Adrenalinet låter inte vänta på sig....

Idag låg det där i brevlådan. Startbeviset! Jag kände direkt hur hjärtat slog ett extra slag, den välbekanta känslan av spänning, förväntan och lite "jösseshurskadetgåkänsla" :) Plötsligt är det dags! Är man någonsin riktigt redo tänker jag? Känslan av att jag hade kunnat förbereda mig lite till. Man söker ju den optimala goa känslan i ett lopp. 1,5 vecka kvar nu och jag känner mig allt annat än redo pga omständigheterna med hals och knä. Men jag får göra det bästa möjliga av tiden som är kvar fram till loppet och sen blir det som det blir. Man kan alltid bara göra så gott man kan och redo eller inte så kommer jag söka den goa känslan och ge mig tusan på att hitta den!