Fyll i din mailadress för mail vid nya inlägg :)

08 juni 2015

Med en helt annan känsla i kroppen!

På gårdagens långpass var det en helt annan känsla än förra helgen, även om det var slitigt på denna runda också så var kroppen inte tömd på energi. Jag och  tjejerna lyckades inte synka tiderna för gemensamt pass denna helg så jag gav mig ut ensam. Jag hade tänkt mig minst 10 mil, packat matsäck och bestämt mig försatt äta med betydligt tätare mellanrum på detta pass än förra helgens pass då jag tog helt slut på energi! Jag tänkte prova mig fram lite med mat och dryck och äta eller dricka något ungefär var 30:e minut. Efter första tre milen kändes det kanon, det gick undan i ett snabbt tempo och kroppen kändes pigg. Jag stannade till lite kort och mumsade ett par pannkakor och drog sen vidare. 
Även nästa mil rullade på i ett gott tempo. Jag såg till att peta i mig sportdryck, Enervits GT-tabletter, riskakor med jordnötssmör och lite vingummin med jämna mellanrum. Och Snickers! Jag har inte ätit Snickers på flera år men jösses så gott det är när man cyklar! Efter ungefär fyra mil hände dock något....Jag vek av från Rävlanda mot Bollebyggd och sedan Hindås och där började dom! Dom galna vindarna som gjorde oss sällskap även förra helgen! Det började bita i rejält men det var bara att trampa på.....

Jag tog av mot Härryda och tänkte att jag därifrån kan komma tillbaka till Hällingsjövägen som skulle ta mig tillbaka till Lindome och vidare hem till Billdal. Men....plötsligt var jag i Landvetter....måste ha missat någon väg... Fick stanna och plocka fram telefonen och tack och lov säger jag för Google Maps! Där kunde jag se vilken väg jag skulle välja för att komma på rätt spår. Jag fick åka tillbaka en liten bit för att svänga av på Eskilsbyvägen som skulle ta mig över till Hällingsjövägen igen, och där fick jag känna på backar kan man säga. Rejält kuperat i kombination med kraftig vind. Med de träningsförhållanden vi haft gällande vind och kuperade vägar så känns det som det kommer vara en dröm när det inte blåser och är backigt... Till och med hästarna i hagarna stod med rumpan mot vinden och såg frusna ut! Men mitt i allt slit, när man cyklar på snedden mot vinden och nästan blåser ner i diket för att man vinglar till av vindbyarna så finns där en gemenskap. Möten med andra cyklister som höjer handen till en hälsning eller nickar ett hej, en löpare som hejar och ler i samförstånd när vi möts och en starkare cyklist som vänder på huvudet när han passerar och hejar. Jag liksom hör vad han tänker: "Kom igen nu, kämpa på!" Vi förstår varandra där ute oavsett om vi cyklar, springer, åker rullskidor eller kör power walk. Ibland är det slitsamt och ibland är det helt underbart! Men målet är detsamma, i stort eller smått men vi alla vill skapa oss välmående och energi, nå ett mål eller bara vara i rörelse, på vår egna nivå. 
10 mil fick räcka på söndagen, det var inte roligt när man nästan står stilla i vinden så längtan efter familjen blev för stor. Drog mig hemåt till ett dukat bord med grillad torsk som var himmelskt god och efter det hjälpte mannen mig med lite service på cykeln.

Idag är det måndag och studiedag på skolan. Studiedag två dagar innan skolavslutningen är lite svårt att förstå, men jag hade turen att kunna ta en semesterdag denna dag, och vilken dag det blev! En riktig sommardag! Äntligen! 

Alvin var ute och lekte på förmiddagen och jag passade på att ta en runda på cykeln. 4.6 goa mil utan galen vind och i härligt solsken. Precis sådär underbart som det kan vara. Hade kunnat cykla hur länge som helst kändes det som, men jag fick avrunda där för att hem och göra lunch till lillkillen. Det blev en njutningsfull runda längs havet, ett hav som inte stormade utan ett hav som var blått, vackert och ingav lugn! Så skönt det var att få ett pass med go känsla som avslutande pass innan lördag. Nu ska jag behålla den känslan, längtan efter att cykla och hålla tummarna för att vädrets makter är med oss. Då kan lördagens Vätternrunda bli hur grym som helst :)



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar