Fyll i din mailadress för mail vid nya inlägg :)

30 januari 2016

En hagelstorm fick styra min arga runda..

Jag är inte arg och sur så ofta men på eftermiddagen idag kände jag mig plötsligt lite sur.... :) Vi hade en del ärenden att göra men tidsplanen sprack och öppettiderna var inte som jag trodde så ett par av de roliga ärendena fick bortprioriteras. Nåja, får tänka om, planera om morgondagen och sänka förväntningarna på vad som ska hinnas med helt enkelt. När mannen bänkade sig i soffan inför Frölunda-Djurgården så valde jag att dra på mig löparskorna, ge mig ut på en runda och springa bort det sura och arga. Det började mörkna och jag var tvungen att ta en bild när jag kom ner till havet och gatlampan spred sitt ljus samtidigt som havet låg mörkt där bakom. En ensam svan simmade invid en brygga och jag undrade vart dess partner var. Svanar är ju alltid par. Jag sprang  vidare och där, lite längre ut såg jag den andra svanen. Så bra, då var den inte ensam! Vad jag dock inte såg var det som syns på den övre bilden. 

Något var på väg in över havet och ungefär en kilometer in på min runda märkte jag det. Det blåste till och hagel började smattra mot marken. De smattrade även mot mina kinder och det gjorde riktigt ont! Jag sprang vidare men när jag kom på en ännu mer öppen plats med havet på min vänstra sida gick det inte att fortsätta. Det blåste kraftigt från sidan och hagelkornen piskade ännu hårdare i mitt ansikte. Jag vände om och fick ta en annan runda än jag tänkt. En cyklist vände också, det gick helt enkelt inte. Marken blev vit och efter en stund övergick haglet i snö. Ungefär i samma stund, efter att ha sprungit runt två kilometer kände jag hur kroppen slappnade av, mina steg touchade rytmiskt marken och det sura rann undan för undan av mig. En bekant känsla av välbehag infann sig, som alltid när jag springer. Alltså det är så oerhört gött att springa!!! Jag kunde inte springa så långt idag eftersom det snart var dags för middag så 7 km fick räcka. Mot slutet av rundan hade snön övergått i regn och jag  ökade sista kilometern vilket jag älskar. Jag älskar att känna att det finns mer att ge och att utnyttja det. Ge det lilla extra och avsluta starkt! En go känsla helt enkelt :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar