Fyll i din mailadress för mail vid nya inlägg :)

10 maj 2015

Wooh hooo!!! Drygt 10 mil idag!!!

Det är söndag och jag börjar dagen med morgonmys! Älskar morgonmys! Älskar morgonen! Jag kan längta redan på kvällen när jag lägger mig. En kopp kaffe, bläddra i morgontidningen och kika på TV4 Nyhetsmorgon. Sen en god frukost och en lång härlig dag framför sig! Jag och mannen vaknar först, redan vid kl 7 och smyger ner för trappan. Alvin och ungdomarna (Oliver och hans flickvän Isabelle) får sova lite längre. Som att dom skulle vakna även om vi inte smög haha... T o m Alvin sover lite längre på morgonen ibland nu för tiden om han varit vaken lite längre på kvällen. Efter en stund kommer han dock tassande ner för trappan och myser med oss en stund innan frukost. 
När vi ätit är det dags att sätta fart på dagen, jag skulle träffa Tina och Louise för ett långt cykelpass och vi hade bestämt att ses i Lindome och cykla samma väg som jag cyklade förra helgen. Idag var det lite extra spännande för jag skulle cykla fastknipsad med cykelskorna på mina nya pedaler för första gången! 

Men först skulle dom sättas dit och Lucas slet hårt för att få loss dom gamla som satt sig fast rejält. Till slut gick det och de nya sattes dit. Nu var det dags att prova. Spännande!!!! Jag satte fast ena foten och vred loss den igen ett par gånger. Rullade sen iväg en bit, satte fast mig med båda fötterna och vred loss båda innan jag stannade. Tänkte på tips som jag fått från kollegor som är duktiga på cykling, att man kan ha en fot som man alltid vrider loss och blir van vid. 
Men nu var det nog tränat på det och dags att ge mig av. Kändes gött att sitta fast faktiskt och jag kände att det gav extra kraft. Sen "tror" jag att jag ska höja sadeln något för att få mer dragkraft uppåt. Men det får jag ta hjälp med sen. Trampade på till Lindome där jag mötte tjejerna, kopplade loss min högra fot, satte ner den och kände mig grymt nöjd som fixade det. Sen hände det! Vurpan som min kollega Hedvig sa att alla gör! Vi skulle kramas och jag glömmer att jag bara kopplade loss den ena och lägger över tyngden till vänster. Men.... vänsterfoten satt ju fortfarande fast och jag faller pladask i marken! Se där ja, då var det gjort! Och det gick bra som tur var, gjorde inte alls ont och nu är jag bara lite öm på låret :)
Vi cyklade iväg och det rullade på bra. Efter någon mil stannade vi och och tillförde lite energi innan vi glatt cyklade vidare. Det blåste ganska mycket men vi kämpade på, och det var ingenting mot vad som väntade. Vi trampade och trampade, kilometer efter kilometer, mil efter mil och timme efter timme.

Vi pausade en gång till innan vi var tillbaka där vi möttes och vi hade då kämpat på i rejäl motvind! Det tilltog mer och mer och det tog i så man nästan stod stilla ibland. Det susade i öronen av vinden och man blev ordentligt trött även i huvudet. En rejäl mental träning också alltså!

Eftersom tjejerna hade lite längre till Lindome så åkte jag med dom en bit på deras väg hemåt innan jag vände tillbaka och vek av på min väg. Ville få ihop ungefär lika långt för att känna känslan efter samma distans. Fick därför även ta en liten extra runda när jag närmade mig hemma och avslutade vid mitt älskade hav där himlen hade hunnit bli klarblå utan ett moln på himlen!

När jag kom hem hade jag kört ca 10,2 mil och benen värkte sjukt mycket! Jag kunde inte stå stilla utan var tvungen att gå runt runt...Det värkte inte ens så mycket efter Stockholm Marathon förra året. Jag åt en banan, drack en dubbel Resorb Sport med magnesium och tog en lång dusch. När jag var klar hade värken i benen lugnat sig betydligt och det var så gott att få sätta sig vid dukat bord och njuta av lite grillad tonfisk och tomater som smakade underbart! En härlig söndag helt enkelt :)
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar