Som flera andra morgnar denna semester tassade jag upp utan att väcka de andra och gav mig ut på min morgonrunda. Hur långt hade jag inte bestämt när jag sakta sprang grusvägen ut från stugan. Tanken var i alla fall ett lugnt lite längre pass, kanske runt 15 km....men....jag hade inte fått till någon runda runt sjön än i år....kanske jag skulle ta den rundan idag.... Jag sprang förbi golfbanan och vid trevägskorsningen valde jag höger, benen ville inte springa riktigt så långsamt som jag tänkt, hade planerat 6.00-6.10 tempo men det är svårt. Det är lika svårt att hålla nere tempot som att öka. Benen liksom har sitt tempo...Men det kändes ju bra så jag fokuserade inte så mycket på tiden utan mer på en "go känsla". Kanske formen är sådan att jag kan ligga snabbare på långpassen utan att det sliter på kroppen, det är ju liksom det som är meningen. Att kunna ligga på ett tempo där man kan fortsätta länge utan att bli sliten, ett "prattempo" liksom. Eftersom jag inte hade någon att prata med denna soliga morgon så pratade jag lite med mig själv. Och det gick fint, det gick att småprata hela meningar utan att bli "flåsig".
Plötsligt insåg jag att jag hade bestämt mig, jag var på väg runt sjön.
När jag sprungit nästan två mil mötte jag ett medelålders par som var ute på morgonpromenad. "Fiiint lööpsteg" sa mannen på rungande dalmål. "Tack!" svarade jag glatt och kände hur mina fortfarande pigga ben blev ännu piggare och sista 3-4 km hem till stugan gick i ett allt snabbare tempo.
Tänk att ett par små vänliga ord kan göra någon så glad :)
Mina tidigare rundor runt sjön har också varit på morgonen, innan frukost. Då har jag dock tagit slut på energi och fått lägga in lite pauser, men i år behövde jag inte stanna en enda gång. Batteriet i telefonen tog slut före mig, strax innan jag var tillbaka:) pulsklockan var dock med mig hela vägen och visade 23.32 km.
Tempot var bra och känslan go hela vägen tillbaka till stugan. En perfekt start på dagen och så oerhört gott med frukost efter det! Älskar älskar älskar morgonen :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar