Att söka backar!

Lidingöloppet närmar sig med stormsteg och jag har mycket fokus på backträning. Vill vara så stark som möjligt både uppför och utför då banprofilen på Lidingö går mestadels upp och ner hela tiden.

På lunchen igår var jag otaggad som tusan, egentligen inte för själva träningen utan för att det ibland bara är så jobbigt att byta om och duscha....

Hur som helst, jag hade ju bestämt mig så det var bara att byta om och sticka ut. Och det är alltid skönt med lunchträning, rensa hjärnan och liksom börja om dagen igen. Vädret var fint och solen värmde gott när jag joggade iväg mot Götaälvbron. Framme vid bron var det 92 trappsteg och sen var jag uppe. Sprang resterande väg upp och fortsatte ner på andra sidan. 

Hmm....hur lång är bron egentligen? Vände vid foten av bron och sprang uppför igen. Den backen kommer efter ca 13 km av Göteborgsvarvet och då är man "lite" segare i benen. Nu gick den relativt lätt och uppe på toppen visade Runkeeper att det var 550 m tills det planade ut. Där uppe är utsikten otroligt vacker över hamninloppet!

Sprang hela vägen ner till foten på andra sidan och upp igen. Även därifrån mätte bron 550 m tills det planade ut. Två gånger upp och ner åt varje håll blev 2,2 km uppförsbacke och lika mycket utför. Ett par fotostopp på bron och sedan de 92 trappstegen ner igen och tillbaka till jobbet. Sträckan skulle slutat på ca 5,4 km men jag hade några minuter till på mig så jag fortsatte förbi jobbet 300 m och vände sedan tillbaka så jag fick ihop 6 km. Det går ju inte att stanna på en ojämn kilometer...... 

Våga vägra var rädd!

Jag fick en inbjudan till ett event på Facebook, ett event som skapats för att hedra den unga flicka som dödades i motionsspåret för några dagar sedan. Det handlade om att springa idag kl 18, springa med kärlek och med tanke på flickan och hennes familj. Trots långpass igår kändes det som något jag verkligen ville göra, springa för att hedra flickan och för rätten att springa utan att behöva vara rädd!

Det blev därför backintervaller i skogen...ensam...och med mycket tankar.....

Våga vägra vara rädd! ❤️

Nyttan av lugnt, långt och länge :)

Som flera andra morgnar denna semester tassade jag upp utan att väcka de andra och gav mig ut på min morgonrunda. Hur långt hade jag inte bestämt när jag sakta sprang grusvägen ut från stugan. Tanken var i alla fall ett lugnt lite längre pass, kanske runt 15 km....men....jag hade inte fått till någon runda runt sjön än i år....kanske jag skulle ta den rundan idag.... Jag sprang förbi golfbanan och vid trevägskorsningen valde jag höger, benen ville inte springa riktigt så långsamt som jag tänkt, hade planerat 6.00-6.10 tempo men det är svårt. Det är lika svårt att hålla nere tempot som att öka. Benen liksom har sitt tempo...Men det kändes ju bra så jag fokuserade inte så mycket på tiden utan mer på en "go känsla". Kanske formen är sådan att jag kan ligga snabbare på långpassen utan att det sliter på kroppen, det är ju liksom det som är meningen. Att kunna ligga på ett tempo där man kan fortsätta länge utan att bli sliten, ett "prattempo" liksom. Eftersom jag inte hade någon att prata med denna soliga morgon så pratade jag lite med mig själv. Och det gick fint, det gick att småprata hela meningar utan att bli "flåsig".

Plötsligt insåg jag att jag hade bestämt mig, jag var på väg runt sjön. 

När jag sprungit nästan två mil mötte jag ett medelålders par som var ute på morgonpromenad. "Fiiint lööpsteg" sa mannen på rungande dalmål. "Tack!" svarade jag glatt och kände hur mina fortfarande pigga ben blev ännu piggare och sista 3-4 km hem till stugan gick i ett allt snabbare tempo. 

Tänk att ett par små vänliga ord kan göra någon så glad :) 

Mina tidigare rundor runt sjön har också varit på morgonen, innan frukost. Då har jag dock tagit slut på energi och fått lägga in lite pauser, men i år behövde jag inte stanna en enda gång. Batteriet i telefonen tog slut före mig, strax innan jag var tillbaka:) pulsklockan var dock med mig hela vägen och visade 23.32 km. 

Tempot var bra och känslan go hela vägen tillbaka till stugan. En perfekt start på dagen och så oerhört gott med frukost efter det! Älskar älskar älskar morgonen :)

När det är långt till gymmet....:)

Att gå in på gymmet och träna styrka är enkelt, allt finns ju där. Men på sommaren....ärligt talat så är jag inte jättesugen att gå inomhus när naturen har så mycket att erbjuda! Det finns massor av bänkar att köra dips mot, lagom höga bänkar, trappor, stenar eller stubbar att göra jämfotahopp upp på. Med lite redskap kan man få till ytterligare övningar och med den egna kroppen är möjligheterna oändliga. Att köra plankan på bryggan, eller i en glänta i skogen kan vara lika avkopplande som jobbigt. 

Har du kört din planka idag? :)

ÄLSKAR ÄLSKAR ÄLSKAR MORGONEN!

Att smyga upp innan andra vaknar, dra på löparkläderna och ge mig ut på en runda innan frukost är något jag fullkomligt älskar! Jag älskar morgonen! 

Lugnet! Vetskapen om att ha en lång dag framför mig med en go känsla av att ha väckt kroppen med ett träningspass som ger energi för resten av dagen. Mot slutet av mina morgonrundor längtar jag efter frukost! Det driver mig att orka de sista kilometrarna även om kroppen börjar gå tom eftersom jag inte tillfört någon energi innan. Jag har nästan alltid lite kvar att ge på slutet och känslan att orka öka sista kilometern är skön. Idag gick milen på 52.39 efter en första kilometer på 5.55 minuter och den avslutande på 4.51. En tallrik havregrynsgröt smakar aldrig så gott som efter ett morgonpass, och en smoothie på det är pricken över i. 

Min svärmor tycker smoothie är ett krångligt ord så här i stugan får det heta bärmojs:)

Yoghurt, banan (ekologisk), fryst mango, blåbär, havregryn och chiafrön fyller på energin och jag lägger mig i solstolen en stund med Runners World innan det är dags att åka på 93-års kalas för min mans mormor :)