingen referens att gå efter så där är ingen press på det viset. Där gäller det att ta sig runt! 
Visst, tidsmål dyker upp i hjärnan hela tiden när man är en tävlingsmänniska, men jag puttar bort dom. Jag ska ta mig runt helt enkelt!:-)

04 maj 2014

Återhämtningspass är inte att förakta

Efter 3 milaren i torsdags så vilade jag helt på fredagen och i stället för lunchträning hade jag en trevlig lunchdejt med en vän som numera bor i huvudstaden och som jag inte träffat på hur länge som helst! DET är också en måbraaktivitet:-)
Så igår gav jag mig ut på ett återhämtningspass i vackra Billdals Park! 
När man kör lågintensiv träning kan slaggprodukterna som samlats i musklerna transporteras bort samtidigt som musklerna får mer blod och fler näringsämnen och då läker de snabbare. Toppenbra ju:-)
Det finns ett par olika varianter av träningsvärk och den ena är just slaggprodukterna som bildas när musklerna får brist på syre och liksom surar till kroppen. Som alla som tränar säkert känt förändras träningsvärken efter hand och känns som att den blir värre senare samma dag eller dagen efter. Det som händer då är att musklerna bryts ner så muskelfibrer och bindväv rivs sönder. Senfästen och vävnader runt musklerna är alltså skadade. När man då vilar så repareras dessa och man bygger upp musklerna och bygger dom starkare:-)
Förutom återhämtningsträning och bra sömn så har även kosten betydelse för läkningsprocessen. Fullkorn, frukt och grönt, proteiner och nyttiga fetter! Inget nytt under solen alltså utan helt enkelt bra kost:-)
Sen för att undvika träningsvärk så är ju det allra bästa faktiskt just träning för att kraftutvecklingen i musklerna den blir jämnare ju mer van man är att göra en rörelse. Alltså.....inga fler ovana rörelser för mig under maj månad utan fokus på löpningen, så nu drar jag ut på ett pass i det underbara solskenet! :-

01 maj 2014

Gött! Det blev 30 km idag, vilan gjorde vad den skulle!

En underbar morgon!

Satte klockan så tidigt som 06.15 för att hinna ut på ett förhoppningsvis långt pass innan mannen skulle dra iväg och fiska. Med tanke på hur det känts       senaste dagarna så tänkte jag lyssna på kroppen och köra kortare om kroppen inte var med mig. 
Jag gick upp och tittade ut för att se hur vädret verkade. Älskar vyn från vårt sovrum, allra helst när det grönskar på träden!

Jag såg att det blåste en hel del och än så länge var det bara 3 grader ute. Hmm....åt vilket håll skulle jag börja min runda då tro...längs havet lär det ju vara riktigt kyligt och med tanke på att jag tänkte vara ute ett tag så skulle det förmodligen bli varmare och då är det inte lätt att klä sig rätt. 
Hur som helst så kokade jag min gröt som jag är så beroende av:-) och njöt den med kanel och mandelmjölk. Blandade också till 0,5 l sportdryck av samma märke som används på Stockholm Marathon. Det sägs att det är bra att testa sorten innan så man vet att den funkar utan att man får problem med magen av den. 

Medan gröten landade förberedde jag min runda och det blev mössa och vantar på! Trodde inte det skulle behövas mer men glömde visst att vi bor i Sverige. Och det lär ju säkert behövas flera gånger till, även i sommar...tur att mössa och vantar finns :-)
I lördags när vi var funktionärer på Tough Viking i Slottsskogen stod Multipower bredvid oss vid målgången. När Tina berättade att jag skulle springa Stockholm Marathon kom en av tjejerna från Multipower med två av varje av dessa så jag kunde prova! Tack Tina och tack Multipower!
Dom är relativt nya och finns inte på så många ställen ännu men dom finns på MM Sports om någon är nyfiken! :-)

Jag tog med en multicarbo jelly med apelsinsmak och en multicarbo gel med colasmak. Jellyn var klar favorit! Lätt att inta medan man springer och inte i närheten av så kladdig som gel är. Colasmaken var inte heller min favvo då jag tyckte den smakade mer hostmedicin än Cola.... Men alla har vi olika smak och nästa gång får jag testa gel med lemon istället!
Gav mig så iväg och även om det fortfarande satt lite spår av trötthet kvar i benen så kändes det helt okej. Enligt de riktlinjer jag fått för mina pass skulle jag ligga på 6.10/km och det lyckades jag i princip hålla! Snittade på 6.12/km. Det är svårt att sänka tempot men oerhört välbehövligt när man ska orka länge! Och det märker man på slutet av rundan om inte annat!

Jag började min runda genom Billdals Park och sedan Letsegårdsvägen bort till Lindomevägen. Sprang en bit längs den och vek av mot Torred, fortsatte genom det mysiga landskapet med både toppar och dalar för att sedan komma ut vid Kullavik. Det kändes fortfarande bra så jag bestämde mig för att kroppen gick med på ett långt pass idag, vek av ner mot Särö och fortsatte hela vägen ner till Blomstermåla. Det blåste fortfarande rejält när jag kom ner till havet men miljön gör att det har mindre betydelse:-) Vid Blomstermåla vände jag och sen var det bara hemresan kvar till jag var tillbaka i Billdal igen. Eftersom det bara blivit 29 km när jag närmade mig hemma fick rundan också avslutas i vackra Billdals Park så jag fick ihop mina 30 km och nådde mitt mål!
Galet nöjd att kroppen lät mig springa långt idag! Att jag på Marathon ska springa ytterligare 12 km får man inte tänka på idag, för då inser man HUR långt det är :-)

Efter en efterlängtad dusch blev det en stund i solen på altanen där det är lä, varmt och gott med temperatur närmare 20 grader! 

Nu några timmar senare,efter trevligt umgänge med svägerskor och svågrar känner jag mig förvånansvärt pigg i kroppen och det blir mycket spännande att känna hur kroppen mår i morgon:-)