....genom skog och mark över klippor och stränder.
Ska man springa långt har man möjligheten till många naturupplevelser, i alla fall där vi bor. Är så tacksam att ha både hav och skog nästan in på husknuten.
I mina nya grymt sköna kompressionstights från MXDC gav jag mig glatt iväg! Jag hade laddat för att vara ute länge. Laddat mentalt, men inte med så mycket proviant och med bara frukostgröten i magen. En liten energibar hade jag dock med mig så det fanns något att stoppa i sig när energin började sina.
Eftersom jag skulle springa långt såg jag också till att hålla ett lågt tempo. Siktade på 6.30 för att hålla i 3 mil. Det är SÅ svårt att hålla ett så lågt tempo Jag lyckades i alla fall hålla nere tempot rejält mot förra helgens 21 km runda som snittade på ca 5.40 då jag nu pendlade mellan 6.00 och 6.20.
Att jag var stum i benen som tusan efter veckans träning tror jag gjorde sitt till att jag lyckades hålla ett lågt tempo. Låren ömmade från första steget och det var framför allt onsdagens MIT Fitness pass i Slottsskogen som satt i.....:-)
mit-fitness.se
Men som sagt, jag hade ju bestämt mig så det var bara att tuffa på och få ihop de där 30 km jag gav mig ut för att springa. Har man bestämt sig så har man liksom!
Med tuffa förhållande får även psyket sin beskärda del av träningen och blir starkt vilket är nyttigt då förhållandena faktiskt inte är perfekta när man springer lopp heller!
Oxsjön
Jag vet aldrig riktigt vart jag ska springa när jag ger mig ut....det får känslan avgöra helt enkelt. Började i goa Billdals Park. Åh vad jag längtar tills det börjar bli ljusgrönt och lummigt där! Det är nära nu!
Fortsatte sedan bort mot Årekärr och kom på att om jag springer upp och tar ett varv runt Oxsjön så går det några kilometer. Dessutom är det en lång backe upp dit och slingan på ca 3 km runt sjön är rätt kuperad på sina ställen. Bra träning!
Vart skulle jag ta vägen nu då? Det blåste ju rejält, men vad tusan, jag tar en vända ner mot havet tänkte jag och sprang genom Hovås ner mot klippor och stränder. Fortsatte därifrån ut på Amundön, men istället för att springa runt ön tvingades jag vända ute på spetsen! Vindbyarna som låg på 19 m/s var inte att leka med så man stod liksom stilla och det blev helt enkelt lite too much för att det ens skulle räknas som bra träning.
När 23 km passerat sprang jag förbi hemma för att dricka lite snabbt. Oj oj vad lockande det var att stanna hemma då:-) Det fullkomligt värkte i låren och första stegen var minst sagt stapplande när jag gav mig iväg igen. Men 7 km till skulle jag få ihop innan det var dags för vila. Stelbent med ömmande ben, trött men lycklig kunde jag en stund senare landa hemma, dricka ett glas mjölk och veta att 3 mil var tillryggalagda. Bara 12 km till då på maran om 81 dagar :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar