Vi gav oss av redan kl 8 i morse till Näset för att Alvin skulle spela Näset cup. Jag hängde med för jag ville gärna se någon match innan det var dags för mig att springa Hallandsleden Terräng. I januari hade jag äran att vinna en startplats till detta lopp när jag kämpade mig igenom Sandsjöbacka Trail Marathon. Jag valde bara 10 km som distans denna gång eftersom Göteborgsvarvet är om en vecka och det var ett bra val. Jag var trött och sliten i benen redan innan loppet pga av framför allt cyklingen som är ovan för mig och tröttar ut musklerna på ett nytt sätt med de distanser vi börjar komma upp i.
Eftersom starten var på ett ställe och mål på ett annat så kunde jag inte ta bilen men Oliver och Isabelle var gulliga och hämtade mig vid Näset, körde mig till Äskhult och hämtade mig i Fjärås.
Starten på 10 km banan gick vid Äskhults by, ett urmysigt ställe med gamla hus, ett mysigt fik och de som jobbar där har gammaldags fina kläder på sig. Jag var där en stund innan start och de berättade att i sommar kommer där att finnas får, grisar, ardennerhästar och man kärnar smör, säljer hantverk mm Man kan promenera på ett par olika slingor i området och jag kan definitivt tänk mig en utflykt dit en solig dag!
Idag var det dock kallt och blåsigt och det började komma löpare som fyllde gården och precis som mig försökte hålla värmen i de kyliga vindarna.
Starten gick och vi sprang ner för backen mot skogen.
Tempot var ganska högt men helt okej. Ganska så snabbt tunnades det ut med folk omkring mig men jag hade inte så mycket koll på hur många som låg framför mig i starten. Jag sprang förbi några de första kilometrarna och hade väl en liten känsla trots allt att jag lämnat en del bakom mig. Fortsatte i ett behagligt tempo för mina trötta ben och påminde mig om att njuta. Traillopp är vackra! Det är alltid härliga miljöer och även om det är viktigt att se vart man sätter fötterna när man rusar fram över stock och sten så vill man lyfta blicken och se det vackra runtomkring också. "Heja heja" hör jag plötsligt från en trädgård vid ett ensligt beläget hus innan det bar av in i skogen igen. Det var en man som fixade i sin trädgård som ropade uppmuntrande. "Tack tack" ropade jag glatt tillbaka. Sista 500 metrarna sprang man uppe på en höjd och med 16 m/s i vindbyarna sprang man liksom nästan på sidan. Jisses så det blåste!
Efter målgång var det gott med lite dricka, banan och kexchoklad och som alltid trevligt att mingla runt lite med andra löpare. En kille som jag pratade några ord med innan start kom i mål en stund efter mig, tog i hand och sa "Tack för draghjälpen"! "Åh, var det lite hjälp alltså, kul!" svarade jag. "Ja absolut" sa han och sånt gör mig så himla glad! Dels att kunna vara till hjälp för någon och så trevligt att få höra det också. Vi är ju liksom alla i samma båt under ett lopp, en gemenskap där vi ska göra samma resa! En stund senare var det prisutdelning och när en tjej som passerade mig efter några kilometer klev upp på prispallen insåg jag att om hon kom trea så kom ju jag fyra då i damernas 10 km! Även om fyra är en lite sur placering och även om det inte var så ofantligt många startande (32st i damklassen) så känner jag mig jättenöjd en dag som denna på trötta slitna ben, frusen och otaggad. Hur gick det till? Börjar slipandet av löptekniken ge resultat i form av bättre löpekonomi? Tänker på löptränarens ord både utför, uppför och på plan mark. Försöker tänka på ett kortare steg och att falla framåt. Idag kändes det svårt dock eftersom benen var så tunga men ändå....det gick ju bra mycket bättre än jag trodde det skulle göra.
Efter loppet hämtade Oliver och Isabelle mig och vi åkte tillbaka till Näset för att se Alvins sista match för dagen. Nöjda åkte vi sedan hem med varsin medalj, en härlig dag helt enkelt :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar