Formen var inte så tokig trots allt...

Visst, en minut sämre tid än förra året men 51.07 på milen idag är jag nöjd med som formkoll. Trodde inte det skulle landa där, och då tog jag inte ut mig utan gjorde ett stabilt lopp. 

Jag tänker mycket när jag springer, på träning kan det vara allt från pepptalk med mig själv till vad vi ska äta till middag, vad som behöver göras hemma eller vad vi ska hitta på när vi blir lediga eller.....ja allt möjligt snurrar runt och kommer på plats:-) Men på lopp är det fokus på pepptalk med mig själv och fokus på varje steg, ett jämnt tempo rakt över. Kom igen, snart bara hälften kvar, lugnt och metodiskt, kom igen, sträck på kroppen, korta steg, fall framåt, det känns ju grymt bra, inte långt kvar nu, det här fixar du galant Anna-Karin, kom igen, inte långt kvar nu, öka sista kilometern, kom igen, korta steg, håll tempo, känns ju kanon osv osv...... Peppa peppa peppa och plötsligt är man i mål och det känns så där alldeles fantastiskt gött som det alltid gör! 

När jag kom hem och Lucas frågade hur det gick och jag svarade precis som det var "Bättre än väntat, stabilt och jag var inte helt slut"

"Men varför springer du inte snabbare då?"

"Hur då menar du?"

"Ja som idag, varför sprang du om du ändå inte tänkte att du skulle seeda dig? Varför kör du inte ett 4.30 tempo och ser vad som händer? Du har ju ändå din plats om det inte skulle hålla"

Hmm.....där hade han en poäng igen mannen....varför håller jag mig i bekvämlighetszoonen...? Såklart jag hade kunnat utmana idag! Hade ju inget att förlora och håller det inte så är det värsta som kan hända att jag får dra ner på tempo sista kilometrarna. Nu trodde jag ju inte jag skulle ha ens det tempo jag hade idag, men nästa gång, eller nästa....lopp eller träning så ska jag utmana på milen och ta reda på vad som händer:-)