SÅ mycket inte jag...

I förrgår kände jag något diffust i halsen och på eftermiddagen var jag lite småfrusen på jobbet. Märkte att tempot och tankeverksamheten liksom inte var på topp. Men med 2,5 veckor kvar till Vasaloppet så är ju sjuk inget alternativ så jag försökte förtränga känslan. Min kropp brukar ju oftast vinna över baceluskerna! På torsdag morgon vaknade jag dock med ett bultande huvud och tjock hals. Hmm....det var inte enligt planen. Gick upp och drack mitt morgonkaffe som var färdigt när jag kom upp. Det är en vardagslyx att ha en kaffebryggare med timer! Det brukar ju alltid kännas bättre när man fått dricka och äta lite så jag fortsatte med de vanliga morgonrutinerna och blandade frukostsmoothien till familjen tills de kom upp och drack min smoothie. Det svalkade skönt i halsen men det gjorde ändå ont och jag kände mig lite matt och yr. "Du kanske ska stanna hemma och ta det lite lugnt för en gångs skull" sa min man. Och ja, så fick det bli. Ett vuxet beslut att lyssna på kroppen. Men det är ju SÅ inte jag! Jag har så svårt att vara stilla om jag inte har 40 graders feber och 40 grader har jag inte! Under gårdagen smög sig en rastlöshet på mig och ett dåligt samvete. Så sjuk är jag väl inte, jag hade nog kunnat gå till jobbet ändå...tusen tankar malde och gnagde så jag tog en promenad. Då märkte jag dock att det faktiskt var rätt beslut att vara hemma. Jag fick gå långsamt, jag blev trött och blicken sackade liksom efter så visst var det något som försökte attackera min kropp! 

Idag fredag känns det bättre men inte helt bra så det känns som att det var rätt beslut trots allt att stanna hemma och dricka te med ingefära och läsa en bok. Jag läser andra boken av Marika King som jag köpte på 4Goodkväll i höstas där hon föreläste om sin utbrändhet och vägen tillbaka. Marika kommer från mina hemtrakter Dalarna och är uppvuxen i Ludvika där vi har stugan och jag känner igen flera platser hon beskriver. Hon flyttade sedan till huvudstaden och hennes liv rullade på fortare och fortare. Supernova och Projekt längtan är helt klart böcker att rekommendera i vårt stressiga och pressade samhälle och hennes budskap i hälsningen på bokens uppslag är tänkvärt. "Heja lagom!" För lagom blev hennes ledord för att komma tillbaka med balans i tillvaron. 

Jag har alltid haft ett högt tempo och många bollar i luften men jag tycker att jag hittat en lagom balans på det mesta och känner mig stark i det. Lagom städat, lagom social, lagom träning, lagom nyttig mat och lagom med onyttigheter. Vi är ju landet lagom så varför inte landa i en lagom balans och må så bra som vi kan och som alla förtjänar. Men man måste komma ihåg att vi alla har ett eget ansvar och att det inte alltid är någon annan som ska se till att man mår bra. Att hitta saker som boostar energi, göra det man tycker om och lyssna på vad just min kropp och mitt sinne säger till mig, det tror jag är grunden till välbefinnande. Och javisst, nu känner jag mig inte helt på topp när mitt immunförsvar kämpar på högvarv men det känns som att kroppen kommer vinna även denna gång så halsont och annat tjafs får backa tillbaka tidigt, och medan fighten pågår får jag väl erkänna att jag har det ganska mysigt. I alla fall en liten stund, även om det är SÅ mycket inte jag :)