Kallt, soligt och riktig snö!!!

Äntligen fick skidorna känna på "riktig" snö! Som jag har längtat! Visst, än så länge inga grymmespår men riktig snö, frisk luft och dagsljus. Underbart!

Igår gick jag upp tidigt innan resten av familjen vaknat och körde iväg till Hindås skidklubb som en kollega till min man tipsade om. Det var bara jag och två bilar till där när det började ljusna så det var gött. Älskar när det är lugnt och stilla och inte hur mycket folk som helst. Jag frågade en av grabbarna om han varit där förut och det hade han varit. Han kunde berätta att det var konstsnöspåret som började där vid klubbstugan och några hundra meter längre fram kunde man svänga höger ut på ängen där det var natursnö. Det började med en ganska brant nedförsbacke....gillar inte det så där våldsamt mycket när man kör ner för en ny backe och inte vet hur den beter sig. Svängde gjorde dessutom också! Hua....Nåja, det gick bra. Jag stod på benen och precis som den där killen sa så kunde man svänga av några hundra meter längre fram vilket jag valde att göra. På ängen hittade jag spår på en slinga av ca 2 km. Jag körde runt runt där och sen tänkte jag att jag får kolla konstsnöspåret också. När jag kom på spåret var det nästan där man svängde av för att komma tillbaka till klubbstugan och det var bara nedför! Jättefin nerförsåkning i finfina spår! På ängen var det lätt uppför och lätt utför men mest plan mark. Gött att få ihop 12 km i alla fall med frost i flätorna och rosiga kinder.

I morse vaknade vi till den värsta kylan vi haft här på många år. -18!!!

Men solen sken och värmen steg så mitt på dagen gav jag mig av upp till Oxsjön, 3 km från oss. Jag hade kontakt med en kollega som var där och åkte som sa att det funkade. Jag parkerade bilen och promenerade den kilometer det är fram till sjön, spände på skidorna och stakade iväg. När man springer är det 2,5 km runt sjön och spåren gick längs kanten på sjön och ett varv blev nästan 2 km. Det var sladdriga spår och svårt att köra klassisk stil men det gick fint att staka så jag stakade på. Runt runt runt. På några ställen stack det upp lite vass så man fick ta det försiktigt men mestadels gick det bra. En pappa i ett gäng familjer som satt och fikade vid sjön sa: "Vilka fräcka skidor du har! Jättefina!" 

"Tack!!!" utbrast jag glatt och stakade vidare. 

Visst, inga superspår men det var soligt, friskt och alldeles underbart och 11 km stakträning på natursnö är inte fy skam :)