Fyll i din mailadress för mail vid nya inlägg :)

21 september 2015

Idag mötte jag Niko från Bulgarien..

Idag på lunchen gick jag till Nordstan för att göra ett par ärenden. Jag skulle bl a köpa Voltarensalva för mitt knä och Resorb Sport för att fylla på saltbalansen inför och efter Lidingöloppet. Så skulle jag även kila ner på Hemköp och uppdatera mellanmålsförrådet för veckan. Utanför Hemköp kom en man fram till mig med sin mugg och en bild på sin familj. Jag log ursäktande och sa att jag inte hade några kontanter vilket också var sant. Han strök med handen på sin mage och jag frågade om han var hungrig. Han förstod inte svenska och pratade inte heller så bra engelska. Jag låtsades stoppa in en tugga i munnen och frågade igen om han var hungrig och han nickade. "Kom", sa jag " och vinkade med handen "följ med mig ner". Vi åkte ner för rulltrappan till Hemköp och jag frågade vart han kom ifrån. "Country?" förstod han och svarade Bulgaria. Han visade bilden på sin familj och sa "Baby not good". Av vår knaggliga konversation förstod jag att familjen var kvar i Bulgarien och att något inte var bra med barnet. Vi gick in på Hemköp och jag visade lite färdiga rätter om det var något han ville ha. "Brot" sa han då så vi gick till brödet där han valde en vanlig vit limpa franskbröd. Vi gick vidare till charken och jag frågade om han ville ha kyckling. Han gestikulerade en halv men jag kände att jag kan lika gärna ge honom en hel när vi ändå är igång så jag tog en kyckling och gestikulerade sedan att jag drack medan jag pekade på hyllan med dricka. Han valde en Cola och så gick vi till kassan för självbetjäning. Jag tänkte att jag handlar klart för honom och går sen tillbaka in och gör mina ärenden. När jag slagit in varorna blev det 79:- och Niko pekade på skärmen och såg förfärad ut. Han tyckte det var mycket pengar. Jag log mot honom och sa "It is okey, no worries". Det var ju mindre pengar än en dagens lunch! 

Jag betalade och gav honom påsen med mat. Han var SÅ tacksam och jag kände verkligen värmen och uppskattningen från den försynte mannen. Jag pekade på mig och sa "Anna" och pekade sedan på honom och frågade "What's your name?" Jag tyckte det lät som "Niko"....:) Jag klappade honom på armen, log och sa "Take care" innan jag återvände in på Hemköp för att göra mina ärenden. 
Jag kunde inte bidra med några kontanter till den unge mannen idag men jag kunde i alla fall se till så han blev mätt för dagen och att han inte behövde lägga pengar på mat. När jag kom tillbaka ut i Nordstan såg jag honom strosa runt och titta i papperskorgarna efter pantburkar. Det fanns en sån värme och tacksamhet hos honom och han var ödmjuk och också lite blyg. Det kändes gott i hjärtat och jag var lite tagen när jag kom tillbaka till jobbet...Så många gånger jag tänkt att jag skulle vilja göra detta men man är ju oftast på språng och läget är inte rätt. När man lägger pengar i en burk är det också svårt att veta om de tillfaller personen i fråga eller om någon annan tar större delen. Man har ju hört talas om de som blir arga för mat, där det bara är rena pengar som uppskattas....Men att ge mat till någon som blev så glad som Niko värmde mitt hjärta.  Det kändes så naturligt att gå in på Hemköp med honom och nästa gång jag gör mina ärenden i Nordstan ska jag titta efter Niko och fråga om han är hungrig. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar