5 lugna försiktiga kilometer

Drygt två veckor har gått sedan Lidingöloppet och mitt knä bråkar fortfarande. Kanske inte jättekonstigt eftersom det gjorde ont redan innan och springer man sen 30 km med det så... Men nu vill jag bli bra! Mår verkligen inte lika bra när jag inte kan springa! Testade på traillöpningen förra måndagen men fick rejält ont, igår var det dags att testa igen. Hem efter jobbet och på med löparkläderna! Det var kallt och friskt ute, älskar att springa i höstluften och när jag lugnt och stilla joggade iväg spred sig lyckokänslan i kroppen och dagens stress rann av mig. Djupa andetag, stolt hållning och avslappnat steg, underbart!!! När jag sprungit runt 800 m kände jag mug plötsligt trött, men hallå jag kan väl inte ha tappat all ork på två veckor??!! Fortsatte lugnt och stilla vidare och 1 km senare kändes det bättre. Syresättningen hade kommit ikapp och lyckokänslan kom tillbaka. Dock började knät kännas efter ett par kilometer men jag fortsatte. Det kändes men blev inte märkbart värre. Vågade lite till och fick ihop 5 lugna försiktiga kilometer. En klar förbättring och lyckokänsla! Och i morgon öppnar nya gymmet bredvid jobbet så det blir ordning på styrketräningen igen och så blir det också ordning på knät :)