09 juni 2014

12,6 km trail en vecka efter marathon...hmm....

....hur tänkte jag där.........:-)

Lördagen kom och det hade gått en vecka sedan jag sprang 42195 m på Stockholms gator, och nu var det alltså var dags för nästa utmaning. 12,6 km trail över fyra ryggar i Skatås. Kul grej tänkte jag när jag anmälde mig, och så ville jag ju testa mina nya Saucony Trail skor! Förra gången jag körde trail var det halkigt som tusan på rötter och stenar. Jag beställde skorna via nätet med leverans till Lucas hotell på hans senaste tjänsteresa, men det blev lite bråttom så istället för ett par trail och ett par Saucony Ride 6 som jag kör långdistans med blev det två trail. Ole dole doff, vilka skulle jag köra i? :-)
"Dom med rosa passar nog sig bäst mamma" tyckte Alvin. 
Med tanke på fredagens regn så tyckte jag också det var ett bra val att ta de svarta och med facit i hand på bilden ovan så......:-)

Jag parkerade bilen hos Tina och Louise innan loppet och tillsammans joggade vi bort till starten i Skatås. Jag kände att benen var rätt okej trots allt, men verkligen inte helt återhämtade. Vid en liten uppförsbacke funderade jag just....."Hur tänkte jag här?"
Men men, när man väl var där var det bara att köra! Vi hämtade nummerlapparna, var glada och taggade!

Det var gyttjigt och blött och i början försökte alla hoppa runt pölarna men efter ett par kilometer kände jag att det var ju ingen idé utan det var bara att köra! Frågan var bara hur långt man skulle sjunka ner i gyttjan och på sina ställen sögs man nästan fast!
För några månader sedan var vi några från M.I.T Tough Team som sprang Skatås mörkaste, ett traillopp i mörker med pannlampa och jag kände igen mig på ett par ställen. Bansträckningen var dock betydligt tuffare denna gång med fyra ryggar som vi skulle över med rejäla stigningar!

Det är utmanande med trail och jag tror man kan tjäna mycket tid med rätt teknik, framför allt nerför över stigar med stenar och rötter, nerför klippor och genom gyttja och små vattendrag. Jag föll pladask på ett ställe men det gick fint och det var bara att köra vidare. 
"Gott med lite backe, det var längesen" kläckte jag ur mig på ett ställe. Lite ironiskt förstås med glimten i ögat, men det var ingen runt omkring mig som hängde med på ironin:-) det VAR en krävande bana där folk var trötta, även om dom inte sprungit marathon. 
Loppet avslutades över Brudarebacken som är en 270 m lång slalombacke och jag såg ingen som sprang uppför hela den kan jag säga! Jag sprang och gick om vartannat och sen var det spurt mot mål!
     (Brudarebacken vintertid)

Som sagt, lite stigningar var det:-)

Nu är ju vi "tjejer" som just passerat 45 så vi fick vara med i 45+ klassen...hmm....känns lite närmare pensionen nu faktiskt när man blir indelad i en sådan åldersgrupp:-)
Men när vi kom i mål på 8:e och 10:e plats så var vi riktigt glada och nöjda och vi lämnade många både yngre kvinnor och herrar bakom oss i skogen!

Jag kan också summera loppet med att återhämtningen efter marathon gått förvånansvärt bra! Inga skadekänningar utan bara lite vanlig seghet som sitter kvar. Nu blir det att ta det lugnt ett par dagar och sedan sätta igång med träningen igen! Jag längtar!!!! :-)


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar