Fyll i din mailadress för mail vid nya inlägg :)

31 december 2014

Årets sista träningspass!

Att avsluta året med ett morgonpass på min älskade Klong Nin Beach känns som den bästa avslutning som går att få! I morgon är det 2015 och massor med spännande utmaningar som väntar under året😊
Att springa på stranden är lika tufft som gött! Det kräver lite extra och vristerna får sig en duvning på köpet. Vår strand är ca 2,4 km lång så det blev 5 km innan frukost och innan värmen slog till. Lite upphopp mot klippan och ett gäng tåhävningar så känner jag mig gott trött i benen. 

Idag har vi haft den varmaste dagen hittills på vår resa och sol från en molnfri himmel! 
Kvällen närmar sig och på stranden rustar man för party all night long på stället bredvid vårat. Frågan är om vi "gamlingar" får sova något inatt :-)

Önskar alla ett Gott Slut och ett riktigt Gott Nytt 2015!!!

12 december 2014

346 steg....

......från skrivbordet på min arbetsplats finns en av de saker som gör mig lycklig! Möjligheten att träna! Förmånen att ha så nära till gymet är faktiskt helt fantastiskt och istället för att bli trött efter lunch så ger lunchträningen mig ny energi, en ny start på dagen helt enkelt:-) Men.....om man inte har den möjligheten då? Ja då råder jag starkt till att i alla fall ta en promenad, det ger energi, jag lovar :-)

Just nu fokuserar jag mycket på uppbyggnadsträning för det som komma skall nästa år, framför allt Klassikern där första fokus är starkare rygg och skulderparti inför Vasaloppet. Jag tycker alltid (nästan alltid:-) att träning är roligt, och att ha mål att fokusera på gör det ännu roligare! Har du svårt att hitta det roliga och goa med att träna? Prova att hitta ett mål! Det behöver verkligen inte vara så stora och galna mål som jag sätter upp, det räcker med små mål för att komma framåt och skapa en go känsla för sig själv! 
På måndagen efter att vi var fem tjejer och killar från jobbet som sprungit Stockholm Marathon kom en annan kollega och sa glatt:
"Jag tänkte på er i helgen, att ni skulle springa så långt så jag var bara tvungen att ut och springa! Men jag kom 150m, sen orkade jag inte springa mer så jag fick gå!"
:-) Ja men tänk så häftigt ändå, att vi skulle springa maran inspirerade honom till att ut och springa! Och som jag sa till honom: "150m är längre än ingen meter, och nästa gång kanske du springer 200m innan du måste promenera!" 
Små delmål tar oss framåt och alla har sin egen nivå att bygga målen på. 
Ett av mina små delmål nu är att klara chins där jag lyfter mig själv utan motvikt. Jag klarar det inte än, men jag kommer närmare och jag kommer att klara det:-) 

08 december 2014

Våga vila!

Jag har sagt det förut och säger det igen. Våga vila! 
Jag har under en period kört stenhård styrketräning varvat med tuffa intervaller, men förra veckan blev det inte så många pass. Jag antog en annan utmaning inför vår julfest på jobbet med filmtema och kom på att jag skulle vara Avatar. Hmm...inte helt lätt men jag hade liksom ingen annan idé så det var bara att köra vidare på den:-)
Hur som helst blev det några lunchärenden innan jag var färdig med inköp av färg, öron och linser så träningen fick stå tillbaka. Julfesten blev i alla fall supertrevlig och min utmaning räckte till att vinna bästa kvinnliga utklädnad trots att det var så många som var grymma! På mitt jobb går man verkligen "all in" när det kommer till att klä ut sig :-)

Helgen fylldes sedan med att åka runt och kolla badrumsinredning till det övre badrummet som vi gjort en uppfräschning av, så det blev ingen träning då heller. 
"Oj oj" tänkte jag idag när jag bytte om för att köra mitt styrkepass på lunchen "nu ska vi se hur mycket jag har tappat" Det kändes som det gått lite för många dagar?!
Men döm om min förvåning när jag ökade vikter och/eller repetitioner på varje övning i mitt styrkeprogram och slog rekordet på 1000m på stakmaskinen med 8 sekunder. 

Kände mig hur stark och utvilad som helst i musklerna! Nu blir det full fart ovh tufft schema igen men jag kommer även att komma ihåg att vila! 

30 november 2014

Stark runda i novembersolen!

Första advent och novembers sista dag! Solen strålar och vi kan äntligen plussa på novembers soltimmar rejält! En stark avslutning på november och lika stark var min runda! Mannen tvättade bilen, bytte till vinterdäck och körde grejer till tippen med svågern och jag körde "innetjänst"! Tvätta, adventspyssla, dammsuga.....japp, riktig mans och kvinnofördelning idag:-) Men......så fick det vara nog. Det kröp i kroppen på mig när jag såg solen utanför och strax efter 13 höll det inte längre. Väggarna liksom kröp närmare och jag var bara tvungen att dra på mig löparkläderna och ge mig ut! Utanför mötte jag grannen som just kom tillbaka från sin runda. Han hade sprungit 16 km och jag sa att det blir nog inte så långt för mig men jag måste ut någon kilometer i alla fall! Och jag är SÅ nöjd att jag gjorde det! Det var underbart ute! En stor del av rundan gick längs havet, detta underbara avkopplande, uppfriskande hav! 

Det var klart i luften, inte så mycket vind, massor av glada människor ute på promenad. Och rullskidåkare! Så många rullskidåkare! Men jag sprang....och njöt! Struntade i tiden och bara löpte på! Det var lätt, det var härligt och jag var stark! 11,4 km passerade som ingenting i ett tempo som snittade 5.27/km. Lite reflektion, lite plankan, några armhävningar och sedan hem till duschen!
Efter rundan var det en lycklig dalkulla som stolt över sitt ursprung fick inviga nya löparstrumporna och buffen. Snygga va? :-)

25 november 2014

1 lugn mil på löpbandet för en god sak:-)

Att springa är alltid för ett gott syfte, det ger mig energi och får mig att må bra!
Men dagens lunchträning gav lite extra energi eftersom Actic under tre dagar kör en kampanj för Hjärt-Lungfonden!
Man kan välja att köpa en motionsbiljett för 20:- och hela tjugan går oavkortat till Hjärt-Lungfonden. Eller så lägger man en hundralapp varav hälften går till Hjärt-Lungfonden och så får man en väska. Eftersom min träningsväska slitits ut passade det senaste alternativet mig perfekt! Därutöver för varje km som under dessa dagar avverkas på löpband, roddmaskin, crosstrainer, cykel mm av folk som köpt motionsbiljett så skänker Actic 3:- till Hjärt-Lungfonden. 
Så idag var en mycket bra dag med 10 lugna kilometer på bandet och 80:- till Hjärt-Lungfonden:-)



20 november 2014

Jag har en plan....tajmad och klar....:-)

Det är fokus starkare som gäller nu!  
Det är mörkt ute och kvällarna är "kortare" och med det blir det lite svårare att ge sig ut på ett längre pass på kvällen. Men det känns inte så viktigt just nu att få till dom riktigt långa passen utan nu är det fokus på att bygga upp. Att bli stark! Inför första utmaningen i Klassikern som blir Vasaloppet för våran del behöver jag bli starkare framför allt i ryggen. Det är en flack bana har jag hört och mycket stakning i skidåkningen vilket i och för sig känns helt okej, men i 9 mil så krävs det en del styrka och uthållighet i musklerna. Min svagaste del är just rygg och axlar så därför är lunchträningarna perfekta att utnyttja till styrkepass med framför allt mycket mage, rygg, axlar och ben. Jag maxar vikterna nu och redan efter ett par pass har jag kunnat öka och känner mig starkare. Det ger mersmak och jag längtar redan till nästa styrkepass! 
Känns gött att ha en plan, ett fokus för vad man vill åstadkomma med träningen, det för en framåt och motiverar att dra på träningskläderna och köra 😃

11 november 2014

15 km med sol, vind och vatten...

.....höga berg och djupa hav..." på repeat i mitt huvud. Texten stämmer så väl med hur mina rundor ofta ser ut, och allra helst i detta växlande väder. När jag varit ute ca 1,5 timmar har solen hunnit visa sig och regnet har strilat ner, jag har sprungit längs havet och upp för långa sugande backar. Denna rundan flöt på, kändes enkel, fokuserade på tekniken, ner med axlarna, fram med höften och falla framåt. Fötterna landar under kroppen och man känner flytet. En underbar känsla, kändes som att jag kunnat fortsätta så länge länge. Men jag ville hem också, hem till familjen så jag svängde av för att efter ca 13 km få en go uppförssträcka på sisådär 800 m. Där är det svårare att fokusera på tekniken, det suger i benen och jag fokuserar framåt, uppåt mot slutet av backen. Tänker att det stärker! Visualiserar hur jag springer förbi löpare efter löpare över Götaälvbron och så är jag uppe! Stärkt av att jag inte gav upp har jag sedan en skön anslutning på dryga kilometern som sluttar lätt utför och är en perfekt avslutning där jag höjer tempot och bara kör! När jag är hemma är det dock lite kvar till 15 km så jag rusar förbi hemmet ytterligare ett par hundra meter för att få ihop sträckan! Grannarna tror nog man är lite tokig ibland, men att stanna på 14 km och 800 meter är otänkbart! :-)



05 november 2014

Efter teknikträning på "Det perfekta löpsteget",....

....löpteknikkursen som jag gått i höst kändes benen lätta som luft när jag med raska steg gick därifrån för att hinna med spårvagnen! Jag vet inte om det var pga övningarna vi kört eller glädjen över aha-upplevelserna som gjorde det, eller en kombo av båda :-)

I måndags var det uppföljning på höstens kurs och vi repeterade de löpskolningsövningar som vi kört. Nu en dryg månad efter sista kurstillfället var det verkligen toppen med påminnelser om varför vi gör övningarna och vart vi vill nå med dessa. Thomas som håller kursen påminner oss om "den goa känslan", att hitta sin trigger som ger ett flow i löpningen. Upp med bröstet, fram med höften. Ett tips av många som jag ska ta med mig är att ligga på magen och sträcka upp överkroppen så höftböjaren sträcks och sedan ta med den känslan i löpningen. Perfekt att köra i samband med plankan!

Mycket handlar om känsla när det gäller teknik, man känner när man gör rätt bara man vet hur man ska göra. Thomas är grym på att med små små påminnelser ge känslan av rätt. Sen är det upp till sig själv att behålla den, ta den med sig och utveckla den. 
Jag ska verkligen försöka lägga in teknik i mina rundor, hitta känslan och bygga in den i min löpning och jag ser fram emot fler träningspass med coachning och aha-upplevelser framöver och en fortsättningskurs i vår:-) 

02 november 2014

Lerigt, blött och....

......bitvis väldigt mycket uppför. Stigar av stenar, rötter och gegga slingrade sig uppåt, uppåt....och när man trodde att man inte kunde komma högre upp så tog stigen en liten runda nerför och så upp igen!
Första milen var dock lugn, den flöt på i ett snitt på 5.45 tempo, lite uppför, lite nerför men inga extrema backar. 

Jag märkte att det var någon som låg väldigt nära mig hela tiden och när jag tittde åt sidan var där en tjej som log och bad om ursäkt för att hon följde mig. Hon frågade om det var okej för hon tyckte jag höll ett så jämnt och bra tempo. Det är alltid roligt om man kan hjälpa någon att nå sitt mål så självklart var det okej :-) Jag sa dock att det inte är säkert att jag kommer att hålla tempot hela vägen för jag kände att jag var sliten i benen. Förra helgens tuffa träning med killarna i MMX-fitness satt fortfarande i benen. Suck....mera styrketräning på agendan för mig framöver! Måste bli starkare!!!
För mycket riktigt, vid partiet över Ugglemossen var det omöjligt att hålla tempot. Och även om jag kunnat springa fortare så var det folk framför som inte gjorde det och på de smala steniga, gyttjiga stigarna och hala spångarna var det omöjligt att ta sig förbi. Men som sagt, mina ben var ändå trötta. Så frustrerande när flåset är med men musklerna inte orkar lyda.
Tjejen som följde mig orkade inte heller och jag lämnade henne bakom mig någonstans där då det handlade om att fokusera på att ta sig uppåt och sätta fötterna rätt för att inte snubbla. 
När det slutligen gick nerför mynnade banan plötsligt ut i ett område med asfalt och oj så jobbigt det blev! Då hade ca 15-16 km av banans 19 km klarats av men även om jag springer mycket och långt på asfalt i vanliga fall blev det psykologiskt helt fel! Dryga kilometern sprang vi på asfalt med svag uppförslutning innan banan vek in i skogen igen. "Sista backen nu!" stod en funktionär och ropade och jag slet, benen ville knappt lyda men att gå sitter så långt inne. Det gick inte fort men jag segade mig förbi ett par trötta män som gick uppför backen. Men....när backen svängde och fortsatte uppför var jag tvungen att kapitulera. Jag började gå....men efter bara några meter kom en man upp jämsides med mig och ropade "Kom igen nu! Mindre än 2 km kvar! Det sitter i huvudet! Det sitter i huvudet!" Han illustrerade genom att peka på sitt huvud samtidigt som han fortsatte springa uppför backen.
Och visst hade han rätt! SÅ rätt! Det är oerhört mycket som sitter i huvudet och det är därför det oftast är svårt för mig att börja gå, men här hade jag veknat! Påmind av denne man började jag springa igen, definitivt tidigare än jag hade gjort om han inte skrikit på mig och hade jag sett honom efter målgång hade jag tackat honom!
När det var lite mindre än en kilometer kvar lutade det tacksamt smått nerför förutom en liten liten uppförslutning strax innan upploppet. Där stod Janne vars grymma fru också sprungit, han höjde sin kamera och det var med äkta glädje jag höjde armarna och log mot kameran:-)

Nu var det bara att köra, kräma ur det sista och upp bredvid mig kom Jenny springande. Hon hade redan gått i mål och nu peppade hon mig hela vägen in i målet! "Heja Anna-Karin, heja Anna-Karin! Spurta, spurta!" Och jag spurtade! Älskar att känna att hur trött man än varit utmed banan så finns det alltid lite kvar! Slutade på tiden 1.54.57 vilket ger en snittid på 6.03. Det kan definitivt bli bättre men bestämmer mig för att det är helt okej första gången på detta lopp och med slitna ben. Nu finns det något att klå nästa år:-) Känslan som följer sen är nästan ännu bättre än när man går i mål. Känslan att kroppen fortsätter att jobba länge efter ett långt lopp! Jag är inte så hungrig timmarna efter men som oftast efter ett tufft lopp så vaknade jag även i morse runt kl 04.00 och var hungrig! :-)

01 november 2014

Det finns gröt och så finns det gröt :-)

Jag älskar min gröt! Det finns ingen frukost som ger mig samma bra start på dagen och goa känsla i magen. Jag älskar den som den är, bara havregryn kokade i vatten och lite salt, men jag älskar också att "hotta" till den ibland. Eftersom det inte blir så mycket proteiner av den lilla skvätt mjölk man får i sig tillsammans med gröten och proteiner är viktiga att få redan till frukost så är det ett enkelt sätt att knäcka i ett ägg i sluter av kokningen.

"Va!! Ägg i gröten??!!" brukar reaktionen bli. Och visst kan det ju tyckas märkligt, men det förändrar inte smaken särskilt mycket alls och konsistensen som blir ger en lenare gröt. 

Förutom att bara ha kanel eller sylt på gröten brukar jag mosa en banan och lägga som ett täcke på gröten och kanel ovanpå det. Riktigt riktigt mumsigt kan jag lova! Och har jag inte redan i kokningen rört i chiafrön så strör jag dessa ovanpå allt! 


Chiafröet upptäckte jag redan för några år sedan när jag läste en artikel om aztekerna som använde dessa i sin basföda. De odlas på höga höjder i Anderna och har används tusentals år tillbaka av indianerna. När jag fick nys om de här fantastiska fröerna fick jag beställa dom från en engelsk sida. Idag kan man köpa chiafrön från många hälsokostsidor exempelvis bodystore.com som jag länkar till här i min blogg och även i de flesta hälsokostaffärer. 
Det finns ingen annan naturlig källa som innehåller mer omega-3 än dessa små guldkorn. 2 tsk chiafrön innehåller mer omega-3 än en normalstor laxfilé. 
Förutom det nyttiga fettet från linolensyran innehåller det lilla fröet massor av protein och hela 18 av de 20 olika aminosyrorna. 
Som att inte det är nog så får det också plats kolhydrater i fröna där det mesta består av fibrer av den vattenlösliga sorten som gör gott för tarmfunktionen och håller blodsockret stabilt. Och det är ju aldrig fel!
Mineralerna magnesium, zink och kalium har också sin plats i chiafröet! 
Det bildas en gel i magen av chiafrön som liksom skapar en barriär mellan kolhydraterna och de enzym som bryter ner kolhydraterna vilket gör att det går långsamt. Det är toppen för diabetiker och för att öka uthålligheten vid olika uthållighetssporter. 
Hoppas det funkar idag när Finalloppet 19 km i Skatås står på agendan :-)

21 oktober 2014

Löparskorna och en god bok måste alltid få plats i väskan:-)

Det finns vissa saker som är viktigare än andra att få plats med i väskan när man är ute och reser. Löparskorna (och kläderna förstås)och en god bok!

Att ge sig ut på en löparrunda i nya områden är spännande och omväxlande mot de vanliga rundorna och idag var Älvsjö stället för mitt äventyr. 
Efter en lång dag med tidigt flyg till huvudstaden och en hel dags möte var det skönt att dra på sig skorna och ge sig av ut i den kalla höstöuften. Det är absolut kyligare här än hemma i Götet!
Jag tänkte att jag ville springa runt milen men ville inte springa på några ödsliga platser eftersom jag inte kände till områdena. Det gick ju sådär.....:)
Eftersom det var fullbokat inne i city och vi ska på mässan i morgon så bor vi på Connect hotell med gångavstånd till mässan. Runt omkring finns industrier och bostadsområden med villor och lägenheter. Villaområde känns tryggt så jag tog sikte ditåt. Där blev det några varv  runt samma gator för att inte komma för
långt bort samt att det var en del folk i rörelse där. Hittade en go backe också som jag tuggade uppför fyra gånger.

Efter några kilometer var det dags att dra sig tillbaka. Hmm...få se nu....vilken väg kom jag på....? Nähä....inte den....nytt försök...känner inte igen mig där heller... 8 km in på rundan stannar jag till första gången för att kolla Google Maps. Okej...ditåt ska jag. Springer på och är plötsligt ute på dubbelfilig bilväg...inte helt okej... Vänder...kollar kartan igen...hur tusan kommer jag över järnvägsspåren utan att springa in i den där ödsliga parkdelen...? Provar en annan väg...äsch det gick inte heller....Ser sen en tjej som cyklar in i parken och då vågar jag. Vad fånig man är...eller jag är...men det känns lite läskigt att springa in i en okänd park en mörk höstkväll. Ökade tempot, kom igenom parken och kände igen mig! Gött!!! 

12 km fick jag ihop innan det blev ett besök in på Hemköp för att handla yoghurt, frukt och knäckebröd att festa på under kvällen. Hade hunnit notera en micronvågsugn på rummet innan jag stack ut så jag köpte även micropopcorn som jag mumsade på innan det var dags att krypa till kojs. Det var gott, men inte lika gott som mina stora, luftiga  hemmapoppade popcorn :-)

07 oktober 2014

Botar min rastlöshet med löpning :)

Som en superhjälte ger jag mig av ut på min runda! Det grymma skyddet som gör får mig att känna mig som en superhjälte har jag fått låna av min goa kollega så handleden är helt stabil när jag springer! 

Senskideinflammationen går åt rätt håll men jag måste ha tålamod lite till. Jag tackar gudarna för att jag får springa!! Doktorn säger att jag inte får jobba på minst en vecka till och hade jag inte fått springa hade jag blivit tokig!! 
Kan verkligen förstå hur de som är långtidssjuka känner sig, och arbetslösa också för den delen! Och då har jag bara varit hemma i två veckor....
Som tur är ska lillkillen till skolan så jag går upp tidigt varje morgon, äter frukost, sätter lite mascara på ögonfransarna och följer honom till skolan. Jag tror det är viktigt att ha någon slags rutin i vardagen även fast man är hemma, att inte bara skrota runt i pyjamas hela dagarna.....Efter att jag följt Alvin till skolan blir det ofta en löparrunda  och de andra dagar försöker jag planera in något annat. Sitta hemma och titta på såpor på TV:n är liksom inte min grej....;-)
Vi har ett underbart höstväder och att köra intervaller i vackra Billdals Park är verkligen en njutning!

Att sedan träna mage och rygg på altanen och softa en stund med att ligga och titta upp på vinrankan och den blåa himlen, det är lyx i vardagen:-)

Jag är så glad att jag är positivt lagd av naturen så jag kan hitta halmstrån och positiva vinklar i allt. Jag har hoppet uppe att snart vara tillbaka på jobbet och tills dess försöker jag njuta av höstsolen, av att jag bor vid både havet och skogen, av att jag ser mina barn mera, att jag kan strunta i städning och rena tvätthögen med gott samvete eftersom jag inte får ta hand om det (mannen och barnen får göra desto mer:-), att jag kan boka in en lunch eller en fika med vänner som jag inte hinner träffa annars. Ja det går att hitta fördelar med att ha ont, och utöver alla dessa så hinner jag känna att jag saknar jobbet och mina härliga kollegor:-)

19 september 2014

Det här loppet ska jag springa för min mamma....

.....min svärfar och för alla andra som drabbats eller kommer att drabbas av denna fruktansvärda sjukdom. Ja för alla helt enkelt.... för jag tror inte det finns någon som inte på ett eller annat sätt kommit i kontakt med sjukdomen. Alla känner vi någon, eller känner någon som känner någon som drabbats.....
Det är en lömsk sjukdom och forskningen  behöver gå framåt ännu snabbare, så av alla lopp jag springer kommer detta om något att vara med hjärtat! 

Året var 1998 och min mamma var under en längre tid svullen i magen. Men hon var inte den som beklagade sig och hon var ju dessutom aldrig sjuk. Hur som helst så fick pappa till slut iväg henne till läkare där hon fick diagnosen förstoppning.... Efter ett tag kände pappa att det här stämmer inte riktigt och han fick åter igen tvinga iväg henne till läkare och man konstaterar då cancer på en av äggstockarna. Det blev operation och man tog bort båda äggstockarna, livmodern och blindtarmen. Mamma återhämtade sig bra efter operationen, gick på cellgifter, tappade håret och allt annat som hör till en cellgiftsbehandling. När behandlingen var klar växte håret ut och vi var lättade att våran fina mamma mådde bra igen. 
Nu vet vi inte om hon verkligen gjorde det.....hon beklagade ju sig som sagt aldrig, ville inte oroa och tänkte alltid mer på oss andra än på sig själv. 
Drygt ett år hade passerat när mamma började känna yrsel. Pappa fick åter igen tvinga iväg henne till läkare och ännu en gång fick hon knepiga diagnoser. Exempelvis frågan om hon behövde nya glasögon? 
I min värld, om jag vore läkare och någon hade opererats för cancer skulle det vara det första jag skulle utgå ifrån vid en ny läkarkontakt. Jag skulle börja med att undersöka och utesluta det, men det funkar kanske inte så.....fast tiden är ju dyrbar när det gäller den sjukdomen så jag skulle önska det! Ytterligare ett par månader gick och till slut gjorde man en grundligare undersökning där man hittade en tumör på lillhjärnan. Jag ville vara med mamma, samtidigt hade jag jobbet och Oliver som bara var 5,5 år att sköta om. Det var svårt att få ihop det men tre gånger under en vecka åkte jag tåg mellan Göteborg och Uppsala där mamma lades in, och jag kommer aldrig att glömma den dagen hon opererades!
Vi träffade henne på morgonen innan dom rullade iväg henne för operation och hon var så fin och så tapper! Under hela dagen kändes det som att jag befann mig i en annan värld. Jag promenerade planlöst runt i Uppsala, in och ut i affärer, provade kläder utan att egentligen se vad jag provade. Kunde inte vara stilla utan var tvungen att ha något att göra. När eftermiddagen kom väntade vi på ett klartecken att hon skulle vara redo att vakna och äntligen sa dom att vi fick gå in till henne. "Prata med henne" sa dom. "Det är bra om hon hör välkända röster". Vi pratade med henne, höll hennes hand och äntligen slog hon upp ögonen. Älskade mamma! 
Mamma kom hem från sjukhuset i slutet av mars år 2000. Denna gången återhämtade hon sig dock inte lika bra och en onsdag i början av juli pratade jag med henne i telefonen och hon berättade att dom hittat tumörer på ryggraden. "Men jag har fått tabletter som ska hämma det" sa hon, lika tapper och stark som alltid. 
Och jag trodde på det hon sa, man vill ju alltid tro det bästa och greppar alla halmstrån för att slippa oroa sig och tro att något är värre än det är! Nu var det dock illa....riktigt illa och jag visste inte, förstod inte. Jag tror lillasyster som inte var så liten längre skyddades av både mamma, pappa och storebror, och även av mig själv. Jag ville ju tro på det hon sa! Därefter försämrades mamma hastigt och på torsdag morgon en vecka senare ringer min bror mig på jobbet. Han berättar att hemsjukvården just varit där och dom hade sagt att mamma har max 14 dagar kvar att leva!
Den dagen minns jag inte riktigt hur jag gjorde för att klara dagen. Jag ville inte gå hem, vad skulle det hjälpa? Jag stannade kvar och jobbade och åkte sedan hem för att packa, för nästa dag skulle jag åka hem till mamma och pappa eftersom vi skulle ha begravning för min farmor som gått bort två veckor tidigare. Jag ordnade också med "Nära anhörigvård" för att vara ledig från jobbet och vara hos min kära mamma sista veckorna. 
Tidigt nästa morgon körde jag hem till Borlänge och hann få en stund med mamma innan farmors begravning. Jag höll hennes hand och kände en liten svag tryckning, åh vad glad jag blev! Hon visste att jag var där!:) Omtöcknad av morfin och svag av sjukdomen gick tankarna till en liten fågelunge när jag såg på henne. En späd liten kvinna låg där, inte min starka mamma.....
Min moster vakade över mamma medan vi åkte till min farmors begravning. Det var en fin begravning och ledsam givetvis som alla begravningar även om farmor fick bli nästan 92 år, men jag skulle sakna min trygga farmor också! Och det var en tung dag för min kära pappa. 
Det känns så orättvist mot farmor för det enda jag kunde tänka på när jag satt på hennes begravning var att snart är vi här igen..... För mamma skulle ju inte så leva längre än högst två veckor till...
Efter begravningen åkte vi tillbaka till mitt föräldrahem och då hade hemsjukvården kommit igen. Pappa ville ha det så, han ville sköta om mamma hemma så hon fick ligga i sin egna säng och inte på ett sjukhus.
Mamma var fortfarande omtöcknad av morfin och sov när vi kom tillbaka och jag frågade dom goa kvinnorna från hemsjukvården om jag vågade åka hem till Göteborg för att komma upp igen nästa dag. Jag hade nämligen ingen som kunde passa Oliver på fredagsnatten.
"Vi vet inte" svarade dom...det var svårt att säga exakt hur kritiskt det var.
Det var ett jobbigt beslut att ta när jag körde hem mot Göteborg igen men samtidigt var jag tvungen att åka hem till min lilla pojke. Dagen efter skulle han kunna komma till sin pappa och jag skulle åka upp till mamma igen. Vi kände inte att det var bra för honom att se mormor i det tillstånd hon var. 
När jag precis kommit ner till Göteborg ringer pappa och det är med en klump i magen jag svarar. När pappa säger att det är över känns det som det är någon annan han pratar till. Inte till mig! Inte min mamma! Min älskade fina snälla mamma hade somnat in. Och jag var inte där! Hon passade på när min pappa, min moster, min bror och hans fru gick ut i köket för att hämta kaffe. Dom trodde ju att det skulle bli en lång natt.....
Dagen efter åkte vi upp, jag och Oliver och på söndagen fick vi komma för att se mamma. Hon var så fin där hon låg i kistan, klädd i sina kläder som pappa valt ut. Jag höll hennes hand, smekte hennes kind och jag var så glad att se att alla spår av smärta var borta från hennes ansikte. Fina mamma...nu hade hon fått ro.
Innan vi lämnade henne med sorg och saknad i våra hjärtan la Oliver en teckning bredvid henne som han ritat själv och på den stod det skrivet "Hej då mormor"

Alvin fick aldrig träffa sin mormor, men vi pratar om både henne och om hans farfar som också han gick bort i cancer när Alvin var 2,5 år. Vi brukar säga att vi bär dom med oss i våra hjärtan och att dom nog sitter där uppe på ett moln och vakar över oss:)

25 augusti 2014

"Det perfekta löpsteget" har....

.....jag börjat jaga! Första lektionen avklarad på kursen med samma namn ledd av författaren till boken som också har samma namn :-)

1 timme och 15 minuter i Skatås tillsammans med 6 personer till som har samma mål som mig, att slipa på sitt löpsteg för att komma framåt snabbare och lättare. Att utvecklas i löpningen!
Det var sjukt roligt och hjärnan gick på högvarv på bussen hem för att memorera övningar och känsla. 
Vi började med att värma upp och att bli filmade. Sen följde diverse övningar med fokus på att trycka fram höften så att kroppstyngden driver framåt. Freefall running! SÅ häftigt när övningarna gör att man känner det så tydligt! Känner känslan av hur lätt ett löpsteg kan vara!:-)
Vi tittade på det han filmade och analyserade i slow motion allas löpsteg och vad var och en behöver fokusera på. "Det syns att du springer långa lopp" sa han "men det kan bli ännu bättre"
"Vilken tur!" var min spontana kommentar. 
För jag vill ju lära mer och bli bättre! Jag ser redan fram emot nästa måndag:-)



23 augusti 2014

Sommar, sol och...... varmt!!!!!


Sommar sol och semester, ja så klart man vill ha värme!! Och det fick vi ju med besked denna sommar! Underbar semester med badkläder på från morgon till kväll. Men....det där jag tänkte innan semestern, att jag skulle hinna träna så mycket det var inte det lättaste. Försökte hitta tillfällen när det inte var extremt varmt, tänkte att det kommer snart lite svalare dagar för långpass, men när det inte gör det, när temperaturen stannar på över 30 grader det är då man bara får bestämma sig! Klockan på ringning trots att det är semester och iväg innan alla vaknar och innan det blir för varmt. 
Det blev ett varv runt sjön vid stugan i Dalarna, det är 23,4 km och visst var det varmt även denna tidiga morgon. Visst är det också lite extra slitsamt när man går tom sista kilometrarna eftersom frukosten bara bestod av en halv banan, men oj så bra jag mådde sen!!! Kändes SÅ bra att springa långt igen! Jag fantiserade om gröten med massa kanel och om den goa ostmackan med tomat på, och om kaffe.....Tanken på vad som väntade tog mig runt med ett snitt på 5.55 min/km. Fortfarande för snabbt för distanspass enligt de proffsråd jag fått men det är så svårt att dra ner mera....
Förutom det långpasset fick jag ihop några kortare rundor på runt 7 km i gassande sol, några pass med intervaller och lite styrka i naturen. Och så simning då....pust......simningen som jag ventilerade i förra inlägget.....:(
Första dagarna på semestern var vi i norska fjällen och där blev det ett par rundor på fjället men det förtjänar en egen spalt:) 
Det finns en stor fördel med att köra styrka utomhus och det är att man kan variera sin omgivning och sina redskap. Denna bänk av sten vid stugan är perfekt! 

När semestern var över läste jag en intressant artikel om nyttan av att träna i värme. Om jag läst den innan, hade den sporrat mig att trotsa värmen oftare då? Ja förmodligen.....så jag tar med mig vetskapen till nästa sommar och till utlandssemestrar där det är varmt!
Kroppens temperatur ligger ju normalt runt 37 grader men när man springer ökar cellernas energiproduktion och kroppstemperaturen stiger. Det finns några olika sätt för kroppen att göra sig av med värmen varav svettning och konvektion är de mest effektiva. Konvektion betyder att blod skickas inifrån kroppen ut till huden. Ju mer man tränar i värme desto bättre blir kroppen på dessa funktioner. Man börjar svettas snabbare och bättre för att hjärnan kan förutse att temperaturen kommer att stiga samt att blodvolymen ökar. 
Större delen av blodet rinner utefter kroppen vilket innebär att musklernas tillgång till syrerikt blod minskar och ju mer värme som måste avges, desto mindre syre till musklerna. Det är de röda blodkropparna som binder syret men dessa behövs egentligen inte för avkylningen utan det är blodplasman som mest är vatten och näring som sköter det. Inte ens hjärnan kan skilja dessa två åt men det positiva när man tränar i värme är att blodplasman ökar vilket i sin tur ökar hjärtats slagvolym och ger en högre VO2Max (syreupptagningsförmåga) vid ansträngning. Man har sett att plasman kan öka med så mycket som två liter och sannolikheten att prestandan ökar oavsett värme är då stor. 
Ett bättre blodflöde minskar hjärtfrekvensen och den ökade slagvolymen (mängd blod som pumpas ut från aortan från vänstra kammaren) bidrar till att stressen på hjärtat minskar. 
Studier har visat att kroppen mår bäst om den stressas lite lagom vid träning. När kroppen är lagom uttorkad, lagom överhettad och tränar på lite lagom hög höjd leder det till att man presterar bättre när det verkligen gäller. Om kroppen alltid får exakt det den behöver så behöver den inte anpassa sig och man utvecklas inte. Det är samma sak med hjärnan, när den inte behöver anpassa sig krymper den. och det är när man börjar ge efter för det som är jobbigt och nytt som man börjar åldras. 
Så..... på med massor av kläder så ni blir varma och ut och rör på er i höstsolen när den kommer till oss och glöm inte......var alltid öppen för nya utmaningar! :)

Ha en gooooo helg :-)



30 juli 2014

Försöker hitta det sköna i att simma...1,5 km i....

.....en blåsig sjö blev det och hela tiden funderade jag på vad det är som gör att folk säger:
"Åh...det är så skönt att simma!"

Nä, simning är inte min grej, har heller aldrig varit det. Visst har jag gillat att bada, busa, göra bakåtvolt från bryggan, bli uppskjuten i luften från någons axlar och att köra chickenfight. Men det är inte samma sak som att simma längd efter längd i en bassäng eller som idag i sjön. 
Nu är ju Vansbro simmet en del av "En svensk klassiker" så jag kommer inte undan! Måste ju känna lite på det och se hur det känns att simma ett par kilometer. Igår mätte vi upp en sträcka på 50 m utanför bryggan och satte en boj i varje ände. Simmade 1 km i går kväll och 1,5 km idag på förmiddagen. Det började blåsa mer och mer, jag fick kallsupar och ont i nacken av att hålla upp huvudet. Ja jag simmar bröstsim! Kan inte crawla, har aldrig haft intresse att lära mig så det är bröstsim och ryggsim som gäller för mig. Spottande, fräsande och svärande simmade jag fram och tillbaka och tänkte att jag kanske får gå en crawlkurs trots allt.... Det har mina väninnor Tina och Louise som jag ska göra klassikern med gjort. Kanske det blir roligare att simma då? Eller...? Men går det över huvud taget att crawla på Vansbrosimmet? Eller är det mest trångt och bökigt? Får kolla upp det där....Tänker i alla fall att jag måste skaffa simglasögon och en näsklämma. Väderförhållanden är ju inte alltid de bästa under lopp så det är positivt att träna när det inte är perfekt. Det gillar jag ju att göra när jag springer! Jag är envis och om jag bestämmer mig så genomför jag det, men visst är det roligare om man hittar glädjen i det man gör. Jag vill också känna "åh vad skönt det är att simma!" 
Ja ja, jag får jobba vidare på det, en ny simrunda i morgon! Men som det är nu så springer jag hellre i tre timmar än simmar i en timme.....! :-)

<!-- TradeDoubler site verification 2449334 -->

17 juli 2014

Även ett blåsigt hav....

.....ett härligt hav att komma hem till efter en arbetsdag. I tisdags bjöd det mig på ett rejält vindmotstånd sista kilometrarna. Det är inte alltid så roligt att springa eller cykla i motvind eller regn men jag brukar motivera mig med att ska man köra ett lopp av något slag så är det inte alltid bästa väderförutsättningarna heller. Har man då tränat i alla typer av väder så är det inget som skrämmer en:-)

Vad som var tuffare för mig var en galet jobbig halsbränna! Har inte känt det innan så det var en ny erfarenhet. Något från min lunchsallad orsakade förmodligen detta och jag har googlat för att försöka lista ut vad! Vill verkligen inte vara med om det igen. Tänk dig att ha en glödhet pingisboll i halsen, ungefär så kändes det! Urk! Det jag kommit fram till är att det kan ha varit paprikan som var boven. Den finns med på listan av livsmedel som kan orsaka halsbränna.... Jag åt en underbart god sallad med goa vänner på en salladsbar där man blandar sin egna sallad. Undvek därför lök och kål som jag annars vet är lite risky i det avseendet men paprikan missade jag. Inte säkert att det var den men annars vet jag inte alls.... :-(

Nu börjar semestern närma sig och jag hoppas på många långa löprundor. Älskar långa rundor då man känner att kroppen jobbar länge! Både under tiden och efteråt! :-)

06 juli 2014

Crossfit, "på riktig" :-)

Mitt i den gassande sommarvärmen i söndags går ett gäng träningsglada filurer in i Vagnhallen i Majorna för att svettas och lära oss mer om crossfit!

Att träna med det här smått galna gänget är som alltid en förmån i sig! Alltid galet roligt och peppande och så var det även i söndags:-)
Vi fick först instruktioner av Fidde och Fredrik, därefter följde uppvärmning med mer och mindre avancerade övningar. Att ta sig upp baklänges i handstående mot väggen var intressant. Spänn rumpan och magen och gå så nära väggen som möjligt med händerna.

Den övningen ger goeträningsvärken i magen kan jag lova! Därefter följde ett 25 min långt pass där man alternerade med sin partner att köra 15 upphopp på låda, båda fötterna helt på lådan och sträck upp kroppen.

12 push ups med skivstång över huvudet. Teknik, teknik, huvudet mellan armarna och skjut ifrån med benen.

Och så 9 pull ups! Tur det finns hjälpmedel till den! Jag är SÅ klen i axlar och rygg, men ska bli starkare! Såklart!!! :-)

När man kört ett varv var det partnerns tur och så höll vi på i 25 min. Kände inte så mycket först under kvällen men på måndagen smög sig träningsvärken på lite här och där. Det är alltid spännande med nya rörelser för man upptäcker muskler man inte visste fanns :-)
En sak med crossfit är just det. Inget pass är likt det andra! Jag kan varmt rekommendera Vagnhallen CrossFit om man bor i Göteborg och är sugen på att testa! Hur kul som helst och grymt bra allsidig träning som man har nytta av vare sig man är löpare, cyklist, skidåkare, annan idrottare eller helt enkelt bara vill må bra i vardagen :-)

04 juli 2014

Det finns måbrasysslor som inte är träning också men...

.....jag måste säga att det kryper i benen nu! Dom vill springa!!!! Jag ska ta en runda ikväll (torsdag när jag skriver detta) eller i morgon. Jag har under de senaste dagarna gjort ett medvetet val att inte prioritera träningen utan prioriterat barn och pyssel. En regnig förmiddag som idag är t ex perfekt för bakning! Älskar att baka, framför allt bröd! Jag tycker det är smått frustrerande att köpa bröd, svindyrt och innehåller bara en massa krafs! Mår därför bra när jag fått baka mitt bröd själv så jag vet vad det innehåller! Idag blev det rågsiktskakor som är grymt mumsiga med smör och ost på :-)

Hemma har vi alltid Bregott, inget bordsmargarin som Lätta eller Becel. Hörde dock något om att även Bregott har lite suspekt innehåll men får undersöka det vidare. Suck....man känner sig verkligen lurad som konsument idag. Vad betalar man egentligen för...? 
Billig kycklingfilé exempelvis, den innehåller oftast bara 70% kyckling och resten är saltvatten, och hör och häpna  socker!! Har ni läst innehållsförteckningen på kycklingen ni köper? Vad gör socker i kycklingfilé??!!! Till och med några av de stora kända märkena har socker i den frysta kycklingfilén även om den innehåller 87% kyckling....
Jag passade på att tappa upp flädersaften idag också som blivit klar. Vi har ett stort fläderträd bakom huset och att göra egen flädersaft hör verkligen sommaren till:-) Visst är det socker i saften också, men det har jag själv valt och det är en produkt man kan förvänta sig socker i och som man kan begränsa intaget av. Men den innehåller inte några andra konstigheter i alla fall. 
Sommarpresenten från jobbet för ett par år sedan blev perfekt att tappa upp saften i :-)

Under veckan har vi hunnit plocka jordgubbar också. Underbart med egenplockade jordgubbar i frysen och jag hoppas hinna iväg en gång till och plocka mer. Vill plocka hallon också, älskar hallon! 

Nu är det fredag och idag tog jag mig en löparrunda också! 10,5 km blev det och det känns underbart att fått röra på benen. Jag har haft det helt underbart med lillkillen, myst, varit ut på utflykter, bakat som jag gillar, mm mm men på kvällen har jag varit rastlös. Jag har saknat träningen och nu efter min runda kan jag också njuta av att softa och mannen får en gladare och nöjdare fru på fredagskvällen :-)